De två journalisterna Martin Schibbye och Johan Persson förklarades i dag i Etiopien skyldiga för både terrorbrott och olaglig inresa i landet. ”Nu får UD byta strategi”, säger Reportrar utan gränsers ordförande Jesper Bengtsson.
Tidigare hade det spekulerats i att de båda svenska journalisterna bara skulle förklaras skyldiga på den ena, mindre allvarliga åtalspunkten: Illegal inresa i landet – som Schibbye och Persson också har erkänt.
Så blev det alltså inte. Den tyngre anklagelsen, ”stöd till terrorism”, kan ge fängelsestraff på upp till 25 år.
Jesper Bengtsson, ordförande för Reportrar utan gränser, säger till Dagens Arena att den hårda domen är ”det sämsta tänkbara utfallet”, både för Johan och Martin och för pressfriheten.
– Man ska se det som att de [den etiopiska regimen] statuerar ett exempel. Jag hade hoppats på att de skulle se det som tillräckligt att journalisterna redan tillbringat sex månader i fängelse, men uppenbarligen tyckte man inte att det räckte.
Så domen är politisk?
– Antiterroristlagarna som de döms för, som på allvar trädde i kraft i början av det här året, är politiska i sig själva. Det går extremt snabbt att googla fram flera fall då etiopiska journalister har dömts med hänvisning till den här lagstiftningen. Johan och Martin har hamnat i en politisk process för att komma åt pressfriheten i Etiopien.
Pressfriheten i Etiopien har försämrats successivt den senaste tiden?
– Absolut. Det har både vi [Reportrar utan gränser], Amnesty och Human Rights Watch rapporterat om och varnat för.
– Jag vet att etiopiska journalister i exil följer det är väldigt noga. Det har funnits några mer eller mindre oberoende tidningar kvar i landet fram tills nyligen, men hur de har rapporterat om det här vet jag faktiskt inte. Det är en ganska regimvänlig press i Etiopien.
Vad säger domen om utrikesdepartementets agerande?
– Det är svårt att säga. Det beror på vad man gör inom den tysta diplomatin. Uppenbarligen har det UD gjort hittills inte fungerat, det är härmed bevisat. Nu får man byta strategi och intensifiera arbetet.
– Dessutom går vi nu in i ett nytt, kvalitativt skede. Johan och Martin är nu samvetsfångar. Hittills har man kunnat hoppas på att rättsprocessen ska fungera; att de skulle frikännas från anklagelserna om terrorismunderstödjande. Men nu är de dömda för att ha utfört ett journalistiskt arbete. Då blir det något annat.
Är Schibbye och Persson tillsammans med Dawit Isaak de enda svenska samvetsfångarna?
– Jag skulle säga att de är de enda samvetsfångarna av det här slaget inom hela EU-området, faktiskt. Det finns inga andra journalister inom EU-området som är fängslade på det här sättet.
Sveriges strategi har bevisligen misslyckats. Men vad kan Sverige göra egentligen?
– Det svåra här är att vi inte vet vad UD har gjort. Men det är klart att Carl Bildts tystnad har varit besvärande. Den måste rimligen brytas nu, när de blivit samvetsfångar. Det blir svårt att förstå varför han skulle kunna uttala sig om alla andra samvetsfångar i hela världen, utom just svenska medborgare. Den offentliga hållningen måste bli en annan.
Kan man tänka sig att Sverige försöker gå vidare via EU? Kan det bli aktuellt att använda bistånd som påtryckningsmedel?
– Ja, det tycker jag. Att använda EU mycket mer aktivt som en politisk hävstång tror jag är viktigt. Biståndet bör man se över. Jag har inte krävt det tidigare, eftersom vi har haft en juridisk process, men nu måste man börja göra det.
Vad kommer att hända nu?
– Det finns förstås fortfarande en chans att Johan och Martin blir benådade ganska snabbt. Det är det man får hoppas på nu. Det är förstås många steg kvar i den här processen. Nu gick det så illa som det kunde gå.
Följ den löpande rapporteringen om Martin Schibbye och Johan Persson på Twitter, under hashtaggen #ethiopiaswedes och på Sveriges Radios kanal Alltid Nyheter.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.