Barnet som politiskt verktyg

ideologi Familjen används ofta som symbol i konservativ politik. Ett nytt forskningsprojekt vill kika närmare på barnets roll i retoriken hos anti-genus-rörelser.

Ett nytt forskningsprojekt, finansierat av EU-kommissionen, ska undersöka hur barn används som symbol i högerpopulistiska rörelser i Tyskland och Ryssland. Tanken är att skapa sig en större förståelse för dessa grupper.

– Barnet blir en stark symbol som går förbi all rationell argumentation, vem kan säga att de inte bryr sig om säkerheten hos något så oskyldigt?, säger Maria Brock, forskare vid Malmö universitet som tillsammans med Tina Askanius, docent i medie- och kommunikationsvetenskap, håller på att planera projektet.

– Barnet är en användbar symbol för de fantasier som finns om oskyldighet och sårbarhet. Det blir en symbol för något som kommer till världen rent och oförstört. Barnet ska sedan fyllas på med rätt värderingar och undvika att förstöras med en viss typ av värderingar. Barn används också som kritik av det som sker i samhället. Ju mer pessimistisk och cynisk bild människor har av världen, desto större sannolikhet verkar det vara att se tillbaka på hur saker var förut. I dessa tankesätt finns ofta en stark romantisk fantasi som innehåller nostalgi, säger Maria Brock och fortsätter:

– Bland högerpopulistiska rörelser är det vanligt med tankar som att om bara människor skapar stabila familjer så kommer även samhället bli mer stabilt och vi kommer känna oss mer tillfreds igen. Många föräldrar är oroliga och undrar hur de kan skydda sina barn. På så viss kan vissa av dessa argument användas. För dessa rörelser kan till exempel Ryssland vara hjältarna, de kan undvika misstag som enligt dem finns i andra delar av Europa.

– I Ryssland har traditionella värderingar blivit till lagar. Ett exempel är anti-gay propaganda lagen från 2013, som vill skydda barn från att exponeras för homosexualitet, eller Dima Yakovlev-lagen, som omöjliggör adoption av ryska barn till andra länder. Risken är att barnen kan hamna på platser där de riskerar att bli uppfostrade av två homosexuella män till exempel.

– Det nationalistiska partiet i Tyskland, Alternative für Deutschland (AfD), hade inför sitt senaste val tio punkter i sitt partiprogram om vad de ville uppnå, två av dem handlade om barnen och hur de kan undvika att ta skada av bland annat genusvetenskap. Till exempel genom att stryka sexualundervisning eller undervisning om hbtq-frågor från skolundervisningen, säger Maria Brock.

Maria Brock menar att idéerna av barnet och familjen förenar flera olika rörelser.

– Oavsett om rörelserna vänder sig emot migration eller samkönade äktenskap, möts de ofta runt barnet. De olika grupperna kan mötas och ha ett samtal om att skydda den traditionella familjen och barn från kunskap som kan skada det. 

Tina Askanius säger att Sverige i vissa länder blivit en symbol för en plats där genusteori gått för långt. Bilden av Sverige som ett feministiskt utopi, till exempel med diskussionen som funnits om könsneutrala förskolor, är något som anti-genus-motståndare i andra länder skrattar åt. Något som till exempel har förekommit i dansk tv.

– Även i Sverige finns tendenser åt detta håll, med en växande motreaktion mot genusforskning och akademisk frihet. Från både kollegor, studenter och politiker. Ett exempel är den bombattrapp som hittades utanför Nationella sekretariatet för genusforskning vid Göteborgs universitet 2018, säger Tina Askanius. 

– Anti-genus-rörelser kan inte längre ses som en övergående trend, det är på allvar, säger Maria Brock

Just nu utvecklar de båda forskningsdesignen för studien.

– Jag vill kolla på policyförslag av anti-feministiska och anti-genus-aktörer, tal, partiprogram och konferenser. Jag vill veta hur dessa rörelser tänker när de vill skydda barns rättigheter genom att inskränka andra gruppers rättigheter. Jag skulle också vilja besöka events som ordnas av vissa organisationer och hade gärna intervjuat aktörer på plats, både i Tyskland och Ryssland, säger Maria Brock och fortsätter:

– Problem kan uppstå om jag har en viss typ av närvaro, om jag intar en sida som går emot deras åsikter, kommer de ens att låta mig prata med dem? Jag kommer kanske behöva hålla en låg profil mot AfD-anknutna eller anti-genus-rörelser. Jag försökte delta i ett event men de sade att det skulle vara ett stängt event och att de inte ville ha några aktivister eller journalister som inte sympatiserar med dem där. Jag funderar även på att säga att jag forskar om hur barns rättigheter ändrats över tiden, för att det kan låta mer neutralt, säger Maria Brock.

Tina Askanius säger att det har funnits tendenser att högerpopulistiska rörelser gått med på att bli intervjuade eller observerade eftersom att känslan av att bli normaliserade genom att bli hörda gör att de vill delta, och det kanske är till deras fördel.

– Med vår forskning hoppas vi kunna förstå dessa rörelser bättre. Vi vill försöka förstå den motrörelsen mot bland annat feminism och hbtq-rättigheter, frågor som människor kämpat för i årtionden, som ökat under de senaste åren. På lång sikt kan forskningen kanske bidra till att bekämpa idéerna och utmana rörelserna som vi ser växa, säger Tina Askanius.