Bidragskommunerna

Ett litet antal rika kommuner dominerar stort när det gäller användningen av rut- och rot-avdrag. I Danderyd har var femte invånare använt sig av rot-avdrag. Nästan varannan är miljonär.

Rut- och rot-avdrag är vanligast i de tre Stockholmskommunerna Danderyd, Lidingö och Täby. Andra kommuner där särskilt många av invånarna använt sig av rut eller rot är Nacka och Vaxholm utanför Stockholm, och Höganäs, Vellinge, Lomma och Båstad i Skåne.

Det visar färska siffror från Skatteverket, som tidningen Affärsvärlden uppmärksammat.

En genomgång av statistiken som Dagens Arena har gjort visar att det allra flesta kommuner – mätt som andel av kommuninvånarna som har utnyttjat avdragen – använder rut och rot ungefär lika mycket. I stället är det ett litet antal kommuner som märker ut sig.

De kommuner där rut och rot används mest har betydligt högre inkomster än genomsnittet och fler kommuninvånare är miljonärer, enligt SCB:s förmögenhetsstatistik från 2007.

Att användningen av rut och rot är så pass skevt fördelad över Sverige förvånar inte Ulrika Hagström, utredare på TCO.
– Jag tror att de här kommunerna använde hushållsnära tjänster redan innan avdragen infördes, medan man i de flesta andra kommuner använde sig av hushållsnära tjänster ganska lite före reformen, säger hon.

– Så man har nog förstärkt det mönster som fanns innan. De som köpte hushållsnära tjänster tidigare utnyttjar avdraget i dag, fortsätter hon.

Thord Ingesson, utredare på LO, håller med.
– Jag tror att det hos många LO-medlemmar finns en klassmässig motvilja mot att köpa den här typen av [hushållsnära] tjänster. Medan det i en hel del välbeställda kretsar är nästan tvärtom, säger han.

Är det den viktigaste förklaringen till att avdragen är överrepresenterade i ett antal rika kommuner?
– Man måste tjäna ganska mycket, drygt 25 000 i månaden, för att kunna utnyttja rot- eller rut-avdrag fullt ut. Du får ju tillbaka på den skatt du har betalat in. I de fattigare kommunerna har du en genomsnittsinkomst som ligger under 25 000 i månaden. I Danderyd är det å andra sidan rätt många som har möjlighet dra av maxbeloppet på hundra tusen per år.

– Rot är ju en så god affär. Din fastighet stiger i värde ju mer du lägger ned på den. Med den subventionen så blir renoveringar av din bostad nästan som en investering, snarare än konsumtion. Och det gör ju väldigt många: har man pengar att investera så gör man det.

Så rotavdraget innebär att staten understödjer investeringar?
– Det man subventionerar med rot, tillsammans med den slopade fastighetsskatten, är ju förmögenhetsbyggeri. Om du ska bli rik, då ska du ha en egen fastighet.

Ann-Marie Pålsson (M) brukar beskrivas som rut-avdragets ”skapare”. Inte heller hon tycker att spridningen av rut och rot är särskilt förvånande.

Är den här ganska skeva fördelningsprofilen på vem som använder avdragen problematisk?
– Nej, jag ser inte det som ett problem. Det speglar ju två saker. Dels att arbetstempot nog är högre i Stockholm, och därmed är också efterfrågan på avlastning i hemmet större. Dels har människor med höga inkomster ofta det för att de arbetar mera, och därmed är de mer begränsade tidsmässigt. Det är precis den gruppen som kommer att vilja köpa de här tjänsterna.

Det här verkar vara människor som ändå hade haft råd att köpa städning eller renovera köket, varför ska staten subventionera dem?
– Staten subventionerar inte de här tjänsterna, det är det första tankefelet man bör ta itu med. Staten minskar skattebelastningen på de här tjänsterna. Det finns ingen som säger att man subventionerar kinesiska importvaror bara för att skatte- eller lönebelastningen är lägre för saker som produceras i Kina än i Sverige. Man sänker skatter, man subventionerar inte.

– För det andra: Den skattesänkning som staten införde för den som köper tjänster, det vinner staten tillbaka genom att få in skatt från de som utför tjänster. Så netto för staten blir det i princip plus minus noll.

Så det finns ingen poäng i att försöka ändra den fördelningspolitiska profilen på rot- och rut-avdragen?
– Det är så mycket politik och känslor i de här frågorna. Rationella och känslomässiga argument blandas lätt ihop. Det har ju framställts som att förespråkarna för rut vill återinföra någon form av ”uppstairs-downstairs”-samhälle. Så gör man detta till en klassfråga i stället för att göra det till en ganska odramatisk fråga: I familjer där båda jobbar heltid och kanske befinner sig i karriärsbetonade arbeten så är det en jättepress när det gäller tiden. Och människor som inte kommit in på arbetsmarknaden får nu möjligheter att ta sig in.