KÖPENHAMN: I en vacker sal i centrala Köpenhamn sitter valda delar av Europas ledande progressiva politiker tillsammans med tänkarna på tankesmedjorna. På scenen återfinns Danmarks finansminister Bjarne Corydon, de tyska socialdemokraternas talesperson för budgetfrågor Carsten Schneider, de franska socialisternas Valérie Rabault, de svenskas sossarnas Magdalena Andersson, och Will Marshall som såg till att Bill Clintons väg till Vita Huset kantades av policyförslag. Samt en person som heter Chuka Umunna, som vi återkommer till.
På scenen förs ett ganska stimulerande samtal om vägen bort från nedskärningspolitiken (”austerity”), och vad progressiva kan föreslå i stället.
Corydon understryker att budgetdisciplin samt ordning och reda i finanserna alltjämt är nödvändiga verktyg som ger dig utrymme att genomföra angelägna reformer (är ni vakna fortfarande?). Schneider slentrianskäller med all rätt på storbankerna som riskerar hela EU:s ekonomi (han är alltså tysk socialdemokrat med intresse för budgetfrågor). Budskapet är att vi till vänster måste våga gå hårdare åt de banker som ramlar runt och räddas av hårt arbetande skattebetalare.
Schneider tillägger att han växte upp i en lutheransk del av Tyskland.
Rabault använder Airbus som exempel på ett stort projekt som är gränsöverskridande europeiskt, men som också är ett samarbete mellan det offentliga och det privata. Kan nya och liknande projekt hittas i den gröna, ekonomiska sektorn?
Rabault är från Toulouse och det är befriande med franska socialister som naturligt hittar en pro-europeisk vinkel på policyfrågor.
[Detta som exempel på vad progressiva EU-konferenser brukar innehålla – ur positiv synvinkel.]
Marshall lyfter i vanlig ordning en viktig grundfråga: Vad ska vi producera? Mellan raderna finns en betoning på återindustrialisering (en debatt som just nu är stor i USA, fast inte i regeringen Reinfeldt) och aktiv näringspolitik (som fick Stefan Löfven att nicka gillande på främsta raden).
Magdalena Andersson, som gjorde en bra S-kongress lite i det dolda, är uppenbart trygg i den välkända miljön (hon har suttit i styrelsen för Progressive Governance och återsåg många gamla vänner). Vi fick – bland annat – rappa argument om den tillväxtboom som skulle erhållas i en ekonomi där kvinnor och män är helt jämställda, samt en påminnelse om inkomstpotentialen när skatteparadis stängs och skattefusk åtgärdas (Andersson jobbade ju tills nyligen på Skatteverket).
Fast ofta är det försiktigt, med avsevärd betoning på strukturella reformer, budgetunderskott och ekonomiska ramverk. En dansk professor i ekonomi, som var med och arbetade fram EU:s Lissabonsstrategi, känner sig nödgad att fråga om vad det är skillnad på vänsterns och högerns syn på budgetunderskott.
Det är alltså ganska långt till den nödvändiga diskussionen om hur progressiva ska lyckas bryta föreställningen om att högern sköter våra krisande ekonomier bättre – och där nedskärningar light framstår som den europeiska socialdemokratins alternativ.
Undertecknad försökte pigga upp genom att uppmana panelen att vara politiker. Varför ska jag som väljare rösta på er i stället för på högerpolitikerna som också snackar budgetunderskott?
Frågan tände den politiker som egentligen hade dominerat samtalet från början. För på scenen satt alltså även Chuka Umunna, Labours skuggminister för ”business, innovation and skills” – en tung position för en 35-åring.
Och ja, han är född i Storbritannien men har en pappa från Nigeria som tyvärr omkom i en bilolycka. Precis som Barack Obama Sr – presidentens pappa – och jämförelsen med Obama är något som ständigt återkommer. Inte minst på grund av frågor om vem som ändrade Umunnas Wikipedia-sida och bland annat la till en jämförelse med just Obama.
The Independent har vidare noterat att vokalgången i Barack Obamas och Chucka Umunnas respektive namn överensstämmer, de ser bra ut, har en etniskt blandad bakgrund, är skickliga juridikstudenter som blev advokater och sedan progressiva politiker. Och framför allt: I jämförelse med en ung Obama framstår även Umunna som skarp, karismatisk, vältalig – kombinerat med ett vilande och lite avvaktande lugn.
Chuka Umunna svarar på min uppmaning om att tala till publiken som en politiker. Han ser mig i ögonen och förklarar att den avgörande skillnaden är att vi progressiva tror på människan. På alla människor. Vi vill inte ge stora skattesänkningar till de rikaste som sedan på ett mystiskt sätt ska få fart på alla andra. Vi vill bygga ett samhälle där alla har samma chans.
Det är inget mirakelsvar, men när han säger det känns det som ett mirakelsvar. Det handlar om en närvaro i rummet och ett sätt att tala som vissa människor bara har. Om de dessutom blir politiker och låter andra sköta det självklara arbetet med att uppdatera en Wikipedia-sida kan de gå hur långt som helst.
För att göra en parafras med inspiration från musikens värld: Jag har sett den brittiska politikens framtid och dess namn är Chuka Umunna.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
