A-KASSA För den som blir arbetslös innebär dagens system stora skillnader beroende på vem du är. Frågan är om det är en hållbar modell för att bibehålla tilltron till välfärden?
I januariavtalet föreslås att arbetslöshetsförsäkringen ska reformeras och bli mer restriktiv, något som skapar viss oro hos fackförbunden. Men hur skapar man då ett fungerande system för arbetsmarknaden, där medborgarna kan känna sig trygga och ha tilltro till systemet? Det var den stora frågan under ett seminarium som anordnades på TCO under tisdagen.
Seminariet tog avstamp i en rapport som TCO släppte i våras, som tar upp hur stor den egentliga ersättningsgraden blir för olika lönegrupper, visar hur vanliga hushåll påverkas ekonomiskt av arbetslöshet eller sjukdom, och pekar på hur stor betydelse de kollektivavtalade försäkringarna och privata inkomstförsäkringarna har.
A-kassan ska motsvara högst 80 procent av din tidigare lön, upp till ett tak. Men rapporten visar att taket är så lågt att många arbetstagare för betydligt lägre ersättning än så. Har du till exempel haft en lön på 30 000 i månaden, visar rapporten, så kommer ersättningsgraden efter skatt vara 61 procent de första hundra dagarna, och 52 procent efter hundra dagar.
– Man kan titta på en vanlig barnfamilj med två föräldrar och två små barn och ganska normal inkomst: den ena föräldern tjänar 25 000 i månaden och andra 35 000 i månaden. Räknar man av kostnaden för deras radhus, bil och övriga liv enligt Konsumentverkets kostnadsberäkningar har de 17 000 kronor i månaden över att leva på, till sådant som kanske inte alla behöver: mediciner, glasögon, lunch ute, semestrar. Skulle föräldern med 35 000 i inkomst bli arbetslös, ser man att de istället får 5000 kronor över. De skulle visserligen klara sig, men de är mycket mindre pengar än vad de är vana vid, och det skulle krävas en rejäl omställning: kanske skulle de behöva sälja bilen, berättade rapportförfattaren och nationalekonomen Maria Arhengart på seminariet.
– Tittar man istället på en familj med en frånskild förälder och två lite äldre barn, där föräldern har en lön på 35 000 kronor ser man att de i samma situation går från 3800 över, till minus 7300 varje månad. Här krävs det inte bara för familjen att sälja bilen, utan de behöver flytta också.
Anna Johansson (S) som är ordförande i arbetsmarknadsutskottet menar att det finns starka samhällsekonomiska skäl till att ha en fungerande a-kassa, eftersom man till exempel man kan vänta på rätt jobb och utnyttja resurserna rätt.
– Problemet är att det opinionsmässiga trycket för att höja taket i a-kassan är inte tillräckligt högt för att det någonsin ska bli en prioriterad fråga, eftersom de flesta ser på arbetslöshet som något som drabbar andra. Man kanske inte fattar att det gynnar alla löntagare genom att hålla uppe lönenivåer och bidra till bra strukturomvandling, menar Anna Johansson.
– Det är klart att a-kassan är viktig och klart att staten har en viktig roll i att se till att a-kassan håller en bra nivå. Men det finns en modell där vi som individer kan ta större ansvar för vår egen ekonomi, med privata försäkringar, och då blir inte effekten lika drastisk efter en jobbförlust, sa Alireza Akhondi (C) som också sitter i arbetsmarknadsutskottet, under samma seminarium.
Att förlita sig på facket och inkomstförsäkringar eller att helt ge staten ansvaret, var också uppe för diskussion.
– Det är inte statens ansvar så mycket som kollektivets – vad vi gemensamt tar ansvar för, sa Anna Johansson.
Hon betonade att a-kassan inte är ett bidrag, utan att det är en försäkring där man avstår från en del av sin lön för att försäkra sig. Hon menar att det är ett system som är billigt att administrera och ger en högre utdelning eftersom det innebär ett större kollektiv.
– Det är både dyrare och mer ineffektivt att satsa på privata försäkringar. Då är det bättre med en stor kollektiv inkomstförsäkring än små, privata, enskilda. För privatpersonen spelar det ju ingen roll, om man betalar samma summa till den eller den handen, hålet i plånboken blir ju precis lika stort.
Rapporten från TCO visar att facklig avtalsersättning och privat inkomstförsäkring har en stor påverkan för de hushåll som annars får en låg ersättningsgrad.
– Man kan återigen titta på de två familjerna. Den första familjen med två föräldrar får istället 10 000 över och familjen med den frånskilda föräldern hamnar på “bara” 3400 kronor minus. De måste fortfarande sälja bilen, men kan bo kvar i radhuset, om föräldern hittar ett nytt jobb snart, berättade Maria Ahrgart.
En stor del av de som är arbetslösa idag står utanför a-kassan, eftersom de inte kvalificerar sig, och eftersom regler och villkor är väldigt krångliga. Alireza Ahkondi berättade att C är öppna för diskussion om en allmän a-kassa.
– Men det är också viktigt att man ser över kvalificering och hur olika nivåer ska se, eftersom det är viktigt att a-kassan ska vara just en försäkring, och inte en medborgarlön, sa Alireza Akhondi.
Anna Johansson menar att det måste vara lönt att arbeta så att man kvalificerar sig till en försäkrad inkomst, och att man inte kan göra a-kassan för bred, eftersom värdet på arbete skulle minska.
– Det måste finnas en balans där tillräckligt många av de arbetade är försäkrade, men där det samtidigt finns en tröskel.
Anna Johansson uttrycker oro över att fler och fler inte är anslutna till något fackförbund, och menar att det urholkar legitimiteten för den svenska partsmodellen. Att då ta bort a-kassan som ett av konkurrensfördelarna hos facken blir ytterligare ett steg för att minska den fackliga anslutningsgraden, menar.
Henrik Ehrenberg, som är samhällspolitisk chef på Unionen, menar att inkomstförsäkringen snarare är fackens stora konkurrensfördel.
– Unionen har varit kritiska till att det grundläggande skyddet urholkas över tid, och att vi har en inkomstförsäkring är ett bra argument för arbetstagaren att gå med i facket. Men det är nog många som inte har koll, och kanske de då kan känna när de kommer till oss att “aha, fick jag inte mer än så, jag kanske behöver det där stödet”.
Det finns ett behov av att se på helheten, menar Anna Johansson, och påpekar att det är ett komplext och ömtåligt system.
– Det är lätt att plocka ut en del och säga att felet ligger i den, men man måste se till helheten. Det är som plockepinn: pillar man för mycket med en del finns det risk att hela högen rasar.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
