arbetsliv Kvinnor är dubbelt så oroliga som män för ökad stress i arbetslivet, och LO-medlemmarna är mer oroliga än tjänstemännen. Det visar en ny rapport från TCO:s tankesmedja Futurion.
I samband med ett seminarium på onsdagen presenterade TCO:s tankesmedja Futurion en ny rapport om attityder till arbetsmarknaden nu och i framtiden, som bygger på statistik som tagits fram i samarbete med SOM-institutet.
När det gäller frågor om stress i arbetslivet uppger 47 procent av kvinnorna att de är mycket oroade över en ökad stress i arbetslivet. Bland männen svarar bara 22 procent att de känner stor oro över stress.
Siffrorna innebär en vidgad klyfta bara jämfört med året tidigare, 2016, när färre kvinnor svarade att de var mycket oroliga för stress (39 procent) men fler män svarade ja på frågan om oro för stress (28 procent).
LO-grupperna är mer oroade för ökad stress än TCO-medlemmar, som dock utklassas av Saco-gruppen som tar stressfrågan med störst ro. Arbetslösa och personer med sjuk- och aktivitetsersättning är mest oroliga för ökad stress, medan skillnaden mellan tillsvidareanställda och tillfälligt anställda bara är några procentenheter.
Ann-Therése Enarsson, vd för Futurion, drar slutsatsen att offentlig sektor måste prioriteras i digitala förändringar.
– Vi måste prioritera digitaliseringen på kvinnodominerade arbetsplatser, och det är framförallt i offentlig sektor där det går för långsamt. Vi måste involvera kvinnorna i digitaliseringen. I dag är 70 procent av dokumentation som görs inom offentlig sektor en dubbeldokumentation, sa Ann-Therése Enarsson.
Oron för stress är lika stor i gruppen som tjänar under respektive över 300 000 kronor om året. Först när man passerat 700 000 kronor i årsinkomst tycks oron för stress avta något.
Även när det gäller inställningen till teknik är männen mer optimistiska än kvinnorna. 46 procent av männen tror att den tekniska utvecklingen skapar många nya jobb i Sverige, jämfört med 35 procent av kvinnorna. Bägge könen är dock mer positiva till teknikutvecklingen 2017 än de var året innan.
Rapporten har också undersökt attityden till förändringar på den egna arbetsplatsen. På frågan om sådana förändringar förbättrar verksamheten är en klar majoritet av de tillfrågade negativa. Till de mest negativa hör Saco-medlemmar, personer mellan 50 och 64 år och landsbygdsbor.
Gabriel Wikström, tidigare socialdemokratisk sjukvårds-, folkhälso- och idrottsminister, gjorde en reflektion om vilka grupper som ogillar förändringar på arbetsplatsen mest.
– Varför är Saco-männen och särskilt äldre så upprörda över förändringar? Jo för att man är van att bestämma och ha stort inflytande över arbetet, men helt plötsligt vill någon förändra uppifrån. Det handlar om en förlorad status, sa Gabriel Wikström och pekade på LO-kvinnor i andra änden, som gruppen med lägst möjlighet till inflytande över sitt arbete.
Han anser att det är dags att väcka frågan om arbetstidsförkortning på politisk nivå, som svar på både ojämställdhet och den tid vi sparar i och med digitalisering i arbetslivet.
– Det har varit tabu att prata arbetstidsförkortning i partipolitiken de senaste 30 åren, dels efter 90-talskrisen för att man inte har ansett sig ha råd, och dels för att man har sagt att det här ska skötas av arbetsmarknadens partier. Men nu ser vi att det är männen som lyckats tillskansa sig arbetstidsförkortning kontinuerligt avtalsvägen, till exempel inom industrin.
– Motsvarande har inte hänt inom kvinnodominerade branscher, särskilt inom offentlig sektor, utan där har arbetstidsförkortningen privatiserats genom att kvinnor har fått gå ned i arbetstid och har betalat detta genom sämre löneutveckling och sämre pension. Det är ett resultat av att politiken har abdikerat, sa Gabriel Wikström.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
