Boende Du ser dem på gatan och utanför butikerna. Men har du funderat på hur de bor? Dagens Arena har intervjuat de som bor på härbärgen, och de som bor i tält och i kojor.
Dagens Arena träffar fyra personer från den romska EU-migrantgruppen på Stockholms Stadsmissions stödcenter Crossroads. En av dem är Alina, drygt 20 år gammal.
– Jag bodde i skogen och utomhus förut, men där finns de som tar droger och bråkar. Det är alla sorters människor som bor utomhus, inte bara romer, och bland dem finns det de som dricker mycket och tar droger och bråkar med kvinnorna, säger Alina.
Hon är klädd i röd kjol och vit tröja med gulglittriga ränder och hon berättar att hon varit i Sverige till och från sedan 2017, men att hon själv inte råkat ut för något.
– Nej, jag lyckades undvika dem. Det var ändå svårt. De bråkade rejält och det skapade rädsla. Det är bättre nu, när jag bor på härbärgena, även om jag måste gå upp klockan fem, säger hon.
Nu bor hon enligt de 5:2.-regler som gäller i Stockholm: fem dagar på härbärge och sedan två dagar på egen hand.
– Under de två dagarna bor jag i en källare. Det är öppet där och bara att gå in, förklarar hon.
Hon framhåller att hon inte stjäl saker.
– Jag tigger och pantar, från tidigt på morgonen fram till klockan tio på kvällen.
Här på stödcentret kan de som är i social och ekonomisk utsatthet från andra länder få hjälp med sina basbehov dagtid: mat, dusch, och tvätt. Personalen ger också stöd och råd, även juridiskt stöd. På den särskilda kvinnoavdelningen diskuteras familjeplanering och arbetsmarknaden i Sverige.
En av dem som besöker lokalen i dag är Dana, 35. Före pandemin hade hon ett jobb på en restaurang längst ut på en av tunnelbanelinjerna.
– Det försvann med Corona. Nu är det svårare med jobb.
Även hon har slutat att bo ute och i skogen.
– Jag bor inte två dagar ute. Det var för mycket problem med det. Men det var inte polisen som var problemet, nej, de var jättesnälla, jag har till och med fått pengar till kaffe av dem.
Ett av problemen var att vissa började göra upp eld. Det är flera som nämner det, att just eldande i skogen bör undvikas.
– Svenskarna blev rädda när de såg elden och ringde polisen. Då är det bättre att sova på härbärgen.
Kände du dig extra utsatt som ung kvinna att bo i skogen?
– Nej, jag var inte rädd på det sättet, då vi var många som sov tillsammans.
Vad säger hon då om de som ringde polisen, och andra svenskar som kanske oroar sig för nedskräpning, eller kanske till och med kriminalitet i samband med boendet utomhus?
– Det finns många sätt att se på det. Det finns de från vår grupp som inte sköter sig så bra, men när vi bodde i skogen tog vi avstånd från dem. Sedan är det också så att polisen har koll på vilka som sköter sig och inte, säger Dana.
Nu bor hon och en nära släkting i stort sett hela tiden på olika härbärgen i Stockholm, och det fungerar rätt bra.
– Det är bra samarbete mellan de sociala boendena och jag behöver inte bo ute. Jag har inte varit med om att det finns problem. Det går inte att bråka där, och männen bor med männen och kvinnorna med kvinnorna.
Mariana är i 25-årsåldern har en lång rosa scarf. Hon är på gott humör, och verkar tycka att det är kul att någon frågar henne om hur hon har det i Sverige.
– I min familj var vi inte i skolan för vi hade inga pengar. Jag jobbade i hushållet hemma i stället, men mina barn går i skola i Rumänien.
Tolken, en rumänsk utbytesstudent som jobbar på centret, uttrycker förvåning över detta, då det ju officiellt sägs att skolan är för alla i Rumänien, som i Sverige.
– Ja, mina föräldrar satte mig inte i skola i alla fall, fortsätter Mariana. Men jag kan läsa, jag hade rumänska vänner som lärde mig att läsa.
Helst skulle hon vilja ha ett jobb.
– Men jag pantar och tigger. Det är jättesvårt att få ett jobb när du inte kan svenska. Om jag fick ett bra jobb under en längre tid skulle jag vilja bo i en lägenhet, men det beror ju på hur mycket man kan tjäna, säger Mariana.
Även hon får bara bo fem dagar i rad på härbärge, men hon är relativt lyckligt lottad.
– Jag har en kusin som har en lägenhet här och då sover jag hos henne de två dagarna. Jag skulle inte vilja bo i skogen, det skulle göra mig rädd, man vet aldrig vad det kan vara för djur där.
Marian, en 45-årig musikant med vänliga ögon, vit skjorta och tunt skägg, är inte lika skeptisk till att sova i skogen som kvinnorna. Han sover på ”de sociala verksamheterna”, som han kallar härbärgena, endast när han måste. Det kan vara på vintern då kommunen eller polisen har kört bort honom i det som många av stödcentrets besökare kallar razzior, avlägsnanden som det heter juridiskt.
– De säger oftast inget. De sätter upp en lapp med information. Ibland kan vi få tre dagar på oss att lämna boplatsen. Vanligtvis är det så. Men de kan förekomma lite olika regler. Ibland kan vi förhandla fram att vi får en vecka till på oss.
– Men polisen är inte elak, faktiskt. Det är de vanliga människorna som är ute och går med hunden och som ringer polisen som är problemet, fortsätter han.
Vad vill du säga till dem, som förmodligen blir oroliga av att ni bor som ni bor?
– Varför kan vi inte få ha våra kojor? Vi är ju inte ens där så mycket. Vi sover bara där, och det blir inte smutsigt och skräpigt. Ring inte polisen, säger han och skrattar till.
Vad tror han då om det som vissa lokalpolitiker säger, att den svenska regeringen skulle kunna kräva att romerna får det bättre. Att om inte ekonomin eller skolgången för de romska barnen blir bättre, så ska inte Rumänien få så mycket pengar av EU?
– Det vore bättre om vi kunde ha ett bättre liv i Rumänien, då kan vi vara nära familjen. Ja, det vore jättebra. Om det skulle kunna lyckas? Det skulle ta lång tid, och kanske skulle det krävas ett mirakel, säger han och ler försiktigt.
Alina, hon som bor i källaren två dagar i veckan, tror att det är för sent för att påverka de rumänska politikerna.
– Ja, det vore bra, men jag tror inte det kommer att bli bättre. Jag tror att det är för sent för Rumänien att ändra inriktning för oss. Det är så många familjer som redan flyttat utomlands och går runt och tigger och skickar hem pengar till barnen, säger Alina.
Alla intervjuade ville vara anonyma, och heter egentligen något annat.
Läs också:
Ny lag ökade trycket på EU-migrantläger
Nolltoleransen mot EU-migrantläger breder ut sig
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
