Överskottsmålet har sedan länge spelat ut sin roll, men missbrukats av politiker för att framstå som ansvarstagande. Det säger den svenska nationalekonomins nestor Assar Lindbeck.
Assar Lindbeck, professor emeritus i nationalekonomi, ledde den så kallade Lindbeckkommissionen som under nittiotalskrisen tog fram förslaget om ett långsiktigt budgetöverskott för att få ner statsskulden. Enligt honom var det tänkt som en tillfällig lösning och borde ha slopats för länge sedan.
– Redan när den utannonserades presenterades den som en tillfällig historia för något decennium för att få ner statskulden från 70 procent till rimliga nivåer. Redan 2008 var det sedan länge avklarat. Men då hade politikerna, som så ofta händer, gjort ett medel till ett mål. Överskottsmålet hade förvandlats till ett eget mål och inte bara en metod att få ner statsskulden, säger han.
I valrörelsen i fjol blev debatten ”grotesk”, tycker Assar Lindbeck.
– Det värsta var under valrörelsen i fjol då Borg och Andersson tävlade om att ta överskottsmålet på störst allvar, vem som var strängast när det gäller överskottsmålet. Det var en grotesk situation tycker jag, säger han.
Hur reagerade du på de debatterna?
– Det var idiotiskt. De spårade ur. De började inte med fundamenta, nämligen vart de vill komma. Utan de började med ett medel som användes i en tillfällig situation, säger han.
Enligt Assar Lindbeck har diskussionen om budgetsaldo länge börjat i fel ände.
– Istället för att starta med överskottsmålet eller budgetsaldot, så ska man starta med frågan: Vad vill man ha för storlek på statsskulden på längre sikt? Vad vill man för storlek på den offentliga sektorns finansiella förmögenhet? säger han.
I början av 1990-talet bedömde Lindbeckkommissionen att staten skulle behöva gå med ett visst överskott under ett decennium. Därefter skulle det slopas.
– Vi föreslog budgetöverskott tills man fick ner statsskulden till rimliga proportioner men vi betraktade aldrig det som en evig historia. Vi skisserade en bana från 70 till 40 procent under loppet av ett decennium. Och det var implicit att man inte skulle behöva fortsätta med överskott när man kommit dit. Vi menade att man därefter skulle stabilisera statskulden på en lämplig nivå med hänsyn till behovet av statspapper på den finansiella marknaden, säger han.
Men sen blev det ett mål i sig?
– Ja, det händer i politiken att ett medel blir mål. Man kan säga att när det går prestige i medlet så blir det ett mål. Sen står politiker och tävlar om att visa att mitt överskottsmål visst är mycket starkare än ditt överskottsmål, säger han.
Fotnot:
Assar Lindbeck är verksam vid Institutet för internationell ekonomi (IIES) vid Stockholms universitet samt vid Institutet för Näringslivsforskning (IFN).
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
