Samma dag som Sverigedemokraternas partiledare Jimmie Åkesson talade i Almedalen hade den antinationalistiska kabarén Europa Europa, av scenkonstgruppen Ful, urpremiär.
En tårta med EU-flaggor rullas ut. Projektioner på scenen visar publikhavet för att betraktaren ska kastas in i migrationspolitikens snåriga in- och utvägar.
Asyltårtan firar Frontex, EU:s gemensamma byrå för gränskontroll, som fyller tio år i år.
En tårta som inte räcker till alla.
Kabarén är en pajkastning mot Europas gränskontroller och ifrågasätter på vilka sätt Sverige har den ”mest generösa tårtbjudningen/migrationspolitiken av alla.” Här snålas det minsann inte med gästvänligheten, ”vi måste tänka efter så att vi inte ger tårta till fel person.”
Alla har rätt att söka tårta, men inte i Jimmie Åkessons tårtkalas.
”Tårtan är värre än järnrör,” sjunger ensemblen.
Europa Europas grepp vill efterlikna musikalen Cabaret från 1972, men lyckas inte särskilt bra. Filmen utspelar sig under Weimarrepubliken 1931, under det tyska nazistpartiets framväxt. Musikalen i filmen bjuder in till en frigörande och extravagant show som filtrerar de fasor som har normaliserats i världen utanför kabaréns uppsluppna dekadens.
Föreställningen vill vara gränslös och ställer höga krav på publiken. Vem vågar välja peppen? Den kan lätt fastna i halsen. Det chantas: ”no borders, no nations.” Hurrarop och applåder.
Det är en politisk kulturupplevelse som vill sätta erfarenheterna av migration i centrum. En kavalkad i antirasismens namn, ackompanjerad av electroduon The Knife.
Den bränner till i växelläsningen där barn tackar föräldrar som har flytt:
”Tack för att du tog taggtråden med din kropp, för att du gav upp ditt liv för att jag skulle få ett.” ”En dag ska du också cykla här, en dag ska du få äta glass.”
Jimmie Åkessons roll tenderar att blåsas upp. Vi ser ett Europa Europa utan Europa där flykten inte tar slut. Kontexten svajar, och det är en del av dramaturgins förtjänster och brister.
Tidigare i våras undersökte jag flyktingsituationen i Bulgarien, ett land som omnämns i kabarén.
Under andra halvan av 2013 korsade 15 000 flyktingar, majoriteten kurder från Syrien, gränsen från Turkiet till Bulgarien. Flyktingströmmen överraskade EU, som har pumpat in över 67 miljoner för att förbättra flyktingmottagandet i landet. Det är ett exempel på hur migrationspolitiken i Europa ser ut.
Jag mötte personer som berättar om sin flykt till Europa och intervjuade ordföranden för Statliga byrån för flyktingar. Läs reportaget här »
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
