Klimat EU-kommissionen vill skruva upp klimatambitionerna rejält med en Green deal och en mängd lagförslag i år och nästa år. Men utsläppsminskningarna måste ske ännu snabbare, enligt miljöexperter.
I EU:s gröna giv, eller green deal, ingår en rad ambitiösa förslag för omställning för att nå netto-nollutsläpp fram till 2050. Efter att ha uppnått målen till 2020 (20 procents utsläppsminskning) arbetar unionen nu mot ett förslag om 40 procents utsläppsminskning till 2030.
Men EU-kommissionen vill snabba på omställningen och höja målet till 50 eller 55 procents utsläppsminskning till 2030. I en debatt på Europahuset möttes intresseorganisationer, forskare och politiker med olika syn på hur realistiska utsläppsmålen är och hur man bäst når dit.
– Vi hade gärna sett högre ambitioner till 2030 för att vara i linje med Parisavtalets mål. För att nå dit borde vi nå nollutsläpp till 2040, sa Johanna Sandahl, ordförande för Naturskyddsföreningen.
Även Jens Holm, riksdagsledamot för Vänsterpartiet och Gregor Vulturius, forskare på Stockholm Environment Institute, ansåg att utsläppen måste minskas snabbare för att nå 1,5-gradersmålet.
– Gröna given är kanske det bästa som kommit från Bryssel på decennier, det handlar om en stor omställning där man samtidigt ska se till att den ska vara rättvis. Men tyvärr blir det pyspunka om man inte skruvar upp ambitionerna i det här meddelandet som nu ska bli förslag, sa Jens Holm.
»Vi är inte emot målen i sig«
Svenskt Näringsliv var istället inne på att man skulle låta industrin arbeta lite mer i lugn och ro för att hitta nya innovationer för att minska utsläppen.
– Vi är inte emot målen i sig, men att sätta oss i diskussioner nu om att höja ambitionen till 2030 riskerar att hämma innovationer hos företagen. Kanske bättre att företagen får hitta lösningar som inte ger så mycket effekt på utsläppen i början, men desto mer mot slutet, 2050, sa Lina Håkansdotter, chef för hållbarhet och infrastruktur på Svenskt Näringsliv.
I övrigt talade hon sig varm för att ta upp EU:s energiskattedirektiv för att komma överens om en nationell koldioxid på en miniminivå för alla medlemsländer.
Det var också diskussion om Sveriges ansvar för att andra länder ska kunna ställa om. I EU-kommissionens förslag för rättvis omställning – »just transition« – ska en fond på 7,5 miljarder euro över en tioårsperiod läggas på de regioner som är mest koldioxidintensiva. Genom att stötta människor som förlorar jobbet och ge dem ny kompetens och arbeten, ska man försöka skapa en social acceptans för omställning. En tredjedel av medlen i fonden väntas gå till Polen, men även Tyskland har en stor kolindustri.
Gregor Vulturius från Stockholm environment institute menade att länderna är ömsesidigt beroende av varandra, och att Sverige borde vara med och stötta andra länder.
– Det finns en anledning till att Polen och Tyskland har en stark kolindustri. Tyskland är Sveriges största handelspartner så vi är beroende av varandra. Jag vill gärna se en mer aktiv roll från Sverige, sa han.
Green deal: för hård eller för klen?
Jessica Polfjärd, EU-parlamentariker för Moderaterna, uttryckte, liksom Svenskt Näringsliv en viss skepsis inför att Sverige ska bidra för att andra ska nå upp till lika låga utsläpp som vi har.
– Ska vi straffas som varit duktiga? Å andra sidan: vad ska vi ha EU till om vi inte hjälper varandra. Men det viktiga är att inte bara ge pengar utan villkor utan säga: ni måste höja era klimatambitioner. Vi måste arbeta aktivt för att man ska förstå att de länder som klarar omställningen är de som klarar framtiden, sa Jessia Polfjärd.
Lina Håkansdotter från svenskt Näringsliv pratade om orättvisan i att Sveriges produkter är tillverka med mycket mindre utsläpp än till exempel Kinas, och föreslog en möjlig importskatt på sådana produkter.
– Det här är jättesvårt, men vi måste på något sätt skydda våra produkter när vi har högre miljökrav. Vi ser också stora faror i att vi uppfattas som protektionistiska, vilket kan utlösa konflikter som skapar problem, sa Lina Håkansdotter.
Jens Holm uttryckte missnöje med att bara 25 procent av EU:s budget, enligt kommissionens förslag, ska vara klimatmärkt.
– Får övriga 75 procent av budgeten medverka till ökade utsläpp då?
Han menar också att jordbrukspolitiken borde ställas om efter klimatkrav, och att investeringsstrategin borde bli ännu strängare.
– Det är viktigt att helt och hållet utesluta fossila investeringar. Bra att kol och olja inte ska stödjas – men fossilgas – som jag kallar naturgas – ser ut att ses som en del av lösningen. Det tror jag riskerar skapa ett nytt fossilberoende, sa Jens Holm.
Ingen vill se en höjd EU-avgift
Varken Moderaterna eller Vänsterpartiet är beredda att höja Sveriges EU-avgift, något regeringen nyligen sagt sig beredda att göra efter en helomsvängning – bara avgiften kan finansieras med intäkter.
–Man får hushålla med de medel man har, och allt ska inte finansieras med EU-medel. I strategin pratar vi också om privata pengar, och att ta lån för investeringar är intressant på grund av låga räntor, sa Jens Holm.
Jessica Polfjärd höll i mycket med Jens Holm, men uttryckte skepsis mot lånefinansiering
– Vi vill inte öka avgiften, Sverige betalar redan väldigt mycket, men man kan se vad man kan omfördela i form av fonder. Kan man kanske skruva på jordbruksbudgeten så det kan leda till gröna investeringar?
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
