Hamnkonflikten Drabbade företagen har betalat 4,5 miljarder på grund av strejk i Göteborgs hamn. Det menar Svenskt Näringsliv som idag presenterar ny rapport. Helt snedvridet, säger Hamnarbetarförbundet.
Konsultfirman Damvad Analytics har på uppdrag av Svenskt Näringsliv undersökt hur mycket konflikten mellan Hamnarbetarförbundet och APM Terminal i Göteborgs Hamn har kostat företagen.
I rapporten beskrivs att hamnkonflikten resulterat i att omkring 240 000 containrar (mätt i standardmåttet TEU) omdirigerades under 2017. Detta motsvarar import och export till ett värde av totalt 64 miljarder kronor.
En uträkning som Hamnarbetarförbundet ifrågasätter. Sedan APM Terminals tog över hamnen 2012 har terminalen förlorat marknadsandelar. Det är alltså enligt förbundsstyrelseledamoten Erik Helgeson orimligt att anta att 2017 års volymer skulle vara högre än de år 2015.
– Oavsett konflikten så har APM Terminals tappat andelar av marknaden sedan de tog över driften av hamnen 2012. Det är ett helt ologiskt antagande att APM Terminals plötsligt skulle kunnat behålla sitt grepp om containermarknaden mellan 2015 och 2017, samtidigt som man (utöver konflikten) hade eskalerande produktivitetsproblem.
Erik Helgeson tar som exempel införandet av ett nytt datasystem som inte fungerade, maskinbrist samtidigt som dåliga investeringar gjordes, och genomförandet av prishöjningar.
Rapportförfattaren Jonas Öhlin tycker dock att nedgången av volymhanteringen tydligt går hand i hand med vidtagna stridsåtgärder (Se diagram nedan).
– Tittar man till exempel på 2016 så ligger antalet containerlyft på ungefär samma nivå, förutom just då när det genomförs stridsåtgärder. Jag skulle säga att det ändå finns en rätt tydlig korrelation. Tar du bort de månaderna med stridsåtgärder så har du i princip en rak linje för 2016, du ser inte en nedåtgående trend.
Läs mer: Avgrundsdjup klyfta mellan facken
Utgångspunkten i rapporten har, enligt Jonas Öhlin, inte varit att »bedöma konflikten som sådan« och han har därför inte »grottat i det juridiska«.
I rapporten och det seminarium som hålls i samband med rapportsläppet framhålls dock att konflikten beror på Hamnarbetarförbundet. Moderator Marie Söderquist frågar Jonas Öhlin:
– Det handlar om ungefär 300 personer. Du har inte räknat ut kostnaden per person? Det måste vara ett av de mest effektiva kostnadsdrivande agerandena, att 300 människor kan försvåra export för 64 miljarder.
– Det är en väldigt bra poäng, svarar Jonas Öhlin.
Senare på telefon framhåller Jonas Öhlin att han i rapporten inte tagit ställning och att han inte heller lägger någon värdering i vilka av parterna som orsakat mest »skada«.
Rapporten innehåller ett diagram som i staplar visar antalet dagar med stridsåtgärder från Hamnarbetarförbundet och APM Terminals.
Diagrammet visar att Hamnarbetarförbundet vidtagit åtta gånger fler stridsåtgärder än APM Terminals. Däremot särskiljer inte diagrammet vilken typ av stridsåtgärd som har satts in, vilket lätt kan få stridsåtgärderna att framstå som lika förödande.
Läs mer: LO säger inte strikt nej till lagändring
Hamnarbetarförbundet genomförde en strejk under 2017. Fackföreningens stridsåtgärd innebar arbetsnedläggelse mellan klockan 12.00 och 20.00 den 24:e januari. Det totala produktionsbortfall var 8 timmar.
I maj och juni ålade APM Terminals Hamnarbetarförbundets medlemmar med lockout. Terminalen stängdes ner alla vardagar mellan klockan 16.00 och 07.00 från den 19:e maj till och med den 30:e juni. 371 timmar blev produktionsbortfallet.
Jonas Öhlin tycker inte att diagrammet är missvisande då syftet är att visa när konflikten varit som mest intensiv.
– Under sommaren 2017 var konflikten som mest intensiv, då båda parter vidtog stridsåtgärder, det är det vi försöker lyfta fram. Sedan vilka typer av stridsåtgärder som har förts, där har vi medvetet valt att inte bedöma exakt vem som orsakat nedgång i kapacitet i hamnen och när. Syftet är inte att ta ställning över huvudtaget.
Men eftersom att stridsåtgärderna likställs i diagrammet och i resterande text så kan man lätt få uppfattningen att de båda parterna är lika ansvariga för dippen i juni 2017, men den orsakades ju framförallt av APM Terminals lockout.
– Återigen, jag vill inte lägga någon värdering i vem som har gjort orsakat vad i den här konflikten. Olika stridsåtgärder vidtas vid olika tillfällen, man kan alltid argumentera att de stridsåtgärder som tas av arbetstagarparten inte är av samma intensitet som de stridsåtgärder som tas av arbetsgivaren. Samtidigt har jag hört beskrivningar av att i och med att man från arbetstagarnas sida genomfört stridsåtgärder under såpass lång tid så har de blivit väldigt problematiska.
De stridsåtgärder Hamnarbetarförbundet vidtagit under samma period som lockouten var övertidsblockad, efter det att APM Terminals sagt upp folk på grund av arbetsbrist.
– Vi var 100 man övertaliga enligt bolaget. Att i den situationen påstå att folks ovilja att jobba övertid är vad som sänkt hamnen är bara löjligt.
Läs mer: Göteborgs Hamns vd välkomnar inskränkt strejkrätt
Medlingsinstitutets årsrapport över konflikter i Sverige under 2017 visar att APM Terminals lockout ensamt stod för 87 procent av de förlorade arbetsdagarna på hela den svenska arbetsmarknaden det året.
Erik Helgeson tycker att det är farsartat att rapporten så enahanda pekar ut Hamnarbetarförbundet som orsak till så väl konflikt, som kostnader för företagen.
– Det dramatiska tappet, då alla företag drabbades som hårdast, det var under lockouten under 6 veckor. Det är elefanten i rummet – det finns en enorm svacka i hela volymkurvan som sänker volymgenomsnittet för hela året och som alla kunder i rapporten pratar om, men som rapporten inte förklarar att det var arbetsgivaren som var ansvarig för den stridsåtgärden. Men det passar liksom inte in i huvudtesen att allt är vårt ansvar.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
