Fackförbund Nedmonteringen av USAID leder till allvarliga konsekvenser för det fackliga biståndet. Det skriver Mats Wingborg i en analys.
Donald Trump har efter ett tillkännagivande av Elon Musk stoppat utbetalningarna till den amerikanska biståndsorganisationen USAID, men vad som gått under radarn är att också organisationen National Endowment for Democracy (NED) fått sina anslag indragna. Även det beslutet meddelades av Musk, som i början av februari förklarade att ”the evil organization needs to be dissolved”. Fortfarande finns oklarheter; har det abrupta beslutet följt regelverket eller måste avvecklingen ske under en viss övergångsperiod? En sak är emellertid uppenbar, nedstängningen av NED innebär också att den fackliga biståndsorganisationen Solidarity Center slås i spillror.
Verksamhet i över 60 länder
NED bildades 1983 och pengarna därifrån har använts till brokiga projekt. Ett övergripande mål har varit att understödja demokrati och motverka kommunism. Det har skett genom stöd till politiska påtryckargrupper, företag och organisationer, däribland fackföreningar. NED har varit den huvudsakliga finansiären av Solidarity Center, en facklig biståndsorganisation som ägs av den amerikanska fackföreningsrörelsen AFL-CIO och som är inhyst på åttonde våningen i AFL-CIO:s kontor i Washington. Drygt 96 procent av Solidarity Centers budget kommer från NED eller direkt från USAID.
Solidarity Center har fram till nu haft verksamhet i över 60 länder, en budget på drygt 73 miljoner dollar och fler än 400 anställda, varav många stationerade på lokala kontor runt om i världen. Detta har gjort Solidarity Center till världens i särklass största fackliga biståndsorganisation. Andra länder som bedriver fackligt bistånd, men i mindre skala, är Sverige (genom Union to Union och Palmecentret), Nederländerna, Kanada, Norge och Danmark.
Politisk spännvidd
Solidarity Center driver mängder med projekt för att stödja lokal facklig organisering, men verkar också för att stärka kvinnliga arbetares position och migrantarbetares villkor. Till de senaste årens konkreta satsningar hör utbildningar av kvinnliga fackliga ledare i Honduras, försvar av offentliganställdas rättigheter i Tunisien, organisering av gatuförsäljare i Brasilien, kampanjer mot barnarbete i Uzbekistan och juridiskt stöd till hotell- och casinoanställda i Kambodja som har förlorat jobbet på grund av facklig aktivitet.
Jämfört med det svenska fackliga biståndet har Solidarity Center haft en större politisk spännvidd. Den som granskar projekten finner att de påverkats starkt av vilken personal som lett de lokala kontoren runt om i världen. Svensken Martin Gemzell, expert på fackligt bistånd och verksam i organisationer som Palmecentret, Civil rights defenders och Friedrich Ebert Stiftung, menar att Solidarity Center ofta spelat en positiv roll för att bygga upp oberoende fackföreningar, men att man i andra fall valt att stödja mer företagsvänliga fackföreningar. En liknande kritik har förts fram av Frank Hammer, tidigare ordförande för ett mäktigt bilarbetarfack i Detroit. Han pekar bland annat på att Solidarity Center försökte få den lokala fackföreningen vid General Motors i Colombia att godta ett undermåligt avtal. Frank Hammer menar också att Solidarity Center varit alltför beroende av offentligt stöd.
Dramatiskt slut
Uppseendeväckande uppgifter om Solidarity Center synliggjordes också i samband med att Wikileaks 2018 offentliggjorde fler än 16 000 dokument. Där framkom att personer inom Solidarity Center försökt motarbeta radikala fackföreningar i Latinamerika och istället stött mer modesta och företagsvänliga fackföreningar.
Den sammanvägda bilden av Solidarity Centers verksamhet blir till sist ändå, i likhet med Martin Gemzells analys, att den stundtals spelat en positiv roll och givit ett avgörande stöd för att bygga upp självständiga fackföreningar, men att lokala företrädare ibland försökt att underminera mer vänsterinriktade fackföreningar.
För det globala fackliga biståndet är slutet för Solidarity Center dramatiskt. Den största biståndsgivaren avvecklar sin verksamhet och ingen annan aktör kommer att ha muskler för att fylla tomrummet.
Skeendet illustrerar också en förskjutning. NED, som varit den avgörande finansiären av Solidarity Center, bildades på initiativ av Ronald Reagan. Genom åren har verksamheten kritiserats från både vänster och höger. Från vänster har man menat att delar av verksamheten gått ut på att understödja den amerikanska utrikespolitiken. Från höger har man bland annat klagat på stöd till fackföreningar. Men den brokiga verksamheten har lett till att både Demokraterna och Republikanerna stött NED. Fram till nu då Republikanerna tagit ytterligare steg åt höger.
Mats Wingborg
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
