sjukförsäkring Högsta Förvaltningsdomstolen har meddelat domar i två mål som rör det kritiserade begreppet »normalt förekommande arbete«. LO-TCO Rättskydd som företrätt två arbetstagare är överlag nöjda, men hade hoppats på mer tydlighet.
Högsta förvaltningsdomstolen (Hfd) slår i två domar fast att ett arbete som är normalt förekommande, måste vara ett arbete som ställer ringa eller inga krav på anpassning för att en person, med hänsyn till sin sjukdom, ska kunna utföra det. Domstolen säger också att i bedömningen om rätt till sjukpenning ska hänsyn tas till att arbetsmarknaden förändras över tid, och att de krav och förväntningar som arbetsgivare generellt ställer på arbetstagare på den öppna arbetsmarknaden ska beaktas.
På en av kärnpunkterna gick Högsta förvaltningsdomstolen (Hfd) emot vad LO-TCO Rättsskydd hade önskat, nämligen definitionen av tänkbara arbeten.
– Man får aldrig helt och hållet precis som man vill. Vi hade önskat att domstolen skulle komma fram till att Försäkringskassan behöver precisera ett konkret arbete, men de kommer fram till att det inte är möjligt att kräva det med dagens lagstiftning, säger Tom Aspengren, förbundsjurist på LO-TCO Rättskydd.
Ett av målen som LO-TCO Rättsskydd har valt att driva rättsligt rör en kvinna med en artrossjukdom, stela händer och problem med finmotoriken, som var anställd som butiksbiträde i en matvaruaffär, vars arbetsgivare efter sjukskrivning låtit henne arbeta halvtid med anpassade arbetsuppgifter. Försäkringskassan avslog dock sjukpenning på halvtid, och menade att kvinnan skulle kunna ha ett annat arbete på mer än halvtid.
Det andra fallet rör en man som även han har artros, men också kraftig övervikt, diabetes och högt blodtryck, som haft ett nystartsjobb på 25 procent på en bilfirma, och fått avslag på sin begäran om sjukpenning på 75 procent.
Högsta förvaltningsdomen ger kvinnan rätt till sjukpenning, men avslår i mannens fall. Enligt Tom Aspengren på LO-TCO Rättsskydd är den avgörande skillnaden mellan fallen att kvinnans läkarintyg styrkte hennes problem med händerna, medan domstolen i sin motivering till att avslå mannens ansökan hänvisade till att inget tydde på att han inte kunde arbeta stillasittande.
– Hfd skriver att de inte kan föreställa sig ett arbete där man inte behöver använda händerna. I det andra målet förlorar personen, han kan inte gå och stå, men där har läkarna missat att förklara vad som händer om personen sitter ner och arbetar, säger Tom Aspengren.
Han säger att det här ger LO-TCO Rättsskydd vägledning att be läkarna att i sina intyg beskriva mer konkret hur ett stillasittande arbete skulle fungera för en sådan person.
Förutom att Hfd inte anser det möjligt att kräva att Försäkringskassan ska ge konkreta exempel på typer av arbeten som en sjukskriven person kan väntas klara av, tycker LO-TCO Rättsskydd att domarna innehåller flera framgångar.
– Det finns en del starka skrivningar, som att Hfd säger att Försäkringskassans bedömning av möjligheten att arbeta måste vara ”verklighetsförankrad« . Det är för oss ett tecken på att man inte alltid har levt upp till det tidigare, säger Tom Aspengren.
Andra skrivningar som LO-TCO Rättsskydd anser styrker deras sak är att Hfd slår fast att det är Arbetsförmedlingen och inte Försäkringskassan som kan bedöma en persons arbetsförmåga eftersom de arbetar direkt mot arbetsmarknaden, samt att domen hänvisar till ett utlåtande från riksdagens socialförsäkringsutskott om att det ska stå »helt klart« att en person kan arbeta för att den ska kunna nekas sjukpenning.
En faktor som inte nämns i domen är en persons reella möjlighet att få ett arbete på dagens arbetsmarknad, med tanke på att det ofta handlar om medelålders eller lite äldre personer som på grund av sjukdom inte har full arbetsförmåga. LO-TCO Rättsskydd önskar att de faktorerna skulle vägas in i rätten till sjukpenning, men de är överens med domstolen om att dagens lagstiftning inte medger att Försäkringskassan väger in det i sina beslut.
Däremot hade de hoppats att den utredning som nyligen tillsatts för att se över begreppet »normalt förekommande arbete« skulle ta in den aspekten.
– Vi tycker att det är osmakligt att man i utredningsdirektiven inte tar hänsyn till människors möjlighet att faktiskt kunna få ett arbete på den öppna arbetsmarknaden, säger Tom Aspengren.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
