corona Corona-epidemin sätter press på sjukvården och förberedelser pågår för en situation där hårda prioriteringar kan behöva göras. Då kan vi knappast bry oss om de som bara känner oro och ångest. Eller?
Charlotte Therup Svedenlöf är enhetschef på Kris- och katastrofpsykologi inom Region Stockholm. Uppdraget på enheten är att utveckla sjukvårdens stöd till människor i större och mindre kriser, såväl på individuell som på samhällsnivå. Att många reagerar med stor oro, och ibland ångest, utan att själva ha kommit till skada, är fullt normaltvid en pandemi som coronaviruset, menar hon.
– En biologisk smitta är mycket mer skrämmande än andra påfrestande händelser, för man kan varken se, höra eller smaka det här. Platser som vi normalt sett upplever som trygga, som till exempel arbetsplatsen, vet vi nu inte vad vi ska tro om. Alla människor reagerar olika på den här typen av händelser. Vissa starkt och andra knappt alls – allt är normalt, säger Charlotte Therup Svedenlöf.
Att vi går igång med stor oro vid liknande kriser som coronautbrottet är nedärvt inom oss sedan en tid då människor behövde vara mer på sin vakt för olika faror.
– Den här instinkten eller rädslan har hjälpt oss tidigare och är ett skydd som ökar vår beredskap inför nya händelser.. Det är inte ett katastrofläge nu, men vi har ett mycket svårt läge. Vi kan få känslan av att det här är hur allvarligt som helst, för det finns nästan inga proportioner längre i den information och medierapportering vi ser, och då går vi igång med den här rädslan inom oss, säger hon.
Men att tala om att det råder »panik« är inte riktigt korrekt, menar Charlotte Therup Svedenlöf.
– Det är väldigt sällan vi människor hamnar i panik i ordets rätta bemärkelse. Däremot är det en speciell tid och då sker sådant som toapappershamstrande som vi har hört om. Jag tror att det handlar om en känsla av kontroll; vi kan inte stoppa viruset men vi kan kontrollera vad vi har hemma i skafferiet.
Om vår rädsla består länge behöver vi prata med nära och kära, eftersom det finns bevis på att socialt stöd är väldigt viktigt i sådana här sammanhang. Då blir situationen svårare för de som saknar ett socialt kontaktnät. Under de två första veckorna i mars har Kris- och katastrofpsykologis specialutbildade personal bedrivit en krisstödstelefon för människor som har behövt tala om sin oro för coronaviruset. Vägen har gått via 1177 där personal har kunnat koppla vidare samtalen till krisstödjare.
– De som inte har det här sociala sammanhanget måste få stöd. Det handlar också om att få stöd att gå ut och röra på oss, och att inte fastna i att hela tiden titta på nyheter.
Dagens Arena rapporterade i början av veckan om det ökade söktrycket som privata nätläkarföretag märker av de senaste veckorna. Bland de som söker hjälp finns också många som saknar medicinska symptom, men upplever oro och ångest. I de fall där oroliga sökande får träffa medicinsk personal digitalt kan det komma att debiteras enligt vanlig taxa.
Som människa behöver man höra att det är normalt att känna rädsla och oro nu.
Har sjukvården i corona-tider råd att hantera och lägga tid på människor helt utan sjukdomssymptom, men som oroar sig för smittan? Ja, absolut, menar Charlotte Therup Svedenlöf.
– Det är okej att ringa och be om råd när man har mycket oro och frågor. I de här tiderna kanske man så långt möjligt ska försöka hålla sig till videokonsultation och telefonmöten, men vi ska ha rätt att få hjälp – vi ska inte sortera eller gallra bort vissa människor från sjukvården.
Hon tror att människor med stark oro för corona helt enkelt ringer runt tills de hittar något ställe där de för ett personligt bemötande.
– I en sådan här situation blir det väldigt högt tryck på sjukvården och då tror jag man kanske väljer vård via telefon. Som människa behöver man höra att det är normalt att känna rädsla och oro nu, så man förstår att det inte är konstigt att man känner så.
Än så länge har Region Stockholm inte sammanställt statistik på hur många som har ringt kristelefonen under de två veckor den var öppen. Men enligt Charlotte Therup Svedenlöf har krisstödjarna i telefonjouren upplevt samtalen som »adekvata och relevanta«.
– Om någon vi pratat med fortsatt är orolig har vi kunnat erbjuda uppföljningssamtal efter en eller två dagar. Det har varit väldigt läkande för många. För man får väldigt bra råd överallt, men man vill stämma av och förstå: har jag förstått rätt? Att sortera information. Vi behöver lindra och dämpa oron i samhället just nu.
Behovet av att prioritera personalresurser gör sig trots allt påmint även Kris- och katastrofpsykologi, vilket är orsaken till att stödlinjen sedan i söndags är stängd och personalen förflyttad till att bedriva krisstöd i sina hemorganisationer inom sjukvården.
Trots att alla reaktioner på en kris beskrivs som normala, kan personer som helt saknar oro för viruset vara ett problem om de utsätter sig för situationer som bedöms vara riskabla ur smittorisksynpunkt.
– Du och jag och alla har en skyldighet att prata med folk runtomkring oss om hur viktigt det är att lyssna på råd om att tvätta händerna och vara försiktig med sociala kontakter. Det flesta av oss är plikttrogna, och vill gå till jobbet. Då är det viktigt att jag som chef till exempel försöka stödja mina anställda genom att säga: vid minsta lilla symptom du känner, stanna hemma. Då är det klart, och blir ingen ambivalens, säger Charlotte Therup Svedenlöf.
Bland människor som helt skakar av sig fara kan det ofta bero på en försvarsmeknism, säger hon.
– Det kanske är en person som är otroligt drabbad av andra svåra saker och stöter ifrån sig det här för att man inte orkar hantera mer i sitt liv.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
