NYHET Klimatförändringar med torka och skyfall om vartannat, nya kemikalier och historiska risker. Det behövs ett mer riskbaserat synsätt på det svenska dricksvattnet, menar tre experter.
5 300 platser i Sverige där det har använts hälsofarligt släckskum vid bränder ska undersökas av Sveriges Geologiska undersökning (SGU). Det är ungefär en tredjedel av de 18 000 släckningsarbeten som registrerats mellan åren 1998 och 2015. Dessutom ska 700 brandövningsplatser där det finns risk att hälsofarliga PFAS-kemikalier har läckt ut i dricksvattnet granskas. Det rapporterade Sveriges radio under torsdagsmorgonen.
Kemikalier från släckskum är bara ett av flera hot mot vårt dricksvatten, menade en expertpanel sammansatt av Sveriges Lantbruksuniversitet (SLU) under den pågående politikerveckan i Almedalen.
– Det finns väldigt många olika hot mot dricksvattnet. Vattenbrist, föroreningar av dricksvattnet, nya kemikalier som kommer ut och historiska kemikalier som finns i omlopp. Se bara på utsläppen av PFAS som skett vid olika flygplatser via brandskum, där vill inte ens aktörerna acceptera att man har ett ansvar utan att gå till domstol, säger Maria Gardfjell (MP), vice ordförande i riksdagens miljö- och jordbruksutskott.
– Det finns även mikrobiologiska faror som kommer med klimatförändringarna. Dessutom gamla vattenrör som finns i vissa kommuner, inflikar Annika Sohlström, generaldirektör på Livsmedelsverket.
– Och i klimatförändringarnas spår står vi troligen inför fler skyfall vilket riskerar skölja ut kemikalier i råvattentäkter som Mälaren, tillägger Johan Lundqvist, docent i molekylär toxikologi vid SLU.
De konstaterar att det länge funnits en syn på svenskt dricksvatten som både oproblematiskt och ohotat. Först när EU:s dricksvattendirektiv skulle börja tillämpas insåg fler vidden av problemen, menar Maria Gardfjell. Nu behöver mycket av arbetet framöver handla om att hitta mer effektiva mätmetoder som också spårar nya kemikalier.
– När det gäller ämnen som har gränsvärden i Sverige har vi en bra koll, men nya kemikalier vet vi inte hur mycket det förekommer i vårt vatten. Den stora utmaningen är att välja ut vilka kemikalier vi ska granska. Det är ett väldigt litet antal som vi har gränsvärden för idag och vi har inte tillräcklig kunskap kring de stora mängderna nya ämnen, säger Johan Lundqvist.
I dricksvattenutredningen som blev klar för några år sedan föreslogs att ett dricksvattenråd skulle inrättas för att få bättre samverkan kring bland annat potentiellt farliga kemikalier. Livsmedelsverket fick regeringens uppdrag att ta fram hur ett sådant råd skulle kunna utformas – och är också en av elva aktörer som föreslagit ett nationellt kompetenscenter för kemiska risker i dricksvattnet.
– Vi väntar på svar från regeringen och hoppas att vi ska få i uppdrag att samordna myndigheterna på ett bättre sätt och också får medel att driva det arbetet. En del tycker att det skulle finnas en egen vattenmyndighet, men vi behöver få en strukturerad samverkan i ett dricksvattenråd, säger Annika Sohlström.
Ett kompetenscenter och bättre samverkan mellan myndigheter och annan vattenexpertis skulle vara en bra start för att säkra framtidens dricksvatten, menade panelen. Men i grund och botten krävs också ett mer riskbaserat tänkande kring vattenförsörjningen.
– Vi förordar att det ska finnas en riskbaserad grundsyn på dricksvatten. Att var och en ska känna sitt vatten och sin vattentäkt, omgivningen runt den och riskerna som finns i närområdet, säger Maria Gardfjell.
Se paneldebatten i efterskott här
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
