corona Nu går privatanställd vårdpersonal in i coronavården, och inom regionerna omplaceras vårdpersonal till nya arbetsuppgifter. Men fackförbunden vill att omplaceringar även fortsatt ska bygga på frivillighet.
Enligt beslut av Enheten för katastrofmedicinsk beredskap (RSSL) i Region Stockholm ska nu samtliga privata vårdgivare som utför planerad vård, och som har avtal med regionen, vara beredda på att ställa sin personal till förfogande inom coronavården. Det handlar om planerad vård som kan ställas in »utan att det medför allvarliga medicinska konsekvenser«.
»Personal som vid sådan uppmaning frigörs ska omedelbart göras tillgänglig för placering enligt prioritering av RSSL« står det i beslutet från den 25 mars.
Det handlar inte bara om att utöka personal på intensivvårdsavdelningarna, utan Region Stockholm bedömer att man kommer att ha behov av »alla sorters medicinsk kompetens« som kan komma att användas på vårdcentraler, närakuter och akutsjukhus. Samtidigt har alla sjukhus inom regionen uppmanats att ställa in planerad vård som kan skjutas upp utan allvarliga konsekvenser, och berörd personal får istället arbeta vid de nya intensivvårdsplatserna.
Det nyskapade fältsjukhuset i Älvsjö väntas kunna öppna ett drygt hundratal av 600 planerade platser till helgen. På torsdagskvällen kom också beskedet att regionen beslutat att man vill aktivera det krislägesavtal som SKR har slutit med vårdfacken. Det ger en ersättning på 220 procent av den vanliga lönen per timme, samtidigt som arbetstiden per vecka höjs.
Exempel på vårdpersonal som inte kan kallas in är de som arbetar för de privata nätläkarna som Kry, Min doktor, Doktor.se och Doktor24 eftersom de har avtal med Region Sörmland, i flera fall via egna, fysiska vårdcentraler. Inte heller Region Sörmland kan kalla in några andra än den fysiska personal på nätläkarnas vårdcentraler: »De som arbetar i de digitala verksamheterna bor/arbetar inte i Sörmland. Vi kan inte kalla in personer som arbetar runt om i Sverige« skriver Mats Henningsson, verksamhetschef för Hälsoval inom regionen, i ett sms till Dagens Arena.
Aleris, och dotterbolaget Proliva, har i Stockholm redan omplacerat 50 av sina anställda till intensivvården på regionens sjukhus, och ställt in planerade operationer. Det handlar om samtliga av koncernens anställda som har erfarenhet av intensivvård, och som sedan några dagar tillbaka är i tjänst på Karolinska sjukhuset och Danderyds sjukhus.
– Detta har skett helt på frivillig basis, från våra medarbetares och Aleris sida, skriver Sara Leffler Morge, pressekreterare på Aleris, i ett mejl.
Nu förbereder sig bolaget på att fler av de anställda kan komma att flyttas, och tillsammans med regionen ser man över vilka som skulle vara lämpliga, skriver Sara Leffler Morge. Dagens industri rapporterade nyligen att en katastrofparagraf i avtalen mellan Region Stockholm och privata vårdgivare kan innebära att personal beordras in till jobb inom den offentliga vården, med extra kompensation till vårdgivarna som följd.
Men enligt Sara Leffler Morge kan deras personal aldrig tvingas byta jobb.
– Katastrofparagrafen är inte aktiverad ännu, och även om den aktiveras har vi ingen möjlighet att tvinga vår personal, skriver hon.
Efter regionens beslut om att aktivera krislägesavtal hade Dagens Arena kontakt med Aleris om deras ersättning för utlånad personal, men företaget kunde då inte ge några besked om hur villkoren ser ut.
Även om det finns ett affärsavtal mellan Region Stockholm och privata vårdgivare innebär det inte nödvändigtvis att personal ska omplaceras, säger Ann Johansson, vice ordförande för Vårdförbundet. Därför blir det förhandlingar mellan fack och arbetsgivare om en omplacering ska ske och under vilka villkor, eftersom det blir nya förutsättningar när personalen tillfälligt byter arbetsgivare.
– Det här är en ny situation för både oss och för arbetsgivarna, att flytta personal mellan arbetsgivare brukar inte förekomma. Vi står i första hand för medlemmens intressen. Din sjuksköterskelegitimation utgår från att du har en viss kompetens, i det ingår också att säga nej till arbetsuppgifter om du inte har den kompetensen som krävs, säger Ann Johansson
Vårdförbundet anser att omflyttning av personal, även inom regionerna, i första hand ska ske frivilligt.
– Vi får signaler om att det inte alltid bygger på frivillighet, att man till exempel vill flytta skolsköterskor till äldreomsorgen. För det första behövs skolsköterskorna där de är – som en rådgivningskanal och med förebyggande arbete vid oro – och för det andra är det en kompetensfråga. Det är inte självklart att man kan gå in direkt och arbeta i äldreomsorgen, säger Ann Johansson.
Däremot finns många bland Vårdförbundets medlemmar med rätt kompetens som frivilligt går in och jobbar inom coronavården.
– I Stockholm har man tagit in anestesisjuksköterskor och utbildat dem på intensivvården, säger Ann Johansson.
Anestesi står för bedövning eller narkos, och finns ofta inom samma verksamhetsområde som det för intensivvård. Men för att vara en fullt tränad intensivvårdssjuksköterska behövs ett års specialistutbildning plus minst ett års erfarenhet från intensivvård, säger Ann Johansson.
– Intensivvården idag är så tekniskt avancerad så man kan inte ersätta en intensivvårdsutbildad sjuksköterska, man kan komplettera dem.
En snabbutbildning kan möjligtvis göra att sjuksköterskor utan intensivvårdskunskap kan arbeta inom intensivvården som just kompletterande funktioner, tillsammans med mer erfarna kolleger.
Karin Båtelson, första vice ordförande i Läkarförbundet, förespråkar också i första hand frivillig omplacering av läkare inom vården, och menar att flera initiativ redan har tagits för att få fler läkare som kan arbeta där behoven är som störst.
– Många sjukhus försöker omskola personal, exempelvis kirurger så att de kan stötta på IVA (intensivvårdsavdelningar, red.anm). Det är frivilligt, och det är väldigt bra, för många känner att de vill hjälpa till. Man försöker också få tillbaka de som har lämnat yrket, och tjänstledigheter och vissa fackliga uppdrag återkallas. Det fantastiska är att så många kommer tillbaka till yrket, och även många studenter och äldre läkare går in och jobbar, säger Karin Båtelson.
Hon betonar också att det är viktigt att det fackliga arbetet trots allt fungerar och att oerfarna läkare och andra medarbetare får stöd från erfarna kolleger.
På frågan om det kan uppstå konflikter om regionerna vill beordra in läkare från andra delar av vården, svarar hon att hon inte tror så kommer att ske. Men hon betonar också att frivillighet, och att få rätt stöd och kompetens, är viktigt när personal flyttas.
– Det blir skillnad när krisavtalet utlöses, då har regionerna större möjlighet att flytta personal. Men jag tror även här att en stor förståelse kommer att finnas bland läkarna för att man ska arbeta där behovet är som störst för patienternas skull, säger Karin Båtelson.
Hon tycker att regionerna har gjort ett bra jobb med att försöka leta fram människor med rätt kompetens, som kan behöva en reaktivering, alltså en uppdatering om vad som ändrats sedan de slutade jobba, innan de kan börja arbeta igen.
Läkarförbundet har också gjort en överenskommelse med regionerna som möjliggör att läkare som arbetar på eget avtal (ofta egenföretagare) kan gå in och jobba på sjukhusen i det här läget. I vanliga fall har de inte rätt till det enligt sina avtal.
– Dels kan de här läkarna ha mindre att göra nu, men andra vill verkligen komma in på sjukhusen och hjälpa till, nu när det är kris. Samtidigt är många runt 60 år och äldre, och de ska helst inte arbeta i den värsta coronastormen, säger Karin Båtelson.
En del läkare, som kirurger, har mindre att göra nu när planerade operationer och andra behandlingar ställs in.
– Man har exempelvis stoppat alla transplantationer med levande patienter. Vissa läkare har blivit ombedda att ta ut komp eller syssla med annat, som forskning.
Den största oron hos både Läkarförbundet och Vårdförbundet är annars bristerna vad gäller skyddsutrustning.
– Man måste känna sig trygg med att tillgången till skyddsutrustning är tillräcklig. Det är inte så att alla ska ha all skyddsutrustning utan det ska vara situationsanpassat. Nu är det en brist på utrustning och om några kräver att de ska ha skydd för alla hela tiden så kanske andra står helt utan. Men det är också viktigt att man vet hur man tar av och på kläderna rätt, annars innebär det en smittorisk, säger Karin Båtelson.
Hon pekar också på att Socialstyrelsen nu är »nedmejlad« med erbjudanden om olika hjälpinsatser och om att skänka eller sälja skyddsutrustning, som de inte hinner hantera.
– Kapaciteten hos Socialstyrelsen måste öka för att kunna svara och bedöma om det är användbar utrustning, och upphandlingsregler måste ses över så de inte utgör ett hinder, säger Karin Båtelson.
Vad är era medlemmar mest oroliga för?
– Smittorisken och arbetstiderna. Mer skyddsutrustning krävs och mycket mer testning av personal. Och ovissheten: när smäller det till och vad innebär det?
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
