Klimat Lösningen på klimatkrisen finns inom räckhåll menar professor i miljöekonomi. Det som står i vägen är varken kostnaden eller tekniska möjligheter utan politiska och ekonomiska intressen. »Den fossila bränslelobbyn är kanske den mäktigaste vi känner till i världen«.
I dag är sista dagen på klimattoppmötet i Katowice. Ett förslag till sluttext kommer men än så länge är inga detaljer i förslaget känt. COP24 som mötet heter hade som målsättning att besluta om hur Parisavtalet ska förverkligas. Thomas Sterner, professor i miljöekonomi vid Göteborgs universitet, tror inte det kommer att komma fram så mycket i dag – även om lösningen finns i sikte.
– Vi har ju faktiskt, helt motsägelsefullt, lösningen i sikte, men för att den ska materialiseras så krävs det att det blir dyrt att släppa ut och ett pris på koldioxid gör just det, säger Thomas Sterner, som alltså föreslår en koldioxidskatt som lösningen framåt.
100 företag för 71 procent av de totala utsläppen av växthusgaser sedan 1988 enligt en forskningsrapport från miljögruppen CDP som kom förra året. Av de 100 företagen i rapporten är nästan samtliga verksamma inom olje- och/eller kolindustrin.
»Den fossila bränslelobbyn är kanske den mäktigaste vi känner till i världen«
Traditionellt samlas utsläppsdata in på nationell nivå, men den här rapporten fokuserar på producenter av fossila bränslen och är den första i en serie av publikationer som är tänkt att synliggöra företags, och deras investerares, roll i hur man mest effektivt bekämpar klimatförändringarna.
Just att företagen som hamnar på svarta listan är just internationella företag och inte länder gör det enligt Thomas Sterner nästan omöjligt att reglera.
– Reglering är generellt sett nationell, och dilemmat är att det egentligen inte finns någon reglering som är just internationell. Det är själva moment 22 i klimatreformsprocessen, det måste ske i alla länder för det fungerar inte särskilt bra om det bara sker i ett fåtal, och samtidigt har vi ingen internationell lagstiftning och då måste vi ha länder som går lite före. Men då anser länder det vara riskabelt att göra det.
Att flera av de största producenterna av koldioxidutsläpp ägs, eller till viss del ägs, av stater gör liten skillnad menar Sterner.
– Den saudiarabiska, iranska och kinesiska staten äger flera av de här företagen. Även svenska Vattenfall är statligt ägda till viss del och de hade sitt brunkolsproblem, säger Thomas Sterner och tillägger:
– Det som i princip kan göra kol olönsamt, vilket är en riktig tanke, det är prissättningen. Men även priset måste sättas i de flesta stora länderna för att de ska få någon effekt.
I slutet av september avslutade organisationen OGCI, Oil and gas climate initiative, sina sammanträden i New York. OGCI består av 13 av världens absolut största olje- och gasbolag som gemensamt har målet att återvinna och lagra koldioxid och minska utsläppen av metangas med 20 procent till 2020.
För att klara 1,5 gradersmålet måste växthusgaserna minska med 45 procent till 2030 för att sedan bli netto noll till 2050, vilket i praktiken innebär slutet för bensindrivna bilar och kolkraftverk.
OGCI lyfter ett varnande finger gentemot politiker som vill göra det svårare och dyrare. Shells vd Ben van Beurden sa efter mötet i New York att »den här utvecklingen kan inte tvingas ned i halsen på folk. I stutändan är de konsumenterna som bestämmer«.
Inom kort kommer den globala efterfrågan på fossila bränslen att bli 100 miljoner fat olja om dagen och Opec förutspår en massiv ökning av produktion de kommande åren.
Amin Nasser, vd på Saudi Aramco, sa i samband med OGCI:s möte att producenterna inte hade så mycket val.
– Om inte vi tillgodoser den energi som krävs, blir det en inverkan på den globala ekonomin, sa Nasser.
Thomas Sterner tror att energibehovet kan tillgodoses även utan fossila bränslen och tar både sol och vind som exempel. Han förstår samtidigt att företag inte gärna stänger ner företag eller delar av företag om de är lönsamma.
– Ett pris på koldioxidutsläpp gör att värdet på kolgruvor och oljekällor faller och det gör det mycket lättare att fatta beslut om att lägga ner dem. Det är svårt för företag, även statligt ägda sådana, det såg vi med Vattenfall, att stänga någonting som är lönsamt. Att lägga ner en olönsam verksamhet är såklart mycket lättare, säger Thomas Sterner.
Han menar att det inte är lika effektivt att reglera de enskilda användningsområdena på grund av människors och marknadens uppfinningsrikedom. När regleringar kommer in och efterfrågan går ner så faller priset på olja och då hittar folk på nya sätt att göra av med oljan.
Men enligt Thomas Sterner är det största bekymret för att komma framåt inte att man inte vet vad man ska göra, att det blir för dyrt eller inte är tekniskt möjligt utan det är de politiska intressena och mäktiga lobbyverksamheter.
– Den fossila bränslelobbyn är kanske den mäktigaste vi känner till i världen, de använder alla sina resurser för att förhindra att regelverk och lagar kommer på plats, säger Thomas Sterner.
I minst 11 av Europas länder, där i bland Sverige, subventioneras fossilindustrin med sammanlagt nästan 1000 miljarder (en biljon) årligen. Subventionerna går främst till bränsle inom transportsektorn.
Samtliga medlemmar i OGCI är med på listan över de hundra värsta utsläppsproducenterna i CDP:s rapport. Fem av dem är bland topp tio.
Läs mer: Regeringens subventioner skadar miljön
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
