Politik Över 100 statliga utredningar är sjösatta och tänkta att bli klara under den nya mandatperioden. Samtidigt står ett regeringsskifte för dörren, som mycket möjligt ger makten en annan färg. Hur går det med de rödgröna utredningarna om regeringen blir blå?
Det finns inget entydigt svar på frågan vad som kommer hända med de 112 statliga utredningar som har påbörjats och där en majoritet är planerade att lämna in sitt slutbetänkande under den kommande mandatperioden 2018–2022.
Enligt professorn i statsvetenskap Carl Dahlström på Göteborgs universitet kan en av fyra saker hända:
- Den nya regeringen tycker att uppdraget och direktivet är tillräckligt intressant och låter utredningen bli klar.
- Den nya regeringen väljer att skriva ett tilläggsdirektiv, som förändrar förutsättningarna och även kanske fokus för utredningen.
- Den nya regeringen lägger ner utredningen.
- Den nya regeringen låter utredningen arbeta färdigt, men stoppar den sedan i en byrålåda.
Vilken av de fyra alternativen som är vanligast vet inte Carl Dahlström i dagsläget, men säger att utredningar nästan alltid har till uppdrag att titta på politiska frågor och att de genom val av utredare och i utformandet av direktivet kan bli politiskt laddade.
Han tar Ilmar Reepalu-utredningen som ett exempel.
– Om vi får en alliansregering nu och Ilmar Reepalus utredning fortfarande hade varit aktiv så kan man tänka sig att regeringen inte hade varit speciellt intresserade av att låta den arbeta klart, säger Carl Dahlström
Även om det inom en utrednings område skulle finnas frågor en ny regering skulle vilja titta närmare på, så kan direktivet som sådant vara för politiskt för att den nya regeringen ska vara bekväm med det.
En annan komponent är vilken utredare sittande regering väljer. Den personen kan vara mer eller mindre knuten till ett parti.
Carl Dahlström tillägger dock att han tror att det är en hårdragen och felaktig bild att regeringar genom direktiven beställer vissa resultat.
Sedan andra halvan av 80-talet går utvecklingen mot en viss politisering, med färre parlamentariska utredningar, där alla partier finns representerade.
Av över hundra pågående statliga utredningar är bara åtta stycken parlamentariskt sammansatta. Trots att den svenska demokratin kanske hade mått bra av fler parlamentariska utredningar, blir de allt färre, säger Carl Dahlström.
– Vi borde kanske ha fler parlamentariskt sammansatta utredningar för att det ger en möjlighet för oppositionspartierna att tidigt få information om policyförslag och för alla partier att lära känna varandras ståndpunkter. Båda de här två sakerna underlättar för kompromisser och starkare opposition.
Enligt Dahlström finns det inte ett enkelt svar på frågan varför de parlamentariskt sammansatta utredningarna börjande minska, men på slutet av 1980-talet fanns det en kritik om att de vara ineffektiva, långsamma och tog fram ekonomiskt orealistiska förslag.
Flera stora politiska områden behandlas dock fortfarande av parlamentariskt sammansatta utredningar, så som framtidens socialtjänst. Men flera viktiga politiska områden utreds av en enskild utredare, som exempelvis LSS.
Tillsammans med fyra andra statsvetarkollegor har Carl Dahlström skrivit SNS Demokratirådsrapport 2017. De skriver: »Samtidigt har andelen expertutredningar ökat, vilket har stärkt regeringen på riksdagens bekostnad och försvårat samarbetet mellan regeringspartierna och övriga riksdagspartier.«
– I det läge vi har i dag och förmodligen kommer att ha under lång tid framöver kan vi inte räkna med att starka regeringar, utan vi måste räkna med en situation där vi behöver en opposition som tolererar regeringen. Det kan den tänkas göra lättast under de omständigheter som den också har inflytande över politiken, till exempel genom parlamentariskt sammansatta utredningar, säger Carl Dahlström.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
