Nationalismen är åter på frammarsch. Men vad betyder det? Begreppet nation har bytt innebörd många gånger genom historien, skriver Ingmar Karlsson.
Nationerna betraktas ofta som av naturen givna fenomen eller rentav av Gud skapade inrättningar som förenar folk av samma historiska ursprung eller ”nedärvda essens och biologiska arv” för att citera Sverigedemokraternas chefsideolog.
Ordet nation kommer från latinets natio (börd) som i sin tur har sin rot i verbet nascor, födas. För romarna var en natio beteckning för en större grupp som sträckte sig utöver familjen, släkten eller stammen. Den utgjorde inte ett folkslag, gens, och än mindre ett folk, populus. Det var heller inte alltid gruppen själv som betecknade sig som en nation utan den betraktades som en sådan i andras ögon.
Romarna beskrev sig alltid som populus romanus, det romerska folket, och inte natio romanorum, den romerska nationen. De som inte kunde tala latin felfritt, hade konstig brytning, klädde sig annorlunda och levde enligt annorlunda seder blev betraktade som nationella ungefär som när svenska storstadsbor i dag talar om lantisar eller när engelsmän talar om natives och tyskar om die Eingeborenen.
Under medeltiden dyker begreppet nation i universitetsstäderna. Där möttes studenter från Europas alla hörn och de kände ett behov av att använda sitt eget språk, bevara sina seder och vara bland de sina. Eftersom latin var de bildades umgängespråk kallade de sina förbund för nationes. Universitetet i Orléans var på 1300-talet uppdelat i tio. Ju avlägsnare hemtrakterna var desto mindre var studentantalet och desto större blev nationens geografiska omfattning. Till den germanska nationen räknades även studenter från Polen, England, Danmark, Italien och Dalmatien.
Nationsbegreppet har alltid varit omstritt.
Nationstillhörigheten varade så länge man studerade vid universitetet, men samtidigt tilldelades dessa universitetsnationer vissa karaktärsdrag – de aktningsvärda, de trofasta etc – det vill säga en motsvarighet till de nationella schabloner som i dag anger folkkaraktärer som den flitige tysken, den ridderlige fransmannen, den kylige britten, den opålitlige italienaren, den snåle skotten, den tröge skåningen, den intelligente smålänningen.
Nationalstaten är däremot en modern företeelse. Förenta staterna är en äldre nationalstat än Tyskland och Italien. Den har framför allt sin bas i 1800-talets romantik och i en reaktion mot den franska revolutionens universalistiska idéer, men den är också en produkt av moderna krafter som industrialism, kapitalism, byråkrati, framväxten av masskommunikationer och moderna media samt samhällets sekularisering.
Nationsbegreppet har alltid varit omstritt. Medan det råder enighet om att det måste skiljas från andra kollektiva identiteter som klass, ras, kön eller religion har rangordningen av de faktorer som karaktäriserar en nation alltid diskuterats; gemensamma traditioner och ett gemensamt politiskt medvetande, gemensam härkomst, tillhörigheten till en stam eller ett folk, gemensamt territorium, gemensamma seder och språk, kultur och religion.
Mot alla dessa faktorer kan invändningar resas. Invånarna i USA utgör således en nation – the American people – trots sin vitt skilda härkomst. Schweizarna är trots sina olika språk, religioner och kulturer otvivelaktigt en nation medan alla de som talar tyska inte tillhör den tyska nationen. Den brittiske historikern Hugh Seton-Watson skrev att han efter ett livslångt studium av nationalismen kommit till slutsatsen att man inte kan ge en vetenskaplig definition av en nation, men ändå har fenomenet existerat och existerar:
Det enda jag kan säga är att en nation existerar när ett signifikant antal människor i ett samhälle betraktar sig själva som en nation eller uppträder som om de utgjorde en. Det är inte nödvändigt att hela befolkningen behöver känna eller uppföra sig så och det är inte möjligt att dogmatiskt fastställa vilken minimal andel av befolkningen som måste känna så. När en signifikant grupp har denna tro besitter den ett nationalmedvetande.
Utgångspunkten i kampen mot den rasism och främlingsfientlighet som härjar i dag måste vara det nationsbegrepp som definierades av Ernest Renan i ett klassiskt tal vid Sorbonne den 11 mars 1882, ”Vad är en nation”?
En nations väsen utgörs av att alla individer har något gemensamt men också av att de har glömt mångahanda … En nation är en andlig princip med sitt ursprung i historiens djupa förvecklingar, en intellektuell familj och inte en bestämd grupp som formats av jorden. En nation är en stor solidaritetsgemenskap som bärs av känslan för de offer man gjort och för de offer man är villig att göra. Den förutsätter ett förflutet men kan sammanfattas i ett samtidigt gripbart faktum: överenskommelsen och den klart uttryckta viljan att fortsätta det gemensamma livet. En nations existens är en daglig folkomröstning.
***
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
