Den svenska välfärden På tio år har antalet personer med privata sjukförsäkringar nästan fördubblats. Tidigare var försäkringen undantagen skatteplikt, men sedan 1 juli har regelverket ändrats. Nu går de borgerliga partierna till val på att åter slopa skatten på möjligheten att gå före i vårdkön.

Grundidén med en privat sjukförsäkring är att få snabbt tillgång till vård. Försäkringsbolagen garanterar att behandling påbörjas inom 14 dagar medan landstingen garanterar samma sak inom ett halvår.

Det är bara privata vårdgivare som får ta emot patienter med privat sjukförsäkring. Men de privata vårdgivarna tar även emot patienter utan försäkring som finansieras av landstinget.

Tidigare i år sa finansministern Magdalena Andersson (S) att »de som vill betala för privat sjukvård eller teckna sjukvårdsförsäkring har all rätt att göra det, men en sån förmån ska inte skattebetalarna subventionera. Skatter ska gå till den hälso- och sjukvård som kommer alla till del.«

Nu går Centerpartiet, Liberalerna och Kristdemokraterna till val på att slopa förmånsbeskattningen igen. Något som Dagens Industri var först med att rapportera. Även Moderaten Lotta Finstorp sa under ett panelsamtal under årets politikervecka i Almedalen att M direkt efter valet vill se över skattehöjningen och återgå till tidigare system.

Vid slutet av 2017 hade mer än 630 000 personer en sjukvårdsförsäkring  Det är nästan en fördubbling sedan 2008.

Det vanligaste är att få försäkringen betald av en arbetsgivare. Cirka en fjärdedel har tecknat sin sjukvårdsförsäkring som en gruppförsäkring, via till exempel sitt fackförbund. Resterande, cirka 5 procent, har en individuell sjukvårdsförsäkring.

John Lapidus, ekonomihistoriker vid Göteborgs universitet, tror att ökningarna framförallt kan komma att förändra attityden gentemot det gemensamma och på sikt även viljan att betala skatt. Han släppte precis boken Vårdstölden – Hur den privata välfärden tar från det gemensamma. 

– Dels skapar de privata vårdförsäkringarna en tudelad välfärd. En för de rika och en för de fattiga. För vad händer om den 10 – 20 procentigt köpstarkaste gruppen lämnar den offentliga vården och köper sig före i kön? Då kommer de inte se problemen som finns inom vården, inte bry sig, och en stark opinionsbildare och påtryckningsgrupp försvinner. Det riskerar att göra den offentliga vården än mer utsatt.

I dag kan människor inte välja om de ska betala till den allmänna välfärden eller inte och köpa alla tjänster vid sidan om. Det går i Tyskland. Men skatteviljan kommer att förändras om utvecklingen inte stävs tror John Lapidus och risken för ringar på vattnet är stor.

– Tilliten till välfärdsstaten får sig en törn när alla kan se att det finns ett parallellt system som är mycket bättre.

Det är framförallt två skäl till att det privata försäkringsköerna flyter på snabbare än de allmänna är enligt John Lapidus:

Att vårdgivare tillåts ta ut högre avgifter för privatfinansierade patienter skapar starka incitament att prioritera dessa på bekostnad av vanliga patienter och kostnaderna för försäkringsbolagen om garantin inte följs kan också snabbt skena iväg.

Dessutom menar Lapidus att de två, försäkringsbolagen och de privata vårdbolagen, har ett gemensamt intresse i att visa upp hur bra, snabb och smidig deras “produkt” är. Ju fler som ser att privata sjukvårdsförsäkringar funkar och är bättre än landstingsvården desto fler kommer själva vilja teckna en för sig själva och sina nära – om man har den ekonomiska möjligheten.

Men behöver det vara så dåligt då? Vi har ett system som fungerar och ett som inte gör det, vad är bekymret att allt fler ställer sig i den kö som går snabbast?

Branschorganisationen Svensk försäkring menar att sjukvårdsförsäkringen inte alls konkurrerar med den offentliga vården – tvärtom avlastas vården och skapar utrymme för dem som saknar en privat försäkring.

Det resonemanget köper inte John Lapidus. Han menar att det är precis tvärtom och att Sverige måste välja väg. Lösningen beror på vilken typ av välfärd man vill ha – en vara eller en mänsklig rättighet. För att den gemensamma välfärden inte ska urholkas ännu mer krävs att utvecklingen stoppas.

– Nu kom det en lagom förmånsbeskattning, som är ett av få exempel på att man från politiskt håll vill bromsa utvecklingen. Ett mycket större steg hade varit en stopplag, utan kryphål. En lag som särskiljer det privata från det offentliga och tvingar privata vårdidkare att välja mellan att teckna avtal med landstingen eller med försäkringsbolagen, och inte som idag då de har två köer varav en är en gräddfil.

Även SKL ser med oro på utvecklingen. I ett yttrande från 2016 skriver ordförande Lena Micko (S):

»Den snabba tillväxten av privata vårdförsäkringar oroar SKL. Allt fler medborgare tror att de kan få snabbare vård med hjälp av försäkringsvård än via den solidariskt finansierade vården. I verkligheten så är försäkringsbolagen ofta helt beroende av att kunna nyttja offentligt finansierade vårdgivare för att kunna slå solidaritets och behovsprincipen ur spel.«

Centerpartiet som är ett av de partier som vill slopa förmånsbeskattningen delar inte bilden av att det skulle röra sig om någon gräddfil. Till Dagens Industri säger Anders W Jonsson, sjukvårdspolitisk talesperson för Centerpartiet:

»Vi har för långa köer i sjukvården. Om det finns arbetsgivare som är beredda att betala två gånger i sjukvården så är inte det fel. Genom de här försäkringarna går man inte före i kön«

Men allianspartierna vill inte bara att sjukvårdsförsäkringen fortsatt ska vara skattebefriad, de vill även att förmånen ska vara avdragsgill för företag.

De uteblivna skatteintäkterna är bara ett sätt som staten då återigen direkt sponsrar och uppmuntrar utvecklingen. John Lapidus lyfter ytterligare ett sätt på vilket systemet som det är utformat gynnar försäkringsutvecklingen.

– Jag tror att priserna kan hållas nere och försäkringarna kan vara så relativt billiga, som de är idag, för att försäkringskostnaden inte omfattar hyra, löner och utrustning hos vårdgivaren. Eftersom den vårdgivaren får pengar för allt det av det offentliga. De privata kunderna kommer till ett dukat bord och betalar för en bråkdel av maten.

Låt fler få veta – tipsa Dagens Arena