”Är jag svensk för dig?”

Rasistiska åsikter är vanliga och accepterade runt fikaborden på svenska byggarbetsplatser. Det hävdar en byggchef i Malmö. När arbetsmarknaden hårdnar riskerar rasismen att öka. För att motverka rasism skickar byggföretaget NCC medarbetare på mångfaldsutbildning.

Det doftar sött av kanel och kardemumma. Runt spisarna i köket på kulturhuset Drömmarnas Hus i Malmö står sju män med uppkavlade skjortärmar. Tillsammans med matpedagogen Samah Haidar och hennes kollegor ska de baka de arabiska efterrätterna znod el sett och baklava.

Michael Fabricius skrattar lite generat när han hänger förklädet runt nacken. Till vardags jobbar han med service på byggarbetsplatser. Han har aldrig bakat förr. Och han möter sällan, eller aldrig, människor med ickesvensk bakgrund på sin arbetsplats.
– Jag vet faktiskt inte varför det är så få invandrare på byggen. Men de kanske inte vill jobba där.

Enligt siffror från Statistiska Centralbyrån, SCB, är 1,8 procent av de anställda i byggbranschen födda utanför Europa. En av förklaringarna kan vara att byggbranschen upplevts som konservativ, fördomsfull och skrämmer bort människor med utländsk bakgrund.

Lars Tengvall har arbetat på NCC hela sitt yrkesverksamma liv, först som betongarbetare och numer som projektchef med särskilt ansvar för mångfaldsfrågor. Under flera år har han startat och drivit projekt för att locka invandrare till branschen.
– Jamen det är ju alldeles självklart. Om man som företag säger att man är samhällsbyggare, då måste det finnas utrymme för större mångfald. Vi behöver invandrare. Hur ska vi annars kunna tillgodose allas olika behov när vi bygger nytt?

Almanackor med halvnakna tjejer på byggbodarnas väggar och en grabbig jargong som håller både kvinnor och invandrare på armlängds avstånd, så brukar byggbranschen beskrivas. Men att prata om rasism är inte riktigt rättvist, säger Lars Tengvall.
– Rasism är ett mycket grovt uttryck. När vi ska anställa letar vi efter folk med rätt kompetens, då har vare sig kön eller etnicitet betydelse.

NCC är första byggbolag i landet att skicka anställda på mångfaldskurs. Vid fem tillfällen under hösten och våren träffas utvalda anställda i Drömmarnas Hus i stadsdelen Rosengård. Här lagar de mat och bakar tillsammans med de kvinnliga matpedagogerna. Matlagningen varvas med samtal om intolerans och främlingsfientlighet, vi och dom.
– Är jag svensk för dig? frågar Samah Haidar och rättar till slöjan.

– Ärligt talat hade jag nog inte tänkt det om jag såg dig på trottoaren. Fast jag begriper inte att det är en så stor sak, säger en av männen vid spisen.

Joakim Dahlén som tidigare har arbetat som snickare, men som nu är anbudsingenjör, tror att fördomarna är vanliga på grund av att människor möts för sällan. Det här är hans första på besök någonsin i stadsdelen Rosengård.
– Jag tror inte att vi vet hur vi ska använda mångfalden. I byggbranschen är det alldeles uppenbart. Vi är rädda för att inte förstå varandra.

Men han tycker inte att han hört uttalad rasism på arbetsplatsen.

– Samtalstonen kanske är jargongig, men inte rasistisk.

Osäkerheten i ekonomin har lett till omfattande varsel från de stora byggbolagen de senaste veckorna, främst runt Stockholm och i Malmö/Lund regionen. Och fler varsel kan vara att vänta. Det gynnar inte arbetet mot främlingsfientlighet.

Fredrik Friblick har arbetat i byggbranschen i 20 år. I dag driver han ett konsultföretag som effektiviserar byggarbetsplatser. Vid besök på byggen blir han ofta upprörd över det han hör.
– Rasistiska åsikter är vanliga runt fikaborden och i många fall accepterade, men få pratar om det. Det finns de som på allvar menar att människor med annan bakgrund inte tillför något.

Men Fredrik Friblick tvekar inte att lyfta frågan. Det har fått konsekvenser.
– Jag har blivit av med jobb för att jag pratar öppet om att rasismen är utbredd bland byggnadsarbetare. Jag har fått höra att jag svartmålar branschen.

Redan under studietiden märkte han hur svårt klasskompisarna med ickesvensk bakgrund hade det. Praktikplatserna uteblev och flera uppmanades att byta namn.
– De få som fick praktikplats eller jobb kände sig utfrysta. De inkluderades aldrig i gemenskapen. Fler än en jag känner har slutat för att de inte känt sig välkomna.

Och Fredrik Friblick har funderat mycket över hur det kommer sig att det är så svårt att prata om problemen.
– Jag tror att det handlar om någon slags missriktad lojalitet mot branschen. Märkligt nog finns det ingen tradition av att engagera sig i samhällsfrågor. Men jag tror att bubblan spricker så snart bolagen börjar våga anställa och på allvar ta tag i frågan.

Efter riksdagsvalet 2010 undersökte fackförbundet Byggnads hur medlemmarna hade röstat. I en enkät uppgav drygt tio procent att de röstat på Sverigedemokraterna. Det fick Byggnads att inleda ett samarbete med den antirasistiska stiftelsen Expo för att motverka främlingsfientlighet.
– Byggnads arbetar i en av de mest konkurrensutsatta branscherna. Försök till lönedumpning av företag som hyr in utländsk arbetskraft, i kombination med stora varsel, riskerar att spä på fördomar och rasism, säger Magnus Manhammar.

Han är ansvarig för Expos kontor i Malmö. Under hösten har han besökt gymnasieskolor med byggprogram runt om i landet. Många gånger har diskussionerna varit heta i klassrummen. Magnus Manhammar är oroad över det han hört.
– Vid flera tillfällen har jag mötts av tydliga åsikter som att alla människor inte är lika mycket värda. Främlingsfientlighet är inget nytt fenomen och för att ändra åsikter krävs att vi vågar ifrågasätta fördomarna. Jag tycker att det är viktigt att börja med ungdomarna.

I köket i Rosengård fortsätter samtalen medan bakverken friteras i den heta oljan. Samah Haidar visar hur man lyfter upp godsakerna med en hålslev. Hon berättar hur hon får höra glåpord ibland.
– Jävla bombare. Stick hem, fick jag höra på en gata i Malmö.

Runt bordet är de flesta överens om att fördomarna frodas överallt, inte bara i byggbranschen.
– Det räcker med att du läser tidningen för att få en skev bild av till exempel muslimer, säger Michael Fabricius.

Alla nickar instämmande och är överens om att möten mellan människor är en väg förbi främlingsfientlighet.
– Ett sånt här projekt, till exempel, är ett bra initiativ. Framtiden får utvisa vad det ger, säger Joakim Dahlén.