VÅRD Två nya studier visar att bristande stöd till föräldrar under och efter graviditet kan få långvariga negativa konsekvenser för både fysisk och psykisk hälsa. Forskarna efterlyser bättre stöd och samarbete inom vården och Vårdförbundet menar att resurserna inte räcker.
Kvinnor som får lite stöd från sina närstående utvecklar fler fysiska komplikationer under graviditeten, visar forskning som Sigri∂ur Sía Jónsdóttir, doktorand vid Linnéuniversitet, gjort. På Island bjöds 562 gravida kvinnor in att delta om de upplevde stark oro, stress, ångest eller depression i graviditetsvecka 16, 15 och 36. Det upptäcktes då att de kvinnor som led av stark oro och stress i större utveckling utvecklade fysiska komplikationer under graviditeten. Det var vanligt att kvinnorna upplevde bäckensmärta, kräkningar och utmattning, men också att de i större utsträckning använde sig av epiduralbedövning under förlossningen jämfört med kvinnor som inte upplevde samma starka oro och stress.
Sigri∂ur Sía Jónsdóttir skriver i studiens slutsats att det är viktigt att kvinnor under graviditeten undersöks enligt tillförlitliga psykologiska skalor och att de som känner stress och oro borde få behandling. Hon skriver även att det borde uppmärksammas om de får svagt stöd av partner och närstående.
En annan studie visar på att förlossningsdepression påverkar föräldrar längre än vad man tidigare trott och drabbar även pappor. Maude Johansson, även hon doktorand vid Linnéuniversietet, har studerat förekomsten av förlossningsdepression och föräldrastress hos 700 mammor och 646 pappor. Den första studien genomfördes ungefär 2 år, 25 månader, efter förlossningen och den andra efter 30 månader. Vid det första tillfället visade över 11 procent av mammorna och nästan 5 procent av papporna symptom på förlossningsdepression och vid det andra tillfället var det 14,9 procent av mammorna och 11,5 procent av papporna. Slutsatsen blev att förlossningsdepression inte klingar av, utan snarare ökar under de första åren.
Maude Johansson säger i ett pressmeddelande från Linnéuniversitetet att det är viktigt att föräldrarna tidigt får stöd och behandling om de visar tecken på depression, eftersom det påverkar hela familjen. Hon menar också att det är extra viktigt att informera papporna, eftersom deras symptom kan vara svårare att identifiera.
– Många föräldrar kan bli hjälpta med enkel samtalsterapi, men tyvärr finns det tecken på att primärvården inte har tillräckliga resurser för att upptäcka de föräldrar som mår dåligt.
En tredje studie från Malmö universitet som släpptes tidigare i år visar en studie med knappt 2000 gravida kvinnor att nästan var tionde led av psykisk ohälsa både före och efter graviditeten, och att många av dem inte behandlades för det.
Hafrún Finnbogadóttir som ligger bakom studien efterlyser bättre samband mellan läkare inom graviditet och förlossningsvård, barnmorskor och psykiatrin. Åsa Mörner, som är barnmorska och förbundsstyrelseledamot i Vårdförbundet, lyfter fram bristande tid och resurser som ytterligare en orsak.
– I en snäv verksamhet, där barnmorskor får alltfler arbetsuppgifter utan att få mer tid vid varje möte med kvinnan, så kan det bli en omöjlighet att hinna med både alla medicinska kontroller och det samtal om det generella välmåendet som faktiskt behövs och krävs.
Hon berättar att om en barnmorska identifierat att en kvinna behöver stöd eller utredning kring det psykiska välmåendet, så ligger uppdraget att hantera det hos psykiatri och mödravårdspsykologer. Men tillgången till sådana ser olika ut i landet och generellt sett så är även deras resurser alltför små.
– Alla kvinnor och familjer borde ha rätt till stöd efter den omvälvande och dramatiska upplevelse som en graviditet och förlossning utgör. Något annat borde vara oacceptabelt.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
