Analys: Systemskifte i socialförsäkringen

I morse presenterade Inspektionen för Socialförsäkringen, ISF, en rapport om utvecklingen av samhällets socialförsäkringsförsäkringar sedan 1990-talet. Rapportförfattaren Iida Hääkkinen Skans slutsats gick inte att misstolka: Det har skett ett skifte i det svenska socialförsäkringssystemet.

Sverige har gått från att människor ska kunna ha en försörjning när man inte kan arbeta, är sjuk, arbetslös eller föräldraledig – till att i dag ha glidit över till ett system där tilläggsförsäkringar och försörjningsstödet spelar en allt större roll.

Värdet av de gemensamma socialförsäkringarna har urholkats.

Störst förändring har skett inom arbetslöshetsförsäkringen, det vill säga a-kassan. I den har “ett grundtrygghetssystem de facto redan etablerats”, slår rapporten fast. I dag får inte ens heltidsarbetande med lön i den lägsta tiondelen i lönefördelningen ett fullt inkomstskydd. Det beror bland annat på att ersättningsnivåerna inte har höjts på tolv år, dessutom har det blivit svårare att kvala in till a-kassan.

Men de se största förlorarna på det systemskifte som påbörjades under krissaneringsåren på 1990-talet – och som har accelererat de senaste sju åren – är hushåll som saknar arbetsinkomster. De har fått en lägre ekonomisk standard, som i sin tur lett till ökade inkomstskillnader i samhället i stort.

Anders Borg har under sin tid som finansminister poängterat att det ska löna sig att arbeta. De fem jobbskatteavdragen har gett löntagare mer pengar kvar i plånboken varje månad. Baksidan av myntet är att det har blivit betydligt tuffare för arbetssökande och sjuka i Sverige.

År 2010 hade nästan hälften av männen och en fjärdedel av kvinnorna i arbetsför ålder en inkomst som översteg taket i sjukförsäkringen. 1992 hade endast 14 procent av männen och två procent av kvinnorna i samma åldersgrupp en inkomst som översteg taket.

Samtidigt som nivåerna i arbetslöshets- och sjukförsäkringarna har sänkts har andra bidragsnivåer frysts inne de senaste åren. Underhållsstödet har minskat med 14 procent sedan början av 1990-talet, bostadsbidraget har visserligen höjts men inkomstgränsen för maximalt bostadsbidrag ligger på samma nivå som 1996.

Vad händer när med ett samhälle där de allmänna socialförsäkringarna tappar i värde?

Privata komplementsförsäkringar kommer att spela en allt större roll, och där drar LO-kollektivet det kortaste strået. De har väsentligt sämre tilläggsförsäkringar än tjänstemännen, på grund av större risk för sjukdom och arbetslöshet.

Även konsumtionen påverkas negativt när ersättningsnivåerna understiger skälig levnadskostnad, eftersom folk sparar mer och konsumerar mindre när framtiden ser osäkrare ut. Dessutom förlorar regeringen makt över arbetsmarknads- och konjunkturpolitiken när försäkringarna som arbetsmarknadens parter förhandlar fram blir allt viktigare.

Inkomstbortfallsprincipen har i decennier varit grunden i den svenska socialförsäkringen. På drygt tjugo år har den förändrats i grunden. ISF:s rapport kan fungera som underlag till en fortsatt debatt om det systemskiftet. Visst ska det löna sig att arbeta. Men för den skull ska det inte innebära en dubbelbestraffning att bli sjuk eller arbetslös.