Makt Sverige har ett oproportionerligt stort antal slutna sällskap. I dess fördolda rum möts elitens män. En majoritet tillåter inte kvinnliga medlemmar. »Kvinnor tillför helt enkelt inte lika mycket status«.
*Artikeln uppdaterades 21 november 2019
Jämställdheten mellan män och kvinnor har på många sätt kommit långt i Sverige, men ett område som inte verkar ha påverkats av samtiden de senaste 100 åren är alla de herrklubbar som finns i Sverige.
I slutna rum, omgärdade av mystik möts män från samhällets övre skikt. I Sverige finns flest ordenssällskap per invånare i Europa. Det de och herrklubbarna ofta har gemensamt är att kvinnor inte får vara medlemmar.
– Ja, det finns ett oproportionerligt stort antal ordenssällskap i förhållande till befolkningsmängden. I detta spelar också in att Sverige inte drabbades av andra världskriget och totalitära regimers förtryck av församlings-/föreningsfrihet, säger Andreas Önnerfors, universitetslektor i idé- och lärdomshistoria vid Göteborgs universitet och författare till boken Freemasonry – A Very Short Introduction.
Inte sällan har så väl ordnarna och klubbarna flera hundra år på nacken. Just den anrika historien och stadgar som härstammar från en svunnen tid är ofta argumentet för att kvinnor även i det 21:a århundradet är uteslutna.
Svenska Frimurare Orden skriver i ett mejl:
»Svaret på varför inte kvinnor är medlemmar i Svenska Frimurare Orden finns att finna i Ordens ritualer och historia. Svenska frimureriet har sina rötter i 1700-talet och verksamheten är helt anpassad för män. Men vi vänder oss förstås inte på något vis mot kvinnor. För oss är alla människor lika mycket värda och jämställdhet en självklarhet. Kvinnor är givetvis också varmt välkomna till de sociala aktiviteter som Orden arrangerar.«
Par Bricole skriver:
»Par Bricole har bara manliga medlemmar (Bröder) men det finns en damsektion där brödernas respektive är välkomna. Orsaken är antagligen att grundarna bestämde så 1779.«
Andreas Önnerfors har forskat på Frimurare Orden och är själv medlem i Orden. Han menar att den främsta anledningen till att kvinnor uteslutits är just historiska skäl och även om det enligt Önnerfors fanns tecken på att man i 1700-talets Sverige även hade kvinnliga och mixade ordenssällskap, så tog den utvecklingen slut när dagens könsroller föll på plats.
– Idag tror jag att många män uppskattar att ha ett frirum för sällskaplighet och manlig vänskap som förklarar attraktiviteten i att ha kvar regeln att inte tillåta kvinnor, säger Andreas Önnerfors.
Ett rum för sällskaplighet och manlig vänskap är också det som flera av de mer aktiva sällskapen själva trycker på när de presenterar sig.
»Sällskapet är inte en politisk eller religiös klubb utan har som uppgift att skapa en god miljö för umgänge och trevnad«, skriver herrklubben Sällskapet på sin hemsida.
Sällskapet tillsammans med Nya Sällskapet och The Royal Bachelors’ Club, den sistnämnda i Göteborg, anses vara tre av de absolut mest prestigefulla klubbarna att vara medlem i. För att släppas in krävs det att tre redan tidigare medlemmar rekommenderar en påtänkt ny medlem. I Nya Sällskapet, även kallad Adelsklubben, är medlemskapet medvetet begränsat till 400 personer.
»Peter Hjörnes affärsbekanta investerade 81 miljoner i en nyemission. Flera av de nya aktieägarna i Stampen är medlemmar i The Royal Bachelors’ Club«
I The Royal Bachelors’ Club återfinns flera av Göteborgs absoluta elit. Flera är medlemmar i fjärde, femte, sjätte och till och med sjunde generationen. Bland medlemmarna märks bland andra före detta Volvo-vd:n Leif Johansson, GP-arvingen Peter Hjörne och tidigare Stena Lines grundare Sten A Olsson. Bara män är tillåtna.
– Det finns sammanslutningar som bara tillåter kvinnor och den här sammanslutningen tillåter bara män. Hade vi haft ett annat syfte så som Rotary, och lagt oss vinn vid att återspegla samhället och olika yrken, så kanske det inte hade varit så modernt att bara begränsa medlemskapet till män. Men en herrklubb däremot det är ju en klubb för herrar. Inte helt olikt en manskör, säger Pether Ribbefors, vd för The Royal Bachelors’ Club i Göteborg.
Men skillnaden är väl att det i de här slutna herrklubbarna ofta finns väldigt mycket makt, på ett annat sätt än vad som brukar finnas i manskörer?
– Det här är ju ingen businessklubb det här utan syftet är socialsamvaro. Det finns andra klubbar som uttalat samlar företagare och så vidare, men den funktionen har inte den här klubben. Det här är en klubb för umgänge, säger Pether Ribbefors.
En av The Royal Bachelors’ Clubs medlemmar är som nämnts tidigare tidningsägaren Peter Hjörne. 2016 ansökte Stampen om företagsrekonstruktion. Senare godkände koncernens fordringsägare en ackordsuppgörelse och Stampen behövde då bara betala 25 procent av sina skulder.
Peter Hjörnes affärsbekanta investerade då 81 miljoner i en nyemission. Flera av de nya aktieägarna i Stampen är medlemmar i The Royal Bachelors’ Club.
Dagens Arena har sökt Peter Hjörne för att fråga hur han ser på kopplingen till herrklubben, men har av hans assistent fått informationen att han är i utlandet. Han låter hälsa över mejl:
»Emissionen togs av skickliga affärspersoner som vill värna god journalistik i Göteborg och Västsverige. Vilka av dessa som är med i en sällskapsklubb eller inte har inte med saken att göra«.
– De här organisationerna erbjuder inte inte bara ett rum för män att slappna av i. Det finns en anledning till att män vill vara med och det är för att skapa kontakter med andra betydelsefulla män på olika sätt. Det är själva poängen. Det är klart att det finns makt i de här rummen. Sällskapet, Nya Sällskapet och The Royal Bachelors’ Club exempelvis består av personer med väldigt mycket makt inom så väl näringslivet, som inom politiken och kulturen och när de träffas så skapas och öppnas nätverk, säger Robert Hamrén, forskningssekreterare vid Riksbankens jubileumsfond och författaren till avhandlingen Vi är bara några kompisar som träffas ibland – Rotary som manlig arena i vilket han kartlagt flera av de större slutna sällskapen.
Den bilden delas dock inte av Andreas Önnerfors som menar att det i slutändan handlar om »ett samhälleligt förtroende«.
– Bara för att »mäktiga män« samlas i zoner som är fria från statlig kontroll och insyn behöver det inte nödtvunget betyda att det sker något som skadar andra. Risken finns alltid, men det handlar mest om våra rädslor och föreställningar kring det. I länder där frimureriet är stort, så som Frankrike och USA, spär frimurarna själva på myten om det stora inflytandet. Att många founding fathers var frimurare och undertecknade konstitutionen behöver ju inte betyda att de använde sitt frimureri för att skapa politiska förändringar. Samma sak i Frankrike, bara för att en del tongivande frimurare var revolutionärer behöver det inte betyda att revolutionen var verket av frimurare, säger Andreas Önnerfors.
Men Robert Hamrén menar att bitvis är det på grund av just makt och mäns historiska maktdominans som kvinnor så gott som aldrig getts medlemsstatus.
– Det handlar om makt och att det inte tjänar någonting till att umgås med dem som inte har en maktposition i samhället. Historiskt sett är det välbärgade män och män kopplade till olika statusyrken som haft samhällsmakt. Men den här typen av umgänge är också kopplat till homosocialitet, någon form av brödraskap, där man speglar sig i varandra, och blir bekräftad i den spegelbilden. Tillsammans blir man starka och kan hjälpa varandra på olika sätt.
»Det är klart att de här organisationerna kan ta in kvinnor, ändra stadgarna, om de vill. Men de vill ju inte göra det. Kvinnor tillför helt enkelt inte lika mycket status«
Att hänvisa till stadgar och historiken ger inte Robert Hamrén mycket för och tar Rotary som ett exempel.
Rotary grundades 1905 i USA och har funnits i Sverige sedan 1926. Där samlas affärsmän och professionella en gång i veckan för att äta lunch, lyssna på föredrag, knyta affärskontakter och ge pengar till välgörenhet. Sedan 1989 är Rotary öppet för kvinnor, efter att kvinnor i Kalifornien drog föreningen inför rätta och vann. Domslutet tvingade filialerna i andra länder att också acceptera kvinnor.
– Kvinnorna menade att det gjorde det svårare för kvinnor att lyckas inom affärslivet när de uteslöts ur den här typen av organisationer, säger Robert Hamrén och tillägger:
– Det är klart att de här organisationerna kan ta in kvinnor, ändra stadgarna, om de vill. Men de vill ju inte göra det. Kvinnor tillför helt enkelt inte lika mycket status. Sedan kan man tycka att det är föråldrat och att den gamla bilden inte riktigt stämmer längre eftersom kvinnor idag sitter på ganska många maktpositioner.
Men det är inte bara kvinnor som utesluts ur de utvaldas sällskap. Det handlar också om klass, religion och etnicitet. Flera av de gamla ordnarna bygger på en kristen trosgrund och även om det varken finns förbud för andra etniciteter eller krav på typ av yrke eller förmögenhet att få vara med så sker en sållning i rekryteringen. Främst genom att det till de flesta av organisationerna inte går att ansöka om medlemskap, du måste bli rekommenderad av två, i bland tre, män som redan är medlemmar.
– Det är ju inte så att man beblandar sig med arbetarklassens män i många av de här organisationerna, eller med män med annan etnisk bakgrund. Medlemmarna tillhör vit, svensk över- och övre medelklass, säger Robert Hamrén men tillägger att det är viktigt att påpeka att det är stor skillnad mellan organisationerna, där Sällskapet, Nya Sällskapet och The Royal Bachelors’ Club enligt Hamrén är elitorganisationer, medan Frimurare Orden, Rotary och ett par till är något mer öppna.
Men även i sammanslutningar där man inte kan väljas in, utan medlemskapet är en del av ens födslorätt, diskrimineras kvinnor.
I ett av de tydligaste adelsrummen – Riddarhuset – ingår så väl kvinnor som män av adlig börd. Men kvinnor får inte representera sin adliga släkt och inom Riddarhuset är bara männen som har rösträtt. Kvinnorna har heller inte rätt att söka de flesta av Riddarhusets studiestipendier på 40 miljoner kronor varje år. Det får endast barn från faderns sida göra.
– Flera av de här organisationerna är kopplade till olika typer av yrken och status, och är arenor där information utbytes och att då inte tillåta kvinnor med samma yrke och status att vara medlemmar är självklart odemokratiskt, säger Robert Hamrén.
Andreas Önnerfors tror inte att sällskapens regler från 1700-talet hade fortsatt kunnat gälla i våra dagar om exkluderingen istället byggde på hudfärg eller sexuell läggning. Han drar paralleller till andra separatistiska rum.
– Nej, inte alls. Fast sedan skall vi komma ihåg att föreningsfriheten innebär att föreningar själva får bestämma grunderna för medlemskap. Det kan förstås bli en normativ konflikt med det omgivande samhället om gapet mellan medlemskriterier och samhälleliga normativa överenskommelser blir för stor. Denna normativa konflikt måste lösas på ett rimligt sätt, men då måste många intressen avvägas, säger Andreas Önnerfors och fortsätter:
– Vi har idag en tendens till att många vill skapa »safe spaces« definierade utifrån snäva uppfattningar om »identitet« där man kan vara garanterad att inte träffa oliktänkande eller inte »triggas«. Precis som i allt för exklusiva sammanslutningar finns det en risk med det också.
Hur och om herrklubbarna kan jämföras med andra separatistiska rum, som exempelvis bygger på etnicitet, kan inte Robert Hamrén uttala sig om, men säger att det finns en distinkt skillnad mellan de herrklubbar och de systergrupper som finns inom ordenssällskap eller karriärnätverk som riktar sig till kvinnor.
Ruter Dam vänder sig till kvinnliga chefer på högre nivå i karriären. För att få ingå i nätverket krävs att man genomgått organisationens 1-åriga chefsutvecklings- och mentorprogram. Ruter Dam väljer ut vilka som få gå programmet. Organisationen använder sig dock av manliga mentorer.
– Man måste liera sig med makten på olika sätt och då är det smart att ha manliga mentorer. Om man vill få tillgång till de slutna manliga nätverken så måste man få tillgång till de män som ingår i dem. Om karriärkvinnor skulle organisera sig enbart med andra kvinnor med samma yrke och status så skulle de inte få samma genomslag tor jag, säger Robert Hamrén.
Systerklubbarna som i bland finns inom herrklubbarna har inte alls samma funktion säger Hamrén och tar Rotarys kvinnoorganisation The Inner Wheel som exempel.
– Det är en förening för fruar till de män som är med i organisationen. The Inner Wheel symboliserar den »inre hjulet«, det domesticerade och det som hör till hemmet. Det handlar om ett sätt att symbolisera maskulinitet och femininitet kan man säga. Ur ett historiskt perspektiv är de orienterade mot helt olika sfärer: männen mot makten och kvinnorna mot hemmet.
Sedan 2012 är Inner Wheel är separerade från Rotary och organisationen låter hälsa att deras värdegrund är: Vänskap, Hjälpsamhet och Internationell förståelse.
Även Odd Fellow har systerorganisationer. Men som de skriver på hemsidan: »Detta innebär dock inte att de lokala verksamheterna i loger, läger och föreningar i Sverige blir blandade, utan fortsättningsvis – helt enligt medlemmarnas önskemål – bedrivs i genusseparerade brödra- respektive systragrenar«
»I USA men även Storbritannien äger frimurarna exempelvis egna försäkringar och sjukhus. Ett medlemskap i ett ordenssällskap ger på så sätt både social och konkret trygghet«
Både Robert Hamrén och Andreas Önnerfors tror att framtiden för de slutna sällskapen är ljus, av olika skäl, men de beskriver båda herrklubbarna som en möjlig trygg punkt under tider av samhällelig orolighet.
Andreas Önnerfors säger att de slutna klubbarna har visat sig motståndskraftiga i processer av djupgående samhälleliga förändringar under hundratals år och att de har en stor framtidspotential – lite oavsett hur samhället förändras.
– Man kan tänka sig ett scenario där den offentliga sektorn ännu mer tvingas att dra ner på leveransen av politiska gods så som välfärd eller bildning och kultur. Där spelade ordenssällskapen historiskt en viktig roll och denna roll kan de få i framtiden. I USA men även Storbritannien äger frimurarna exempelvis egna försäkringar och sjukhus. Ett medlemskap i ett ordenssällskap ger på så sätt både social och konkret trygghet.
Robert Hamrén tror att det finns en efterfrågan från män att ansluta sig till andra män och tar Jordan B Peterssons explosionsartade framgångar som exempel.
–Även om det är en märklig företeelse att det finns kvar så tror jag att de här slutna organisationerna kan bli mer populära om samhället upplevs som otryggare och och många män, och även unga män, söker vägledning och en fast plats där de upplever att de får vara som de vill.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
