De illegala

EU har pumpat in över 67 miljoner för att förbättra flyktingmottagandet i EU:s fattigaste medlemsland. Vad har pengarna gått till? Inför Internationella flyktingdagen gör Dagens Arenas Maria Georgieva ett nedslag i Bulgarien.

Under andra halvan av 2013 korsade 15 000 flyktingar, majoriteten kurder från Syrien, gränsen från Turkiet till Bulgarien. Flyktingströmmen överraskade EU. Skarp internationell kritik riktades mot flyktingcenter utan el, rinnande vatten och medicinsk vård.

I askan av flyktingkrisen från 2013 avvärjde akuta EU-medel en humanitär kris. Enligt Statliga byrån för flyktingar (SAR) tilldelades Bulgarien mer än 67 miljoner kronor, exempelvis från Europeiska Flyktingfonden, för att hantera flyktingsituationen. Även pengar från statsbudgeten har använts, närmare bestämt över 12 miljoner kronor, enligt uppgifter från bulgariska Statliga byrån för flyktingar.

Mer än ett halvår senare är minst 8 000 flyktingar kvar i landet. Bidrag ur EU-fonderna har gått till att renovera flyktingcenter och till att påskynda asylprocesserna. Över 98 procent av pengarna har använts till att renovera sju byggnader med kapacitet för 6 000 personer, enligt SAR. Flyktingcentren uppfyller FN:s och EU-kommissionens minimikrav.

Det finns märkbara förbättringar sedan i vintras. Personer lever inomhus i stället för i tält. Två mål mat serveras dagligen på vissa flyktingcenter.

Men nu minskar antalet flyktingar. De som kan försöker lämna landet när de får nya pass.

”EU behöver inte ge mig någonting förutom pengar”
Nikolaj Chirpanliev, ordförande för Statliga byrån för flyktingar, menar att medierna har misslyckas med att visa hur flyktingarna har fått det bättre under våren, och hans egna framgångar i synnerhet.

Till Dagens Arena ger han sin bild av flyktingsituationen. Han är stolt över satsningen på flyktingcentren.

Över 98 procent av EU-fondernas stöd har gått till rätt saker, menar Chirpanliev. Renoveringarna gör att flyktingcenter kan användas i uppemot 20 år. Han betonar att de som har passerat hans agentur har flytt från krig på riktigt. Statliga byrån för flyktingar har gjort sitt bästa för att förändra flyktingsituationen, enligt Chirpanliev.

FN-organet UNHCR håller med om att situationen har förbättrats.
– Det är inte en akut kris längre, förklarar Boris Cheshirkov, talesperson för UNHCR i Sofia.

Men allt är inte på topp enligt Chirpanliev. Han stör sig på att syriska kurder flyttar in i nyrenoverade flyktingcenter.
– Att ta sig an dem är nonsens. Syrierna vill inte lära sig något. Negrerna är intelligentare än araberna. Ärligt talat, vi har ingen aning om vad vi ska göra med dessa personer. De som har fått flyktingstatus måste lämna lägren och börja integreras, säger Nikolaj Chirpanliev.

Enligt SAR finns det drygt 2 300 personer i flyktinglägren.

– De målar om flyktingcentren. Systemen är desamma. Vad har pengarna gått till när förändringarna uteblir? Det undrar juristen Valeria Ilareva, som driver icke-statliga Stiftelsen för rättigheter (FAR). Jag tar med mig hennes fråga till ordföranden för Statliga byrån för flyktingar, Nikolaj Chirpanliev.

När jag frågar Chirpanliev om hur pengarna har fördelats, om de har gått till något annat, förutom till renovering av flyktingcentren, börjar han svara undvikande.
– Jag har pluggat på militäruniversitet i USA och tilldelats guldmedaljer. EU behöver inte ge mig någonting förutom pengar, jag vet bättre.

Det är mitt i natten på flyktingcentret Voenna Rampa i utkanten av centrala Sofia. Jag följer med Omar till en avskymd del av flyktingcentret där renoveringen inte har påbörjats än. Vi går över skräphögar med bråte.

Han bor i ett litet rum med sju andra personer. Omar berättar att unga fattiga män, som har tagit sig in i landet utan papper, är de som blir kvar i Bulgarien. Mörkret och stanken är påtaglig. Jag noterar trasiga handfat och toaletter. Det gäller att inte trilla över travar med staplade dörrar eller fastna i sprickor på golvet.

Omar är kurd från Cypern och har också bott i Turkiet. Nyligen flydde han därifrån. Efter att han upptäcktes vid den bulgarisk-turkiska gränsen tillbringade han tre månader i Busmantsi, ett förvar för deportering.
– Centren renoveras, imagen förändras, men det är samma fängelse som innan de började måla om. Han säger att han inte blir tagen på allvar av myndigheterna när han beskriver förföljelsen han upplevde i Turkiet.

Sedan i mars har det också funnits flera fall av hepatit bland barn, en sjukdom som sprids av trångboddhet och bristfällig hygien, både i flyktingcentret i Harmanli, som ligger nära den turkiska gränsen, och i centren i Sofia.

Chirpanliev menar att Bulgarien är mer effektivt än Sverige när det gäller att behandla asylansökningar.
– Det finns inga missförstådda flyktingar. Här får man status på 20 dagar, i Sverige tar det cirka ett halvår. Hos oss får 60-70 procent flyktingstatus, 30 procent nekas.

I en annan del av Voenna Rampa bjuder Newroz på tzatziki med fyllda paprikor. Vi sitter på en matta i ett litet nyrenoverat rum. Middagen är dagens enda mål mat. Fyra yngre män har samlats för att äta middag. Hennes man Raman skojar med deras två barn.

Familjen är kurder från norra Syrien. Newroz berättar att hon jobbade på en myndighet innan bomberna började falla. De överlevde en attack från en islamistisk grupp. De hade inte råd att ta sig till Europa på något annat sätt än illegalt, berättar Newroz.

Under middagen beskriver flera av middagsgästerna att de har flytt från krig och att de möts av misstro från bulgariska myndigheter.

Långt väntan på flyktingstatus
Irreguljära migranter, de så kallade illegala, får vänta extra länge på att få sina asylansökningar behandlade.

Newroz man Raman säger att familjen väntade i mer än sju månader på besked om flyktingstatus.

Juristen Valeria Ilareva menar att myndigheterna själva bestämmer när en asylansökan registreras.

Möjligheten att söka asyl beskriver hon som godtycklig. Det finns ingen gräns för hur länge en registrering kan dröja, något som kan försena möjligheten att flytta från flyktingcentren och att söka arbete.

Jakten på flyktingstatus i EU:s fattigaste medlemsland ter sig som ett spel för de papperlösa. En omgång rysk roulette. Vem som helst kan spela men ingen vinner.

En regnig dag i Sofia träffar jag Elena Dyankova, från Justice 21 Association. Hon är medlem i det Europeiska nätverket mot rasism (ENAR) och pekar på brister hos myndigheterna. Hon företräder migranter och har bevittnat hur myndighetspersoner har misskött registreringar av asylärenden. De som söker asyl kommer ofta utan dokument och skickas mellan myndigheter.

– Statliga byrån för flyktingar ger inte ut arbetstillstånd. Det finns ett motstånd. Bulgarer måste själva slåss för att få information från myndigheterna. Det finns pengar men de kommer inte fram. De som har gjort något olagligt döm dem, få saken ur världen. Och om någon väntar på flyktingstatus i mer än ett år har de rätt att jobba under tiden, säger Elena Dyankova.

Varför står myndigheterna handfallna?
– De som kommer in i landet kan utgöra en fara för den nationella säkerheten enligt ansvariga politiker. De papperslösa förstår inte varför de inte får flyktingstatus och i rätten får de inte reda på vad de anklagas för. Misstron hindrar integrationen. Det bottnar i förlegade föreställningar som går tillbaka till kommunismens tid, säger Elena Dyankova.

Den migrationsansvarige EU-kommissionären Cecilia Malmström, som vid ett antal tillfällen har besökt flyktingcenter i Bulgarien, betonar vikten av att flyktingarna ska integreras. Medan vissa syrier stannade i Bulgarien, fortsatte andra, oftast de som har släktingar och bekanta i andra medlemsstater, främst till Tyskland eller Sverige.

En annan konsekvens är att personer förblir papperslösa och kan inte delta i integrationsprogram, menar juristen Valeria Ilareva.

– Det är värre nu. Det finns korruption inom migrationspolitiken. I en familj som jag företräder försökte mannen ta livet av sig. Lägerchefen på deras flyktingcenter försöker jaga bort dem för att de är papperslösa, men ingen förklarar varför de blir behandlade på det sättet. Det är olagligt, säger Valeria.

Landet kantas av återkommande kriser.

I Bulgarien ökar den utbredda korruptionen. Rättsväsendet bör reformeras för att bli mer transparent, skriver EU-kommissionen i en ny rekommendation.

Nästan halva befolkningen lever i ett stålbad under fattigdomsgränsen, en del heltidsanställda tjänar inte mer än 1 454 kronor i månaden, under minimilönen för 2013 som var 1 792 kronor. EU:s billigaste arbetskraft finns i Bulgarien. I politiska debatter blir ofta pensionärernas låga löner ett slagträ mot asylsökandes möjlighet att stanna och komma in på arbetsmarknaden.

– Barnen har inte gått i skolan sedan vi lämnade Syrien för tre år sedan, säger Newroz. Hon ringer ett Skype-samtal till en släkting i Tyskland.

Newroz beskriver situationen som ohållbar. Familjen bor kvar på flyktingcentret och menar att de inte har någonstans att ta vägen.
– Jag skulle gärna jobba igen, säger Newroz.

Newroz familj lagar mat utomhus och diskar på toaletten. Alla kan inte räkna med att få två mål mat om dagen som det serveras på vissa center, har man passerat landet illegalt råder andra förhållanden.

Integrationsprogrammen för 2013 var beräknade för endast 60 vuxna och 30 barn. Det finns ett integrationscenter i huvudstaden Sofia, utifrån en separat budget för att delta i nationella integrationsprogram (som inte ska förväxlas med boendekostnader under tiden vid flyktingcentren). Deltagande i integrationsprogram, bland annat för språkkurser, ger ekonomiska bostadsbidrag på 850 kronor per person och 2 250 kronor för en familj.

Det ultranationalistiska partiet, ATAKA, vågmästare i regeringen, har organiserat protester mot syriska flyktingar. Enligt bulgariska Helsingforskommittén kan partiet påverka politiska beslut som kan innebära ökade rättigheter för flyktingar.

Det officiella integrationsprogrammet för flyktingar, som gav språklektioner, arbetsträning och socialbidrag avslutades i slutet av 2013. Regeringen har än så länge inte enats om ett nytt.

Vilka strategier för integration finns det nu?
– Det handlar inte om strategier. Flyktingar har två val: stanna i Bulgarien eller åk tillbaka. De som inte får flyktingstatus uppmanas resa tillbaka därifrån de kom. Vi kan inte ge flyktingstatus till alla, förklarar Chirpanliev.

Trots den låga levnadsstandarden i jämförelse med övriga länder i EU finns det ytterligare en faktor som påverkar flyktingsituationen.

Syriska kurder skickas tillbaka
Tihomir Bezlov, senior analytiker vid Centrum för demokratistudier, bjuder på sött automatkaffe. Vi sitter vid ett konferensbord omgivna av futuristiska målningar. Han menar att flyktingvågens minskning är en del av en politisk överenskommelse mellan inrikesministrarna i Bulgarien och Turkiet. 

Att komma med i EU:s passunion, Schengen, stressar myndigheterna. Genom att minska flyktingströmmen kan Bulgarien förbättra sina möjligheter till att komma med i Schengensamarbetet. Därför finns det strategier för att hålla migranter borta. Det finns också ett annat krav, menar Bezlov, att inte ta emot syriska kurder från Turkiet.

– Det finns en dold agenda. Vid gränsen tar Turkiet emot de vi skickar tillbaka. Det är svårt för flyktingar utan medel och kontakter att passera. Det här är kurdiska syrier. Det är inte kristna syrier. Å andra sidan kritiserar Europa fattiga länderna som Bulgarien för hur de försöker lösa problemen. Här finns varken strategier eller kvalifikationer.

Det rör sig om personer som Bulgarien inte vill ha fler av, menar Bezlov. En cynism som bottnar i föreställningen om det nya osmanska imperiets återkomst. Den politiska nationalismen tenderar att spilla över trots att inte mer än tio procent av väljarna röstar på de högerextrema partierna.

Att ifrågasätta minoritetsgrupper är något som inte ter sig som märkvärdigt i Bulgarien.

Syrier som upptäcks vid EU: s gränser stod för nästan en fjärdedel av alla ankomster under 2013. Mer än två tredjedelar av asylansökningarna från syrier lämnades in i Sverige, Tyskland och Bulgarien.

De flesta migranter i östra Medelhavsområdet har antingen upptäckts vid de grekiska öarna nära Turkiet, eller längs den bulgariska-turkiska landgränsen. Återigen utgjorde syrier majoriteten av de resande på denna rutt, drygt 12 700 personer. Många sökte asyl i Bulgarien efter sitt frihetsberövande.

Ny politik förhindrar olaglig inresa
Bulgarien har tagit emot färre asylsökande än Syriens grannländer där över 2,7 miljoner befinner sig på flykt.

Ordföranden för Statliga byrån för flyktingar, Nikolaj Chirpanliev, menar att flyktingvågen i slutet av 2013 slog hårt mot Bulgarien. Men under våren minskade antalet gränspassager till 200-250 per månad.

En förklaring kan vara att minskningen sammanföll med en förstärkning av övervakningsinsatser vid landgränsen mellan Bulgarien och Turkiet.

Sedan 6 november förra året driver den bulgariska regeringen en ny politik för att förhindra olaglig inresa vid den turkiska gränsen. 1 500 gränspoliser utstationerades vid gränsen.

Chirpanliev menar att asylsökande måste komma via gränsens särskilda kontrollpunkter för att söka skydd. Han beskriver ett skräckscenario, berättar att gränspolisen hittade lik längs gränsen i vintras. Det handlar om att kontrollera flyktingströmmen.

– Om han (en flykting, red. anm.) inte dör eller blir uppäten av schakaler möter han förr eller senare en gränspolis och ansöker om skydd.

När Omar får sitt pass kommer han att chansa för att komma till vad han kallar för ”riktiga Europa”.
– Men jag väntar fortfarande på flyktingstatus.

Nu i juni väntas det omtalade 33 kilometer långa gränsstängslet mellan Turkiet och Bulgarien stå klart, det försäkrade Bulgariens försvarsminister Angel Naydenov tidigare i våras.

För den här omgången är EU-fondernas stöd slut. I april upphörde även Dublinförordningens rekommendation, om att inte skicka tillbaka asylsökande till Bulgarien, att gälla. Nu ska landet klara sig på egen hand i väntan på att EU-kommissionens nya mandatperiod inleds.

Drygt en månad har passerat sedan jag lämnade Bulgarien. Jag får ett mejl med en bild på Newroz och Raman utanför ett nytt flyktingcenter. Nu är de i en mindre stad, i Tyskland. En ny asylprocess väntar. Jag frågar hur barnen har det.

Över 50 miljoner människor är på flykt i världen – den högsta siffran sedan andra världskriget. Hälften av dem är barn, och särskilt ökar antalet ensamkommande flyktingbarn. Uppåt 90 procent finns i fattigare länder. Det uppger FN:s flyktingkommissariat i en rapport som offentliggjordes på fredagen.