blackrock Världens största investerarbolag, Blackrock, har ett pågående konsultuppdrag hos Riksbanken om obligationsköp. Bolagets storlek och inriktning gör att offentliga institutioner över världen i allt större utsträckning förlitar sig på bolagets råd. Men finns det en intressekonflikt?
I mitten av maj meddelade Riksbanken i ett kort pressmeddelande att investerarjätten Blackrock anlitas för att ge råd inför kommande köp av företagsobligationer. Bolaget är världens största investerare och förvaltar fonder till ett värde av närmare 60 000 miljarder kronor. Även på Stockholmsbörsen är de en av de större ägarna, tätt efter Wallenbergfamiljens Investor som ligger i topp.
Riksbankens planerade obligationsköp är en del av det program som sjösattes i samband med coronautbrottet för att lugna läget på finansmarknaden genom att hålla räntorna låga och på så sätt motverka en större ekonomisk kris i samhället.
I många år har Riksbanken utfört stödköp av statsobligationer för att hålla nere räntorna och stimulera inflation. Men i och med coronakrisen har centralbanken börjat köpa upp fler och nya sorters tillgångar, till exempel bostadsobligationer och företagscertifikat, som ett led i krisbekämpningen.
– Vi har anlitat Blackrock Financial Markets Advisory, som är en oberoende enhet inom Blackrock Inc och väldigt strikt separerat från investeringsverksamheten. Anledningen till att vi valde dem är att de har dokumenterad erfarenhet av rådgivning till centralbanker i situationer som den nu, med finansiell marknadsturbulens och stress, och de har central kunskap om centralbankers marknadsoperationer, säger Ann-Leena Mikiver, kommunikationschef på Riksbanken.
Det är första gången Riksbanken ska köpa företagsobligationer med längre löptider och därför ansåg banken att de behövde ta in extern expertis.
– Det är en marknad vi inte varit inne på tidigare, säger Ann-Leena Mikiver.
Blackrock har fått uppdraget i en direktupphandling, det vill säga utan konkurrenter, vilket är möjligt då uppdraget är värt mindre än gränsen på drygt 600 000 kronor. Uppdraget innefattar att analysera den svenska marknaden för företagsobligationer, samt att undersöka för- och nackdelar med att anlita en extern part för att utforma ett program för obligationsköp jämfört med att utveckla den kompetensen internt.
Att Riksbanken anlitar Blackrock för konsultuppdrag är långtifrån unikt. Nyligen rapporterade medier att bolaget fått ett liknande, stort uppdrag för amerikanska centralbanken, Federal Reserve, men där har Blackrock en större roll då de själva ska ansvara för obligationsköp till ett värde av 750 miljarder dollar, vilket har fått konkurrerande förvaltningsbolag att morra. Uppdraget liknar det Blackrock fick av Federal Reserve i samband med finanskrisen.
I våras gav EU-kommissionen Blackrock ett uppdrag värt 2,8 miljoner kronor, som går ut på ge råd till kommissionen om hur reglering av banksektorn kan ändras för att stimulera mer hållbara investeringar, i enlighet med European Green deal. Kritiker har påpekat att Blackrock själva är en viktig lobbyist i regleringsfrågor, som påverkar banker de själva är storägare i (vilket är de flesta systemkritiska banker i Europa), och därför sitter på dubbla stolar.
Att Blackrock har kunnat bli så stora hänger ihop med att de ägnar sig åt algoritmbaserad, passiv förvaltning av indexfonder. Det gör att det finns stora skalfördelar med att de är så enormt stora – vilket även gäller kunder, som pensionssparare, som vinner på att avgifterna på aktiefonder och liknande då kan pressas ned. Det säger Bo Becker, professor i finansiell ekonomi vid Handelshögskolan i Stockholm.
Och det är i kraft av sin storlek som Blackrock har den kompetens som gör dem attraktiva att anlita för offentliga institutioner.
– De är duktiga. Medan andra förvaltare, som Vanguard, främst förvaltar aktier, har Blackrock länge varit stora på obligationer, vilket kan förklara att centralbanker vill anlita dem. Många har ögonen på det här, men det finns inte många exempel hittills på att Blackrock skulle ha gjort något fel i samband med konsultuppdrag, säger Bo Becker.
Däremot finns det oändligt många potentiella problem, menar han.
– För Federal Reserve handlade uppdraget om att köpa massa företagsobligationer, jag tror de har betalat Blackrock för att välja obligationer. Då kan man tänka sig att de skulle kunna passa på om de har egna obligationer de vill bli av med.
Fördelen för centralbanker är dock att de ändå har god kunskap om finansmarknaden, vilket gör det mindre troligt att de skulle luras. Där är risken större för småsparare.
– Det var inte staten som blev lurad av Allra, utan småsparare genom bland annat deras höga avgifter.
Det finns också möjliga konkurrensproblem med bolag av Blackrocks storlek, om man till exempel är storägare i flera bolag inom samma sektor, och därmed skulle ha incitament att styra bolagen mot att inte konkurrera med varandra.
– I min egen forskning har jag studerat hur Blackrock nuförtiden ger viktig input i regleringen av försäkringsbolag i USA. Det innebär potentiella intressekonflikter om de äger massa andelar i försäkringsbolag och samtidigt hjälper regeringar med lagstiftning, men vi kunde inte hitta något som pekade på att deras riskbedömningar av olika obligationer inom försäkring förändrades, säger Bo Becker.
Nathan Shekita, forskare vid Yale university pekar i ett nytt papper på en rad exempel där BlackRock och liknande stora investerare har använt sitt ägande i flera konkurrerande bolag, för att bland annat minska konkurrens, men också genom att tillsätta styrelsemedlemmar som sitter i flera av konkurrerande bolag. Även Martin Schmalz, forskare vid University of Oxford, har visat att ett så kallat gemensamt ägande kan ha marknadseffekter, som exempelvis minskad konkurrens.
Martin Schmalz ger i en mejlintervju med Dagens Arena flera exempel på intressekonflikter som kan uppstå när offentliga institutioner har Blackrock eller liknande bolag som rådgivare. Dels kan det driva upp priset på de fonder eller tillgångar som bolaget råder en centralbank att köpa. Investeraren kan rådgöra till köp av tillgångar som på olika sätt är utgör en fördel för investeraren själv.
– Och anta att det fanns konkurrens mellan vilken rådgivare man skulle välja. Då kan det vara så att den konsult som erbjuder lägst pris gör det eftersom den har mest att vinna på andra sätt genom uppdraget, skriver Martin Schmalz.
För att öka allmänhetens förtroende skulle offentliga institutioner behöva förklara i detalj hur de tänker kontrollera att den rådgivning de får är opartisk.
– De skulle behöva förklara hur de kan sköta en sådan övervakning, trots att de anlitar Blackrock just för att deras egen kompetens verkar vara så begränsad. Jag antar att det är möjligt om mandatet är begränsat till att bara till exempel handla med obligationer men inte välja ut vilka portföljer som ska köpas, säger Martin Schmalz.
Han säger att frågan är större än BlackRock och handlar om huruvida regeringsfunktioner överhuvudtaget ska outsourcas till den privata sektorn på lång sikt, eller om regeringar ska bygga upp den här kompetensen internt.
– Vi verkar outsourca väsentliga delar av regleringen av miljö- och sociala frågor till fondförvaltare, eftersom investerare uppenbarligen har intrycket att regeringars spelregler inte är strikta nog. Att reagera på det här vacuumet genom att privatisera regleringen till några få amerikanska fondfövaltare verkar vara ett märkligt sätt att styra Europa, säger Martin Schmalz.
Blackrocks redan enorma inflytande har snarast ökat i samband med pandemin, säger Victor Galaz, docent i statsvetenskap, verksam vid Stockholm Resilience Centre, Stockholms universitet. Han var huvudförfattare till en studie som 2018 pekade på vilken avgörande roll fem stora finansjättar, däribland Blackrock, spelar för utvecklingen för klimatet, då de är storägare i bolag som exempelvis sysslar med skogsavverkning. Samtidigt som studier visar att Blackrock är en av de största invsterarna i världens åtta största oljebolag, har investeraren bara så sent som i år börjat lägga om kursen – i alla fall delvis – genom att skapa så kallade gröna fonder.
– Vd:n Larry Link gillar att synas på klimatarenan, och det är av rent egenintresse. Nu går de mer och mer in för att skapa gröna fonder och sälja dem. Det är inte oproblematiskt att man å ena sidan ger rekommendationer till myndigheter, och å andra sidan aktivt vill öka sitt ägande i klimatsmarta produkter.
Medan Blackrock tidigare gjort sig kända för att som aktieägare rösta emot klimatåtgärder i olika bolag, har de nu delvis lagt om strategin. Men det är en väldigt långsam förändring, menar Victor Galaz.
Den stora efterfrågan på hållbara investeringar gör att konflikten mellan bra avkastning och hållbarhet tonas ofta ned, säger Bo Becker.
– Min största oro är att finansbranschen kommer att lova för mycket eller underskatta vad det kostar i termer av avkastning att bli klimatsmart, och det gäller alla stora bolag. Det svåraste är att låta bli det som är skadligt för klimatet, där finns viktiga tradeoffs, säger Bo Becker.
Hur ser då Riksbanken på risken för en intressekonflikt när man anlitar Blackrock som konsult? Ann-Leena Mikiver säger att eftersom konsultdelen och investeringsdelen inom Blackrock är åtskilda, är risken mycket låg för att de konsulter som arbetar för Riksbanken skulle påverkas i sin rådgivning av Blackrocks intressen som investerare.
– Det blir en förtroendefråga för Blackrock om de skulle missbruka sin ställning. De har jobbat länge på marknaden och kan centralbankers verksamhet, och det är därför vi har valt att anlita dem, säger Ann-Leena Mikiver.
Konsultuppdraget pågår fortfarande, och hur Riksbanken ska gå vidare när det gäller köp av företagsobligationer är ännu inte klart.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
