Samtliga tre fackliga centralorganisationer är nu för idén om att euroländerna behöver ett gemensamt finanspolitiskt ramverk. Dagens Arena förklarar varför.
I dag samlas EU:s ledare till ännu ett toppmöte med anledning av den ekonomiska krisen. I debatten om eurokrisen är allt fler övertygade om att en del av lösningen är ett närmare finanspolitiskt samarbete mellan euroländerna.
I dagsläget är euroländerna knutna till varandra genom en gemensam valuta och ränta. Det har skapat en situation där räntan är ”för hög” för vissa euroländer och alldeles ”för låg” för andra. Några länder gynnas, medan andra missgynnas.
Ett intimare finanspolitiskt samarbete har förordats av många europeiska politiker och debattörer under en längre tid – av olika skäl. Ett av argumenten är att euroländerna är tvungna att samordna sin finanspolitik om de har en gemensam valuta. Ett annat är mer värderingsstyrt: Mer federalt samarbete är rätt väg för Europa.
Facken vill ha gemensam finanspolitik
Även i Sverige förordar allt fler att euroländerna i högre utsträckning borde samordna sin finanspolitik. I går skrev TCO och Saco i ett öppet brev till statsminister Fredrik Reinfeldt:
”[Eurons] konstruktion med gemensam penningpolitik och svagt koordinerad finanspolitik [innebär] stora risker för obalanser som ökar risken för kriser. Illusionen om att ett Euroland inte kunde bli insolvent har brutits, vilket föranleder åtgärder.”
De åtgärder TCO och Saco efterlyser är ett finanspolitiskt ramverk. Syftet skulle vara att ”återskapa förtroendet” både för länder med stora problem att betala sin statsskuld, och för euroländernas ekonomi i helhet.
En liknande efterlysning kom i dag från LO, som i en debattartikel i Svenska Dagbladet skriver:
”Euroområdet behöver ett fungerande finanspolitiskt ramverk som kan återskapa förtroendet för dess förmåga att förhindra framtida kriser.”
De svenska facken är alltså i princip eniga: Euroländerna behöver flytta beslutsrätten om finanspolitik – det vill säga politik som rör skatter och staters utgifter – från nationell till europeisk nivå.
– Krisen har visat att det finns ett behov av ökad samordning. Man kan inte ha en alltför heterogen utveckling när det gäller konkurrenskraften i en valutaunion, säger Johan Danielsson, EU-samordnare vid LO.
– Den stora fördelen med ett finanspolitiskt ramverk är att det skapar en ökad tilltro hos marknaden till euroområdets förmåga att hantera ekonomin, säger Roger Mörtvik, samhällspolitisk chef vid TCO.
LO:s Johan Danielsson vill dock poängtera att ett ökat finanspolitiskt samarbete måste vara demokratiskt förankrat i en öppen debatt och i slutändan legitimeras genom nödvändiga fördragsförändringar.
– Vid en överflyttning av kompetens på demokratiska kärnområden behöver det dessutom åtföljas av reformer för att minska det demokratiska underskott som präglar beslutsfattandet inom EU, säger Johan Danielsson.
Det så kallade ”förtroendet”
Det så kallade förtroendet är egentligen kärnan i hela europroblematiken. Finansmarknaderna har gradvis tappat tron på att vissa (men inte alla) euroländer med hög statsskuld inte kan betala sina statsskulder. Det har i sin tur skapat oro för att de banker och institut som lånat ut pengar till euroländerna inte kommer att få tillbaka dem, vilket påverkar bankernas trovärdighet. Sådär har det rullat på.
Alla inblandade har länge varit överens om att förtroendet måste återställas. Finansmarknaderna måste kunna lita på euroländerna och europeiska banker. Det man bråkar om är hur i hela världen det ska gå till. Svaret på allt fler läppar, nu även på de svenska fackförbundens, är alltså en samordnad finanspolitik.
Det förvånar, med tanke på att facken tidigare inte har varit särskilt positiva till idén. En kritik som framförts är att mer överstatliga uppgörelser, längre ifrån folkvalda församlingar, hotar kollektivavtalen och fackens ställning. Men det har visat sig hända oavsett.
– Risken att förhandlingsrätten hamnar i skottgluggen finns redan nu. Vi har exempelvis kunnat se hur Europeiska centralbanken (ECB) inofficiellt kräver en viss politik av Italien. Men samtidigt ska man vara medveten om att frågor om bland annat offentliganställdas löner hela tiden finns i bakvattnet i de här sammanhangen, säger Roger Mörtvik.
– Man har använt sänkta löner som någon sorts bekämpning mot en nedåtgående konjunktur, och i den processen gett sig på arbetsrätt och kollektivavtal. Målsättningen för den politiken är att decentralisera löneutvecklingen så mycket som möjligt, säger Johan Danielsson.
Enligt både Johan Danielsson (LO) och Roger Mörtvik (TCO) är det sannolikt att ECB till slut kommer att gå in och låna ut till stater, för att lösa de akuta problemen. Centralbankens strategi har hittills varit att – till en rekordlåg ränta – i stället låna ut till bankerna.
Fackens bedömning är dock att innan ECB går in med den sortens kortsiktig åtgärd, behövs åtgärder som på lång sikt tryggar förtroendet för euroländerna. En gemensam finanspolitik är en sådan byggsten. I slutändan handlar det om att säkra tillväxt, efterfrågan och arbetstillfällen.
Det är av den anledningen det är intressant att lyssna till hur marknaderna reagerar på politikernas hantering av krisen. I dag går ännu ett i den långa raden av EU-toppmöten om krisen av stapeln.
Artikeln har uppdaterats 1 mars kl 19:30.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
