De vill lyfta förlossningsvården i valet

Val2018 Förlossningsvården står inför stora utmaningar. Många sjukhus i landet har överbeläggningar, barnmorskor varnar för att förlossningarna inte är säkra och mörkertalet för förlossningsskador är stort. Ändå är det tyst om förlossningsvården i valrörelsen.

Valet är tre veckor bort. Valrörelsen har hittills handlat mest om brott och straff, migration och integration och efter en sommar som slog alla rekord så har även klimatfrågan seglat upp. Vården har det talats generellt om, men barnmorskornas förutsättningar och kvinnors oro och behov har det varit förhållandevis tyst om.

Det vill den socialdemokratiska kvinnoorganisationen Rebella ändra på. De har lanserat kampanjen förlossningsbrevet.se, där de uppmanar kvinnor att berätta sina berättelse, om sina förhoppningar och farhågor om förlossningsvården. Kampanjen har mött stort engagemang.

– Det har varit ett stort gensvar. Mycket handlar om kvinnor som är oroliga inför förlossningen, överbeläggning och så. Sedan finns det många som vittnar om att personalen haft det stressigt och att eftervården inte fungerar, säger Heidi Lampinen, ordförande för Rebella.

– I Stockholm vill vi också visa att styret av vården inte har fungerat. Bland annat i samband med att NKS inte har fungerar så har vårdplatserna blivit färre och vi tycker inte att Alliansen för en politik som ser till de behov av satsningar och resurser som förlossnings- och mödravården behöver.

De svenska förlossningsvården har visserligen förbättrats över tid. Färre barn och mödrar dör och skadorna minskar.

Andelen förstföderskor som vid vaginal förlossning fått bristningar i bäckenbotten av grad tre eller fyra har sedan 2010 varit cirka 6 procent i Sverige, omkring 6800 kvinnor per år. Och trenden går åt rätt håll, skadorna minskar över hela landet.

Men hur många kvinnor som skadas men som aldrig får hjälp för de mindre, men bestående, skador de fått vid förlossningen är det fortfarande ingen som vet. Andra gradens bristningar som riskerar leda till framfall senare i livet, besvär med att tömma tarmen, urininkontinens, dåligt sexliv och smärta, förs det ingen statistik över alls.

Socialstyrelsen uppskattar att cirka 40 procent av vaginalt födande kvinnor får en andra gradens bristning, men en studie från Danderyd som publicerades 2017 via Sahlgrenska akademien i Göteborg uppskattar procentsatsen till att vara det dubbla – 80 procent.

Varje år genomgår ungefär 6000 kvinnor operation för framfall, vilket gör det till den vanligaste gynekologiska operationen.

Att skadorna inte registreras innebär att de inte finns med i någon statistik, att de ofta inte har en egen diagnos och att forskning därför inte bedrivs på dem i särskilt stor utsträckning.

– Det är inte alls bra, det är utgångspunkt ett. Vi behöver registrera även grad två, för de skadorna kan vara omfattande och ge kvinnor problem på sikt och eftersom vi inte har registrerat det så har vi heller ingen koll på vilka besvär kvinnor har. När siffror blir tydliga då förändras också vårdprogram, uppföljning och omhändertagande, säger Mia Ahlberg, förbundsordförande för Barnmorskeförbundet, som forskat om förlossningsskador och själv arbetar som barnmorska.

Antalet förlossningsskador skiljer sig också drastiskt i hela landet. Stockholm ligger i topp med flest antal grad tre och fyra skador. 7,3 procent av kvinnorna drabbades 2016. Norrbotten ligger lägst, en bra bit under rikssnittet, på 2,4 procent.

Vad det beror på vet man inte, men Mia Ahlberg har en idé till vad som kan ligga bakom.

– Jag tror det finns en koppling mellan hur mycket man har att göra och storleken på förlossningen, alltså hur många kvinnor som föder. Det handlar inte om att en stressad barnmorska gör ett sämre jobb med den enskilda kvinnan, utan det handlar om tid och möjlighet att sätta fokus på att minska bristningarna. De förlossningsenheter som tidigt fokuserade på det, där ser man också att skadorna gått ner.

När det kommer till Stockholm, som är sämst i landet, tror Mia Ahlberg att det är just bristen på tid för att fokusera systematiskt på att få ner skadeantalet som är den största orsaken till bekymren. Men tillägger att det nu finns ett större fokus på frågan i hela Sverige, även i Stockholm, och att siffrorna börjar vända nedåt.

Minskar även grad-två bristningarna? 

– Nej det registrerar vi ju inte så, det har vi som sagt ingen koll på. Vi kan bara prata om grad tre och fyra.

Beläggningen under sommaren har fungerat bättre på många platser i år än tidigare, men i Stockholm har exempelvis fler kvinnor tvingats föda utanför länet hittills i år jämfört med i fjol.

Så sent som i slutet av juni varnade barnmorskor i Stockholm om att förlossningarna inte alltid är säkra. Mia Ahlberg som själv jobbade i sommar säger att personalbristen såklart märks och att den gör henne orolig.

– När vi var fullt bemannade så gick det bra, men de passen när vi är kort om personal då är det hemskt. Jag blir orolig för att det efter varje sommar är erfarna barnmorskor som säger att » nu räcker det, nu är det nog«. Det har inte skett tillräckliga förändringar som gör att barnmorskor stannar och återvänder till förlossningsvården. Vi ser även att det börjar bli svårare att rekrytera för mödravården och så har det har det inte varit förut. Det råder stor brist på barnmorskor, och det kommer som det ser ut nu inte förändras på länge.