Allt vanligare med rökförbud under arbetstid

En majoritet av Sveriges kommuner och landsting har infört rökfria arbetsplatser. I veckan fattade ytterligare en region beslut om att begränsa möjligheten att röka. Motivet är bättre hälsa, patientsäkerhet och ekonomi – men det finns risker med för stränga hälsoideal.

Förra regeringen satte upp ett mål om att Sverige ska vara ett rökfritt land år 2025. Som ett led i det arbetet röstade riksdagen nyligen igenom ett rökförbud på uteserveringar, lekplatser och busshållplatser som kommer att gälla från 1 juli.

Sveriges kommuner och landsting (SKL) rekommenderar sedan mer än tio år sina medlemmar att införa rökfria arbetsplatser, och enligt en rapport från organisationen som kom ut 2016 hade 216 kommuner och 19 landsting infört tobaksfri arbetstid.

I den dom från 2008 slog länsrätten i Hallands län fast att det inte fanns några hinder för Halmstads kommun att införa rökfria arbetsplatser. Med rökfri arbetstid åsyftas i domen den arbetstid som ger betalt, vilket inte gäller lunchrast, men däremot andra kortare pauser.

Personen som överklagat kommunens beslut ansåg att rökförbud på arbetstid innebar kränkande särbehandling och inkräktade på den personliga integriteten, men ingen av de fackliga organisationerna hade något att invända mot förbudet.

Senast ut med rökbegränsningar är Region Västernorrland som under regionfullmäktige på onsdagen beslöt om nya regler för sina 6 500 anställda. Dit hör att anställda som vill ta rökpauser måste stämpla ut och byta kläder, samt ställa sig minst tio meter från entrén och röka. Anställda som vill sluta röka ska erbjudas hjälp av arbetsgivaren.

Bättre patientsäkerhet och arbetsmiljö, stärkt ekonomi och förbättrad hälsa hos personalen är skälen till förändringarna. Iwona Jacobsson är folkhälsoplanerare på enheten för folkhälsa i Region Västernorrland och förklarar varför många rökpauser kan vara ett problem.

– Det är viktigt att personalen är närvarande på arbetsplatsen: tänk om en patient får hjärtstopp när någon är ute och röker?

Det finns också ekonomiska skäl till att begränsa rökning. Enligt uträkningar som SKL redovisar är kostnaden för arbetsgivaren 45 000 kronor extra per rökare och år.

– Det beror bland annat på att de har 8 extra sjukdagar per år, men det är rökpauserna som kostar mest, säger Iwona Jacobsson.

Finns det något negativt med att peka ut rökare som en ekonomisk belastning?

– Tvärtom, vi värnar om våra patienter och om vår personal. Man kan säga att vi sparar kostnader och liv. En rökfri arbetsplats bidrar till att 4-6 procent i personalen slutar röka och de som fortsätter minskar sin konsumtion med 10 procent, säger Iwona Jacobsson, och hänvisar till en bok av Barbro Holm-Ivarsson som är psykolog och ordförande i Psykologer mot tobak.

Hon påpekar att 70 procent av rökarna uppger att de vill sluta. Samtidigt påpekar hon att det alltid är individen själv som fattar beslutet om rökning.

– Det här med att sluta röka är alltid ett personligt beslut, vi som arbetsgivare ska erbjuda stöd, säger Iwona Jacobsson.

Det ställs allt högre krav på våra egenskaper och vår hälsa, och snart finns det inte utrymme för halvutbildade, överviktiga rökare.

Cecilia Magnusson, professor vid institutionen för folkhälsovetenskap vid Karolinska institutet, har inte läst någon utvärdering av just rökbegränsande åtgärder på arbetsplatser.  Men baserat på teori och liknande insatser säger hon att man kan anta att åtgärder likt de Region Västernorrland fattat beslut om är effektiva.

– Strukturella insatser som begränsar möjligheten att röka innebär helt enkelt att folk röker mindre, säger Cecilia Magnusson.

Hon anser att rökbegränsning under arbetstid är ett rimligt ingrepp i människors integritet, med tanke på att det ofta är personal som i sitt arbete möter andra människor som är utsatta, till exempel genom sjukdom.

– Sannolikt medför det även goda hälsoeffekter för personalen.

Däremot förhåller hon sig frågande till att räkna ut vad rökare kostar och att begränsa möjligheten att ta pauser.

– Jag tycker att det är lite fånigt att räkna på vad rökpauser kostar i pengar, de övriga i personalen tar säkert andra pauser. Vi vet alla att man inte kan koncentrera sig i åtta timmar i sträck.

Som ett alternativ till att problematisera rökares pauser skulle arbetsgivaren kunna vara tydlig med att man uppmuntrar att ta pauser i arbetet, och till exempel erbjuda pausgympa.

Att enbart införa »negativt« laddade åtgärder mot rökning, som kan upplevas som en bestraffning, är heller inget effektivt sätt att åstadkomma en verklig förändring i människors beteende.

– I teorin bygger beteendeförändring på mer positivt laddade insatser. En inre motivation hos människor kan inte byggas upp med straff, hot och piska. Däremot är neutrala, men kraftfulla åtgärder som prisverktyget och 18-årsgränsen effektivt, säger Cecilia Magnusson.

Begränsning av rökning, men också ett strängt och högpresterande hälsoideal, som präglar vissa arbetsplatser, innebär risker, menar Cecilia Magnusson.

– Nackdelen är stigmatiseringen av rökare, och den finns i samhället idag. Rökning har blivit något av klassfråga och rökrutan en skamvrå, säger Cecilia Magnusson.

Hon lyfter att gruppen lägre tjänstemän är på väg att försvinna helt, samtidigt som det i vissa »hotshot-företag« närmast är ett krav att åka Vasaloppet och springa marathon.

– Vi har en arbetsmarknad som blir tuffare och som drar isär. Det ställs allt högre krav på våra egenskaper och vår hälsa, och snart finns det inte utrymme för halvutbildade överviktiga rökare.