Centerpartiets kommunaldagar kunde inte ha börjat sämre. På fredagsmorgonen presenterade DN/Ipsos nya katastrofsiffror som visar att partiets väljarstöd ligger på 3,1 procent – det sämst uppmätta på 35 år.
Förra året tappade Centern var tionde medlem, fler än 3 000 personer flydde partiet vilket innebär det största medlemstappet av samtliga riksdagspartier.
Till råga på allt anmälde Socialdemokraterna Annie Lööf till Konstitutionsutskottet på fredagen med anledning av att Centerpartiets ekonomisk-politiske talesperson, Per Åsling, fått det statliga riskkapitalbolaget Inlandsinnovation att satsa skattepengar i flera företag som han själv har varit med och grundat.
Valrörelsen har onekligen startat i brant uppförsbacke för Annie Lööf.
När hon på fredagsförmiddagen talade för 600 centerpartistiska lokalpolitiker i Malmö var fokuset på mer lokalt inflytande – “närodlad politik” löd omkvädet – och välfärdsföretags rätt att göra vinst. Den som satsar på att starta ett företag ska ha rätt att få “några kronor över”, menade Lööf och gick hårt åt Jonas Sjöstedts “patologiska besatthet av vinst”. Men det är knappast “några kronor” som väckt ilska mot vinstuttagen ur välfärden i de breda folklagren.
I fotbollen brukar det lag som ligger under backa hemåt för att förhindra mer mål i ryggen. Det är vad Centerpartiet nu ägnar sig åt. För ett år sedan skrev före detta partiledaren Olof Johansson på SVT Debatt att Centern har ett “Timbroproblem” och “ett inbyggt storstadsproblem inom partiet”. Den högersväng som partiet inledde med Maud Olofsson i ett försök att locka liberala storstadsväljare kan nu – så här 13 år senare – betraktas som misslyckat. Nu rusar partiet med Annie Lööf i spetsen åt andra hållet – och försöker återlansera sig som ett parti för hela Sverige. Frågan är om det inte är för sent.
I dag samlar de rödgröna 53,1 procent av väljarstödet och allianspartierna 37,9 procent – om man inkluderar Kristdemokraterna och Centerpartiet som ständigt halkar under de fyra procent som utgör riksdagsspärr. Det är fortfarande långt kvar till valet, men är läget oförändrat framåt maj lär Moderaterna och Folkpartiet överväga en ny taktik. Då kan det börja låta att en röst på C eller KD innebära en röst i sjön för en borgerlig regering. Redan nu har Moderaterna profilerat sig hårdare i de mindre partiernas profilfrågor, som skol- och miljöfrågor. Slaget om högerväljarna har bara börjat.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
