Birgitta Dahl visade sådan omsorg om allt

“Birgitta tog sig tid att förklara argumenten. Vi visste väl ingenting om någonting men vi fick råg i ryggen och jag tycker att vi vann debatten.” Lisa Pelling skriver om en politiker som bars av idéer och visioner. 

Birgitta Dahl porträtteras så ofta som arg, den fina dokumentären om hennes liv heter till och med Birgittas heliga vrede. Jag tänker nu att det är väl en typisk sexistisk nidbild: att framställa kvinnor med starka åsikter som just arga. Jag minns henne inte som arg, men som engagerad, och varm.

Jag är uppvuxen i Svartbäcken i Uppsala och gick i samma klass som hennes son Matti, han och jag och våra kompisar startade ett elevråd på vår mellanstadieskola, och gick med i SSU fastän vi var för små, och jag fick också ta del av hennes varma omsorg om vårt engagemang.

Jag minns hur vi satt i vardagsrumssoffan i lägenheten i det vita punkthuset på Idrottsgatan och förberedde debatt mot de andra ungdomsförbunden på högstadieskolan. Olikfärgat papper, en lapp för varje fråga, Birgitta tog sig tid att förklara argumenten. Vi visste väl ingenting om någonting men vi fick råg i ryggen och jag tycker att vi vann debatten. (En av motdebattörerna var Erik Ullenhag, han kanske minns det annorlunda.)

Delad föräldraförsäkring

Jag minns inte ilska, utan engagemang. Och framförallt: omsorg. Birgitta Dahl visade sådan omsorg om allt. Det var noga och viktigt. Det går att se på alla bilder: hur välklädd och stilig hon alltid var, mån om sitt utseende oavsett om man mötte henne på Konsum vid Torbjörnstorg eller såg henne i talarstolen. Inte sällan hade hon sytt eller stickat kläderna själv. Men också med inredningen i den vackra lägenheten, och med matlagningen och dukningen, (jag och Matti bråkade om det rätta sättet att brygga te, han hade rätt så klart). Hon plockade svamp, tog hand om bär, det är klokt att alltid ha köttfärssås i frysen, fick jag rådet av Birgitta, det kan bli så många olika rätter.

Omsorg är ju också det som vägledde hennes kamp för delad föräldraförsäkring: att även barnens pappor skulle vara delaktiga i omsorgen om barnen. Det var en vision om en annan sorts förälder en den våldsamma pappa som hon själv fick möta, hon förlät honom aldrig för att han var elak mot hennes mamma, men hon omsatte sin vrede i kampen för att alla ska lära sig att ta sitt omsorgsansvar.

Och så omsorgen om miljön såklart. Det är svårt att förstå nu hur allvarliga den tidens miljöproblem upplevdes. När kärnkraftsolyckan i Tjernobyl inträffade visste vi inte om vi skulle kunna bada i sjöarna kring Uppsala, vi grillade korv vid Storvad efter första maj 1986 och undrade, är det slut med att bada utomhus nu? Skogarna höll på att dö av försurning, vi växte upp med skrämmande bilder av kala, gråa stammar och granar utan barr, vi som gick med i SSU på 1980-talet gick med i ett ungdomsförbund som sysslade med att kalka sjöar och vi knackade dörr för att samla in miljöfarliga batterier. Vi fick lära oss att freoner höll på att fräta ett stort hål i ozonskiktet över Antarktis, fåren i södra Chile blev blinda, om ozonhålet skulle växa också över Nordpolen riskerade vi alla att drabbas av hudcancer.

Helt avgörande insatser

Här var Birgitta Dahls engagemang en sådan stor inspiration. I sina memoarer ”I rörelse” berättar hon om arbetet med att få till stånd ett världsomfattande förbud mot freoner. Den som följer klimatförhandlingarna idag vet vad som krävs för att driva igenom en global överenskommelse, hur ofattbart svårt det är, hur ihärdig man måste vara, och Birgitta Dahls insatser var helt avgörande.

Jag minns hur oerhört besviken jag var när Birgitta berättade på ett möte att hon accepterat att bli talman istället för statsråd. Ett sådant svek att inte låta henne bli minister igen, tyckte jag, och att hon lät sig kuvas, jag var upprörd över det.

Jag var besviken, men blev enormt imponerad av hennes sätt att ta sig an talmansrollen. Ett sådant viktigt ämbete för svensk demokrati, och för jämställdheten, hon såg till att riksdagen fick ett eget dagis och styrde upp riksdagsarbetet så att det skulle vara möjligt att vara både förälder och politiker samtidigt. Mer än så: hon insisterade på att det var helt nödvändigt att alla skulle kunna ta sitt omsorgsansvar i vardagen för att kunna vara en bra politiker. Hur hon själv med tre små barn klarade de långa arbetsdagarna på 1970-talet, när riksdagsdebatter kunde pågå till långt in på natten, det går bara att förklara med hennes enastående arbetskapacitet. Och envisa engagemang.

Hennes man, Enn Kokk, fanns ju där med sina omsorger så klart, lika lojal med partiet och kampen som Birgitta själv, men de misogyna förväntningarna på hur en mamma ska vara och vad hon ska hinna med tyngde såklart mest på Birgitta. Hon bar den bördan för oss som kommer efter, på samma sätt om hon tog strid efter strid som verkade hopplös: även förbudet mot barnaga och förbudet mot våldtäkt inom äktenskapet har vi Birgitta Dahl att vara tacksamma för.

När hennes dotter Kerstin gräver i Enn och Birgittas älskade trädgård i Öregrund kommer det fram omsorgsfullt anlagda rabatter och stenpartier. Frön och plantor som har såtts för framtidens skull, för vår skull.

Lisa Pelling