Granskning Abboud Adam är en dem som nappade på statens utbildningssatsning på lärarassistenter. Men efter avslutad yrkeshögskola får han inga jobb. ”Vi anställer inte lärarassistenter”, är ett vanligt svar som skolorna ger honom.
När han hade gått klart sin yrkeshögskoleutbildning i februari hade han gott hopp om att få jobb och han såg fram emot det.
– Jag brukar hjälpa mina två barn med läxor och gillar det, och min yrkesvägledare i Sundbybergs kommun hade rekommenderat utbildningen. Man får jobb, sas det, säger Abboud Adam, som ursprungligen är agronom från Syrien.
Skickade in 62 ansökningar
Men efter att ha sökt arbete via de få platsannonser som han hittade och skickat in mängder med spontanansökningar, totalt 62 stycken, känner han sig lurad.
– Politikerna har pratat jättemycket om utbildningen, och jag har läst om att de satsat jättemycket pengar, och sedan visar det sig att jag har slösat bort tre terminer på ingenting.
Han är inte överraskad av resultatet i rapporten från Myndigheten för Yrkeshögskolan, MYH, som visar att relativt få av de examinerade lärarassistenterna från en yrkeshögskola jobbar med det de utbildat sig till, vilket Dagens Arena rapporterar om här.
– Typiska svar från skolorna till mig är att ”vi har inte behov av lärarassistenter, eller ”vi har inte denna tjänst” eller ”vi använder inte lärarassistenter”. Det är konstigt, konstaterar han.
Vad tänker du om dessa svar?
– Jag vet inte riktigt. Kanske anställer de dem utan utbildning för att det är billigare. Jag har också hört att det funkar så att det handlar mycket om kontakter, att man anställer bekanta.
Till slut blev han så frustrerad att han skrev brev till skolminister Lotta Edholm (L). Vart går alla pengar som satsats, undrade han? De har ju införts ett statsbidrag på en halv miljard kronor? Han påpekade att Liberalerna var ett av de partier som sa att en del av lösningen på skolans problem bestod i att satsa på lärarassistenter.
En departementssekreterare svarade honom att de beklagar frustrationen, men att det är kommunerna och skolhuvudmännen som söker bidragen. ”Det är med andra ord ett erbjudande, och regeringen kan inte tvinga huvudmännen att beordra skolor att anställa lärarassistenter”, skrev tjänstemannen.
Ministern och kommunerna måste ta sitt ansvar
Abboud Adam säger att han vill att skolministern och kommunerna tar sitt ansvar och ser till att samhället tar till vara de utbildade lärarassistenterna.
– De fortsätter att säga att lärarna måste avlastas och att tryggheten måste öka. De har ju rätt, det är ju massor med problem i dag i skolan. Så skolministern borde kontakta kommunerna och fråga varför de inte anställer lärarassistenter när de får bidrag till det. Om de inte gör något måste de ta bort utbildningen. För varför ska man ha kvar den? För föreläsarna som tjänar pengar?
Det finns mycket som talar för att Abboud Amad skulle kunna göra en insats i skolans värld. Han kan flera språk och har med sin agronomutbildning i botten goda kunskaper i flera ämnen. Under utbildningen fick han lära sig ”allt en lärare gör utan att sätta betyg”, som han säger. Kurserna handlar om allt från skolans värdegrund till specialpedagogik och flerspråkiga elever.
– Vi kan hjälpa lärarna med arbetet i klassrummet och med planering, med kopiering, utvecklingssamtal, att kontrollera frånvaro och närvaro, mejlande och kontakt med föräldrar.
Kommer inte skicka fler ansökningar
Vid ett tillfälle såg det faktiskt riktigt lovande ut. En rektor gillade hans CV och kallade till intervju.
– Jag träffade rektorn och den biträdande rektorn. ”Du har gett ett gott intryck och du är agronom och agronomer är bra på matematik”, sa rektorn till mig och la till att de behöver någon som kan arabiska. ”Du skulle kunna hjälpa till. Vill du jobba som vikarie här ibland?”, sa de.
– ”Men snälla”, sa jag då. ”Jag har en tillsvidareanställning på Postnord, ska jag säga upp mig för ett kort vikariat?”.
Från storstockholmsområdets kommuner och skolor är just korta inhoppsvikariat det mest konkreta han erbjudits. Men han är 55 år och har två barn att försörja. Att säga upp sig för att bli inhoppsvikarie, skulle inte gå, förklarade han.
– Men om de skulle ge mig ett vikariat på sex månader, skulle jag säga upp mig direkt.
Vad ska du göra nu?
– Jag måste ju jobba, så jag fortsätter på Postnord. Det är bra, men egentligen skulle jag vilja utveckla mig, byta bana och hjälpa till i skolan.
Kommer du att fortsätta att skicka spontanansökningar?
– Vart ska jag skicka dem? Ska jag skicka dem till samma skolor och kommuner igen? Nej, jag kan inte skicka dem igen.
Rickard Jakbo
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
