Avgrundsdjup klyfta mellan facken

Göteborgs hamn Det låsta läget i Göteborgs containerhamn har sina rötter i 1970-talet. Det handlar om medlemsantal, grundstruktur och inflytande. Klyftan mellan de parter som vanligtvis står på samma sida – facken – är avgrundsdjup.  

Transportarbetarförbundet har organiserat hamnarbetare i 120 år. 1972 bröt sig en grupp ut och bildade Svenska Hamnarbetarförbundet.

– Konflikten har funnits sedan 70-talet och den uppstod bland annat genom att arbetsgivaren tecknade avtal med Transport men lät Hamnarbetarförbundet agera som avtalspart i vissa frågor. Det har i sin tur lett till att Hamnarbetarförbundet förväntar sig samma status och inflytande. Något som APM Terminals inte accepterar, säger Bengt Forsling, chef för LO-distriktet i Västsverige.

Traditionellt tecknar Sveriges Hamnar rikstäckande branschavtal med Transport. För att det förbundet av hävd är störst på riksnivå. Enligt Peter Winstén, avtalssekreterare på Transport, organiserar LO-facket 55 procent av Sveriges hamnarbetare och 37 procent av dem som jobbar i containerhamnen i Göteborg. Hamnarbetarförbundet åt sin sida menar att det är de som är störst – både nationellt och i hamnen i Göteborg.

Läs mer: Göteborgs Hamns vd välkomnar inskränkt strejkrätt

– Vi tror att vi är fler nationellt. I Göteborgs hamn vet vi helt säkert att vi är störst. Mellan 80 – 85 procent av hamnarbetarna som jobbar i APM Terminals är anslutna till oss. Sedan räknar vi och Transport lite olika. Vi räknar hamnarbetare. Transport räknar också in verkstadspersonal som är anslutna till dem, men de har ett annat avtal, säger Robert Lindelöf, förtroendeman avdelning 4 Göteborg.

 Konflikten mellan Hamnarbetarförbundet och APM Terminals blossade upp 2016 efter att APMT slutade behandla Hamnarbetarförbundet som en central part. Tidigare har Hamn4an getts samma rättigheter som Transports medlemmar trots att de inte är en avtalspart.

– Att Hamnarbetarförbundet får alla rättigheter utan att ge avkall på någonting skapar frustration hos våra medlemmar.

Med lagen på sin sida och med argumentet att Hamn4an inte hade kollektivavtal uteslöt APMT fackförbundet från förhandlingar och liknande.

– Hamnarbetarförbundet vill ha samma status som LO-förbundet men det kan de inte få för de är inte den avtalsbärande parten. Transport har rikstäckande kollektivavtal, det bygger den svenska modellen på, säger Bengt Forsling, LO Västsverige.

I de andra delarna av Göteborgs containerhamn drivs verksamheten av andra företag. Där flyter verksamheten på som vanligt. Hamnarbetarförbundet behandlas som ett fackförbund även om de inte är den avtalsbärande parten. Peter Winstén på Transport tror att tidigare och andra arbetsgivare kan ha gett Hamnarbetarförbundet plats för att hotet om stridsåtgärder alltid funnits närvarande.

– Jag kan bara spekulera men arbetsgivare har låtit dem vara med för att de kunnat hota med strejk. Hamnarna är otroligt viktiga och därmed också sårbara, säger Peter Winstén och tillägger:

– Men att Hamnarbetarförbundet får alla rättigheter utan att ge avkall på någonting skapar frustration hos våra medlemmar. Vi säljer delar av våra rättigheter för fredsplikten, för att få igenom löneökningar och så vidare. Hamnarbetarförbundet får både rättigheter och behåller sina stridsmöjligheter.

Läs mer: UG: Göteborgs Hamn lobbar för ändrad strejklagstiftning

Ett förslag på lösning som presenterats av Hamnarbetarförbundet är ett trepartsavtal. Där Hamnarbetarförbundet och Transport gemensamt skriver på gentemot arbetsgivaren. Det hade bundit båda facken till fredsplikten. Bengt Forsling, vid LO-distriktet i Västsverige, tycker inte att en trepartslösning är en framkomlig väg.

– Det går inte att komma till en trepartslösning för Hamnarbetarförbundet är inte ett LO-fack. Skulle en trepartslösning komma till så måste LO ändra sina stadgar. Vi är två väldigt olika förbund, även om Hamnarbetarförbundet från början kommer från Transport.

– Jag kan tycka att fackförbunden inom LO tar en lite för passiv roll i frågan om strejkrätten.

Peter Winstén menar att Hamnarbetarförbundet inte har föreslagit en trepartslösning. Men säger samtidigt att det skulle vara svårt, om inte omöjligt, och hänvisar till att förbunden bedriver sin verksamhet på olika sätt. I Transport väljs representanter som för medlemmarnas talan, i Hamnarbetarförbundet röstar medlemmarna om alla beslut som ska fattas.

Robert Lindelöf, som bestämt hävdar att Hamnarbetarförbundet föreslagit både LO och Transport möjligheten att ingå ett trepartsavtal, tror att förbundets basdemokratiska struktur är en av orsakerna till LO-fackets ovilja att ingå ett gemensamt avtal.

– Men ingen hade bestämt över den andre. Bägge parter hade haft samma inflytande över det fackliga arbetet.

Robert Lindelöf påpekar att Hamn4ans största konflikt ligger med arbetsgivaren, men säger samtidigt att relationen till LO är en känslig fråga och det inte är ett krig förbundet vill starta.

– Jag kan tycka att fackförbunden inom LO tar en lite för passiv roll i frågan om strejkrätten.

Båda fackförbunden framhåller hur olyckligt de tycker den senaste tidens hot om inskränkt strejkrätt är. Men varken Hamnarbetarförbundet eller Transportarbetarförbundet tycker att de kan göra mer än vad de redan gör för att komma till en lösning. Hamn4an pekar på framlagda förslag som utöver en trepartslösning också innefattar parallella likalydande avtal. Transport menar att de tagit det ansvar som ligger på dem.

 – Vi har tycker vi har tagit ansvar och gjort bedömningen att det fungerar bra att vi är den avtalsbärande parten. När det rikstäckande avtalet löpte ut 2017 förhandlade vi ett nytt avtal som ska gälla i hela landet. Det fungerar i alla andra hamnar. Det här rör ett bolag och en del av en hamn i Sverige, säger Peter Winstén.

 Peter Winstén menar att det bästa för hamnarbetarna är om Hamnarbetarförbundet går upp i Transportarbetarförbundet.  En syn som Hamnarbetarförbundet inte delar.

– Vi existerar av en anledning. Vi vill behålla vår struktur med direktdemokrati, som var standard innan LO-centraliseringen, säger Robert Lindelöf.