Yttrandefrihet En tystnadskultur breder ut sig på landets skolor. På den handelsplats där skolpeng ska hitta ägare blir kundernas uppfattning om kommunens skolor viktigare än yttrandefriheten och offentlighetsprincipen, skriver Marcus Larsson.
Är det lagligt för lärare och rektorer att diskutera den egna kommunens skolnedskärningar med andra på sociala medier?Vilken konstig fråga – tänker nog många – det är väl klart att yttrandefriheten gäller även för skolornas medarbetare. Det gör den självklart också. Men om frågan istället handlar om huruvida kulturen inom kommunala förvaltningar tillåter den här typen av samtal, är tyvärr svaret inte lika givet.
Jag granskar årligen de krav på effektivisering som politikerna i Stockholms stad lägger på skolan och sammanställer dem på ett sätt som gör det möjligt att se hur stora de totala nedskärningarna har blivit över tid. I december 2019 bad jag mina följare på Twitter att sprida ett blogginlägg om hur stora nedskärningarna varit inom Stockholms olika skolformer. Det dröjde inte många minuter innan jag fick följande skickat till mig i ett privat meddelande:
Hej!
Jag ser att du vill att vi stockholmare ska pinga infolk. Tyvärr är jag för feg. Jag följs på twitter av flera olika chefer i staden, min närmsta chef har redan kommenterat vad jag skriver vid flera tillfällen (trots att jag twittrar privat).
Jag försöker bidra i det lilla, muntligt vid fikabordet.
Tyvärr!
Jag fick tillåtelse att anonymisera meddelandet och dela det med mina följare och fick omedelbart svar från andra lärare som berättade att de råkat ut för ungefär samma sak på sina arbetsplatser. Det handlade om allt från hot om utebliven löneutveckling till personligt tillrättavisningssamtal med högsta tjänstemannaledningen på skolförvaltningen. Gemensamt för nästan alla som skrev till mig var att de tystnat som konsekvens av påverkan från sina chefer.
Så trots att det inte finns några juridiska hinder för lärare och rektorer att berätta om sin arbetssituation och om de ekonomiska omständigheterna på arbetsplatsen, har många råkat illa ut när de gjort det. Berättelser som de olika välfärdssektorernas uppror på Facebook samlat in bekräftar den här bilden av ett allt tystare arbetsliv. Inte bara anställda på aktiebolagsdrivna friskolor har tystnat. Även anställda på kommunalt drivna skolor väljer att hålla inne med sina åsikter.
Alla skolor – även de kommunala skolorna – befinner sig på en marknad där elever och föräldrar väljer vilka skolor som ska få elevernas skolpeng. Kommunala skolor konkurrerar med varandra och med fristående skolor. I princip samtliga kommuner skär ner på skolan och en förlorad skolpeng kan vara skillnaden mellan plus och minus i budgeten. För att lyckas så bra som möjligt i den här konkurrensen försöker såväl kommunala huvudmän som fristående huvudmän att bygga starka varumärken och arbetsgivarvarumärken.
Det kan egentligen inte komma som en överraskning för någon att de här sakerna tillsammans skapar ett intresse för huvudmän och arbetsgivare att försöka styra hur anställda uttalar sig på sociala medier, eller som i Jönköpings kommun där ”byggandet av varumärket börjar redan vid kopieringsmaskinen”. Det är en logisk konsekvens av konkurrens mellan skolor och av att skolornas resurser fördelas via skolpeng.
Med New Public Management-styrningen kom de individuella lönerna och fokus på att även lärare och rektorer skulle kunna göra lönekarriär. Förstelärartillägg och lärarlönelyft utgör tillsammans med den årliga individuella löneöversynen kraftfulla verktyg för arbetsgivaren att premiera ett visst beteende hos sina anställda. Kommunalt anställda riskerar förvisso inte att bli av med jobbet om de kritiserar kommunens budget eller de egna arbetsförhållandena. Men det kvittar att de har lagen på sin sida. Arbetsgivare som vill begränsa sina anställdas yttrandefrihet har andra medel till sitt förfogande.
En del kommuner tycker dock inte att de har tillräckligt med verktyg att pressa medarbetarna till tystnad. I januari 2020 skrev tidningen Södermanlands nyheter en artikel om att Nyköpings kommun tvingat samtliga anställda i skolan att skriva under ett dokument där de frånsade sig den grundlagsskyddade rätten till meddelarfrihet. Det här är såklart absolut förbjudet för arbetsgivare att göra. I artikeln beskrivs innehållet i avtalet mellan kommun och arbetsgivare så här:
Inom skolverksamheten gäller inte den s.k. meddelarfriheten som gäller i många andra sammanhang. Det är därför förbjudet att lämna ut sekretessbelagda uppgifter till tidningar, radio och TV.
I Ronneby kommun har förslag på ny it-policy skickats ut på remiss till kommunens olika instanser. I förslaget försöker kommunen att begränsa de anställdas yttrandefrihet på sociala medier, så att de hela tiden ska tänka på hur kommunen framställs:
Vid privatanvändning av sociala medier utanför arbetstid gäller yttrandefrihet och meddelarfrihet och det är tillåtet att skriva om kommunens verksamhet. Dock ska anställda tänka p. att det görs på sådant sätt att Ronneby Kommuns anseende och goda rykte bibehålls.
Internationella Engelska Skolan tar så allvarligt på sina riktlinjer för medarbetares uppträdande utanför arbetstid att de till och med skriver om företagets varumärkesbyggande policy i årsredovisningen. Som lärare på IES ska man bidra till att skolan får ett gott rykte, även när man träffar föräldrar utanför skolan och när man skriver i sociala medier.
Bidrar jag på ett positivt sätt till det starka och goda ryktet av IES? Detta påverkas också av hur jag som medarbetare inom IES uppfattas i miljöer utanför skolan, till exempel när en förälder stöter på mig i en offentlig miljö. Intryck skapas inte enbart i skolan, utan även via vad andra kan se utanför skolan, inklusive hur jag uppträder i sociala medier.
”Lärare ses lite som servicepersonal i Sverige och den svenska skolan har blivit en handelsplats”, säger OECD:s utbildningsansvarige. ”Förflyttningen från en förvaltningsorganisation till en serviceorganisation har ett fortsatt stort fokus”, står det i Sigtuna kommuns budget. Viktiga demokratiska principer utmanas av kommuner som väljer varumärkesbyggande och fokus på employer branding framför ett tillåtande klimat på arbetsplatserna. En tystnadskultur breder ut sig på landets skolor och politiker förskönar konsekvensbeskrivningar för att inte friskolereformens baksidor ska komma till väljarnas kännedom.
Det här är inte det Sverige vars bildningsideal och fokus på att lyfta allas rätt till kunskap skapade världens mest likvärdiga skolor, som gick i bräschen för medborgarnas rätt till inflytande och insyn i det offentliga, och där kommunen hade som ambition att vara en mönsterarbetsgivare.
När kommunens skolor konkurrerar med fristående huvudmäns skolor och med varandra om elevernas skolpeng blir det som tidigare varit en styrka för det offentliga istället en konkurrensnackdel.
Kommunerna anser sig inte längre ha råd att vara mönsterarbetsgivare, för på den handelsplats där skolpeng ska hitta ägare blir kundernas uppfattning om kommunens skolor viktigare än yttrandefriheten och offentlighetsprincipen.
Det är skillnad mellan att ha som huvuduppdrag att erbjuda medborgarna en service och att förvalta något. Den skillnaden återspeglar sig inte bara i kommunernas budgetar eller i politikers och högre tjänstemäns mötesrum. Den skillnaden påverkar kommunens verksamhet ända in i medarbetarnas mobiltelefoner och agerande på sociala medier.
Sambandet mellan elevers och föräldrars uppfattning om skolan och skolans ekonomi är starkt i den marknadsstyrda skolan. Konkurrens mellan skolor och finansiering via skolpeng skapar ofrånkomligt en tystnadskultur, inte bara på fristående skolor utan även på kommunala skolor. Om vi vill att lärare och rektorer ska våga dela texter om den egna kommunens budget eller prata med media om missförhållanden i skolan och om de egna arbetsvillkoren, då måste skolans styrning ändras.
För när exempelvis Internationella Engelska Skolan i Östersund väl etablerat sig och verksamheten är igång kommer de kommunala skolorna och IES skola att konkurrera om eleverna. Även allianspolitikerna i Östersunds barn- och utbildningsnämnd vet att det kommer att bli så. I den konkurrensen gynnas inte kommunens skolor av öppenhet och transparens. Det är bättre att alla håller tyst om konsekvenserna av IES etablering och om de där 13,6 miljonerna i nedskärning på de kommunala skolorna i Östersund.
Artikeln är ett kapitel ur Marcus Larssons bok De lönsamma – en bok om varför skolor slåss om elever (som getts ut Tankesmedjan Balans).
***
Följ Arena Essä på Facebook
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
