Analys: Ett monumentalt misslyckande

Jobben stod högst på dagordningen när de fyra borgerliga riksdagspartierna gick ihop och bildade en allians till valrörelsen 2006. Sverige hade då runt sex procents arbetslöshet. Fredrik Reinfeldt och hans partiledarkollegor talade om massarbetslöshet, utanförskap och ett siffertrixande av arbetslöshetsstatistiken.

Lösningen på problemet hette arbetslinjen. Genom jobbskatteavdrag skulle svenskarna sättas i arbete. Sju år och fyra jobbskatteavdrag senare har arbetslösheten ökat med nästan 50 procent. I dag står nästan en halv miljon utan ett jobb. Ungdomsarbetslösheten är bland de högsta i hela EU – och långtidsarbetslösheten har ökat kraftigt.

Den som har varit arbetslös i mer än två och ett halvt år hamnar till sist i sysselsättningsfasen, mest känd som fas 3. Deltagarna som hamnar i fas 3 erbjuds sällan några meningsfulla aktiviteter och många har beskrivit åtgärden som ett dagis för vuxna, en förvaringsplats eller en återvändsgränd. Väldigt få – drygt två procent – går vidare till ett riktigt jobb.

I juli månad sysselsatte fas 3 rekordmånga – 33 700 personer. Det är fler än vad några av Sveriges största arbetsgivare, Posten, Volvo och Ericsson, har anställda. Och det motsvarar lika många som jobbar för Manpower, Skanska och Vattenfall – tillsammans.

Regeringen har trots massarbetslösheten dragit ned på utbildning och infört hårdare regler för att man över huvud taget ska få rätt till a-kassa. Samtidigt har ersättningarna blivit lägre. Bara en av tio arbetslösa får i dag ut 80 procent av lönetaket när de är arbetslösa. Var tionde i fas 3 får ingen ersättning alls utan tvingas söka socialbidrag.

Det är inte bara den som har en osäker anställning som i dag kan få ont i magen av tanken på att bli av med jobbet.

Kulturjournalisten Jan Gradvall skrev nyligen i en krönika att man är “lyckligt lottad” om man har ett jobb i dagens Sverige. Den uppfattningen illustrerar väl ett ideologiskt paradigmskifte i synen på arbetslöshet. Från att ha betraktats som ett samhällsproblem har det nu vältrats över på individen. Man ska vara glad och tacksam om man har ett jobb, och skylla sig själv om man står utan, är budskapet.

I höstbudgeten väntas regeringen genomföra sin främsta jobbsatsning – ett femte jobbskatteavdrag. Trots att de fyra andra avdragen bara har gjort att de ekonomiska skillnaderna mellan de som arbetar och inte arbetar har vidgats – allt medan arbetslösheten har ökat.

Att minska arbetslösheten och sätta människor i jobb var kärnfrågan för alliansen. Sju år senare kan vi se resultatet av deras jobbpolitik. Det blev ett monumentalt misslyckande.