Botemedel för en drinkare

ANALYS. “Kommer Europas ekonomi att komma på fötter?” var temat för ett av Almedalsveckans första seminarium. De åtgärder som nu står på recept tycks bädda för att nya kriser blir ännu djupare.

Isbitarna skakas runt i whiskeykupan. Grekland sveper de sista lena dropparna som stryker sig ned genom strupen. Kvar på botten klingar isbitarna mot varandra. Sedan är det dags för en ny drink. Grekland har supit bort stålarna och fortsätter dricka på kredit. De flesta av de europeiska kollegorna har börjat skruva besvärat på sig. Några länder har med stadiga ben lagt sig för natten redan för länge sedan.

Nu är frågan: ska Grekland få skylla sig själv för att landet i det alkoholiserade tillståndet hamnat rännstenen? Eller ska de europeiska polarna, som tidigare under kvällen söp med Grekland, ställa upp för sin försupne vän? Och därmed försöka hjälpa vännen upp ur alkoholistträsket.

Den allegorin hamnade moderata gruppledaren Anna Kinberg Batra och LO:s ordförande Wanja Lundby-Wedin i under ett av de tidiga seminarierna på Almedalsveckan. Rubriken för samtalet var ”Kommer Europas ekonomi att komma på fötter”.

Anna Kinberg Batra landar i slutsatsen att det är upp till Grekland att nyktra till, börja träna och skaffa sig ett jobb. Wanja Lunby-Wedin förordar att EU-länderna ska ställa krav men också ge stöd när nu Grekland tvingats till rehab.

Det är i grunden stora frågor det handlar om. LO och Europafacket vänder sig emot de recept som EU och IMF skriver ut till krisländerna som innebär sänka löner och försämrade trygghetsanordningar. Självklart ska det löna sig att arbeta, men inte till vilket pris som helt. Anna Kinberg Batras alliansregering har däremot inget emot åtstramningspaketen.

Den just lagda långtidsbudgeten knyter an till Europas ekonomiska situation. Kinberg Batra argumenterade under seminariet för att det nu är fel tillfälle att föreslå en större budget i EU när missnöjet är så stort i länder som Grekland. Den föreslagna transaktionsskatten är också fel – därför att ”höjda skatter ju aldrig är bra”.

Wanja Lundby-Wedin förordade att för att det ska vara möjligt att få tillbaka framtidstron i EU måste man hitta system för att få in pengar. Hon avfärdar inte det lagda budgetförslaget och sluter upp bakom transaktionsskatten. Där är LO:s ordförande långt mer progressiv än de flesta inom vänstern. EU borde söka fler vägar att verka för en omfördelande politik.

Om EU på nytt skulle ställas inför en finanskris liknande den vi just har gått igenom är det inte troligt att några marginaler för att hantera den finns. Vissa gemensamma avgifter, som transaktionsskatt eller koldioxidskatt, kan bidra till att fördela om resurser när krisen är ett faktum.

Under de goda åren är de flesta lika goda kålsupare. Att stödja den alkoholiserade polaren har under finanskrisen inte visat sig vara självklart. Men för att motverka framtida återfall borde EU-länderna våga titta närmare på andra styrmedel än de nu rekommenderade svältpaketen.