Avskaffa allmän visstidsanställning!

Rapporter från fackförbunden Kommunal och DIK visar på problemen med allmän visstidsanställning. Det är dags att avskaffa anställningsformen. 

Den här veckan har två väldigt olika fackförbund – Kommunal och DIK – släppt rapporter om utvecklingen av visstidsanställningar bland deras medlemmar.

Kommunal är Sveriges största fackförbund med över en halv miljon medlemmar, och organiserar arbetare inom offentlig sektor, och delar av offentlig sektor som privatiseras. DIK har runt 20 000 medlemmar som alla är akademiker inom kultur och kommunikation, inom alla sektorer.

Gemensamt för förbunden är att allmän visstidsanställning är den vanligaste tidsbegränsade anställningen bland medlemmarna. För Kommunals del ökar dessutom antalet medlemmar med tidsbegränsade anställningar. För DIK minskar den gruppen, men sannolikt beror det på att de utan fast anställning inte går med i facket.

Rapporterna belyser ett stort problem på svensk arbetsmarknad – anställningsformen allmän visstid. Anställningsformen är ett förhållandevis nytt fenomen. Den kräver inte en anledning till varför anställningen är tidsbegränsad, till skillnad från till exempel vikariat.

Allmän visstidsanställning är ett otyg. Anställningsformen, tillsammans med den långa tiden för att bli inlasad, möjliggör för arbetsgivare att stapla anställningar på varandra. En möjlighet som de uppenbarligen nyttjar. SCB kom 2014 med siffror som visar att 39 000 visstidsanställda haft samma arbetsgivare i mer än fem år. Det är något som inte borde vara möjligt enligt lagen om anställningsskydd (LAS).

För Kommunals medlemmar hänger ökningen av visstidsanställningar tätt tillsammans med ökningen av privata alternativ inom vård, skola och omsorg. Det är också i de privata bolagen som flest är visstidsanställda och ju mindre bolag, desto större sannolikhet är det för en visstidsanställning.

Staplandet av visstidsanställningar var under lång tid en fråga som TCO arbetade med. De anmälde Sverige till EU för att staplandet stred mot EU-lagstiftningen. Sverige fälldes, och alliansregeringen krävdes på ändringar i arbetsrätten. Något de struntade i.

Samarbetsregeringen var i stället den som fick ta sig an problemet.

Under våren beräknas riksdagen fatta beslut om en ändring i LAS som enligt arbetsmarknadsminister Ylva Johansson ska komma tillrätta med missbruket av visstidsanställningar.

Problemet för dem med tidsbegränsade anställningar är att de kan vara anställda i fyra år med olika typer av visstidsanställningar, allmän visstid eller vikariat, utan att det över går till en tillsvidareanställning, så länge varje anställningstyp inte pågått längre än två år var under en femårsperiod.

Ylva Johanssons förslag gör ingenting åt staplingsproblematiken. För de flesta visstidsanställda kommer regeringens förslag inte göra någon skillnad alls för deras situation.

För de allt fler Kommunal-medlemmar och akademiker inom de kulturella näringarna som aldrig får en fast tjänst, och därmed saknar möjligheter att få semester, ta ett bostadslån eller på något sätt långsiktigt planera sina liv krävs det mycket mer än ett dåligt lagförslag.

DIK:s rapport vittnar även om att visstidsanställningar leder till en tysthetskultur. En anställd som är beroende av ett nytt kontrakt för att klara sin försörjning vågar inte säga ifrån.

För att komma till rätta med problemet krävs det mer än ett dåligt lagförslag från regeringen.

Allmän visstidsanställning måste förpassas till historien. Har en bransch behov av visstidsanställningar, utöver vikariat och säsong, kan de komma överens om sådant i ett kollektivavtal.