TCO:s förslag om förändrad a-kassa har flera förtjänster – och bör vara möjligt att förankra tämligen brett.
På onsdagen kallade TCO till hearing om sitt förslag till förändrad a-kassa. Att många väntat spänt på vad som komma skall märks tydligt på mediegenomslaget. Det är inte så konstigt.
Sveriges arbetslöshetsförsäkring blir sämre för varje år och nivån är nu bland de lägsta i OECD-området. Tidigare var vi på sjätte plats, i dag är vi på 24:e. Och framför allt: Oerhört många står utanför a-kassan. För tio år sedan var andelen som får 80 procent av sin lön i arbetslöshetsersättning 75 procent. I dag är det 11 procent.
I en debattartikel på Dagens Arena skriver de mer om detaljerna:
Bland annat ska taket höjas från 18 700 till 27 500 kronor, a-kasseavgiften ska sänkas och vara högst 150 kronor i månaden. Försäkringen delas i en allmän och en frivillig del där den som trätt in på arbetsmarknaden, eller kommer ut från högskolestudier, har rätt till en hyfsad grundersättning och inte står hänvisad till socialbidrag så fort hen blir arbetslös.
I princip alla – fackförbunden, arbetsgivarorganisationer, ekonomer och politiska partier (Moderaterna undantaget) – tycks vara överens om två saker:
1. Taket måste höjas.
2. Det måste finnas ett bredare grundskydd som omfattar fler.
Sen är de flesta också eniga om att de differentierade avgifterna är en riktigt dålig idé. Folkpartiets riksdagsledamot Hans Backman medverkade på TCO:s hearing och medgav också att förändringarna alliansen genomfört inte fått önskad effekt. ”Vi måste göra ett omtag”, konstaterade han.
Kritiken mot TCO:s förslag gick på onsdagen framför allt ut på att man infört två olika nivåer i grundförsäkringsskyddet, något som de flesta tillfrågade verkar tycka är onödigt plottrigt.
Alla tycks (återigen med möjligt undantag för Moderaterna) också eniga om att a-kassan inte bara måste existera utan också vara attraktiv. Irene Wennemo, huvudsekreterare i den parlamentariska socialförsäkringsutredningen, kopplar på ett intressant sätt ihop värdet av en attraktiv a-kassa med både försörjningsstödet och ungdomsarbetslösheten, ur ett incitamentsperspektiv.
”Föräldrar är snällare än arbetsmarknadspolitiken”, förklarade Wennemo som menar att ungdomsarbetslösheten förvärras när unga inte längre har någon tilltro till arbetsmarknadspolitiken eller vågar lita till att a-kassan ger dem något skydd. När de i stället låter föräldrarna försörja dem betyder det att de inte är lika aktiva i sitt jobbsökande längre.
En bättre a-kassa anses också leda till en ”smart matchning” snarare än en ”snabb matchning”. Det vore välkommet. Att få rätt person på rätt plats är en av de stora utmaningarna på dagens arbetsmarknad, vilket snart sagt varje politiker instämmer i.
Att få bort folk från försörjningsstödet, där de alltså hamnar för att de inte har någon arbetslöshetsförsäkring (arbetslöshet är orsaken till behovet av försörjningsstöd för 40 procent av alla som uppbär detta), är viktigt av flera skäl. Inte minst för att det är en större klyfta mellan socialbidrag och jobb än mellan a-kassa och jobb. Dessutom, påpekade MP:s Gunvor G Ericsson, blir det som ”ett återinförande av sambeskattningen” när försörjningsstödet, som tittar på hushållsinkomsten, ersätter andra försäkringar.
TCO beräknar själva att deras förslag skulle belasta statskassan med 7,5 miljarder årligen. Samtidigt gör en a-kassa som skyddar fler livet lättare ekonomiskt inte bara för de arbetslösa utan också för kommunerna (i form av ökade skatteintäkter och minskade socialbidragskostnader). Dessutom ökar konsumtionen när den ekonomiska utsattheten minskar, vilket leder till fler nya jobb. Och eftersom a-kassan är mer kopplad till arbetsmarknadspolitiken hoppas man förstås att fler ska få jobb också just på grund av att de hamnar i a-kassan i stället för i bidragsberoende. Så frågan är hur dyrt förslaget egentligen blir i slutändan?
Att a-kassan behöver förändras råder inget tvivel om. Att de flesta vill förändra den åtminstone i ungefär samma riktning tycks också stå klart.
Om TCO:s ordförande Eva Nordmark lyckas formulera ett förslag i linje med hennes ambition: ”Ett förslag vi kan få full politisk uppställning kring.” Det återstår nog att se. Inte minst eftersom ingen – INGEN – moderat kunde komma till dagens hearing trots att de bjudits in och efterfrågats.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
