Demokratiseringsprocessen i Taiwan imponerar på omvärlden

Taiwan I början av 90-talet pekades Taiwan ut som en av Asiens tigerstater med häpnadsväckande ekonomisk utveckling. I dag fortsätter landet att imponera på omvärlden, men nu handlar det om den snabba demokratiseringen och liberaliseringen. Däremot har det inte skett någon social revolution. I tio nedslag beskriver Mats Wingborg omvandlingen.

1. Demokratiseringen

Det bullrar av biltrafik och vespor på den smala gatan i en av Taipeis äldre stadsdelar. Yi-Chen Tsao står utanför den feministiska organisationen The Garden of Hopes kontor. Hon tillhör en generation som vuxit upp med demokrati- och jämställdhetsreformer. 

– Det har blivit en självklarhet. Demokratin är starkt förankrad i hela befolkningen, särskilt hos unga människor, säger hon glatt och övertygande.

Det som Yi-Chen Tsao beskriver är sensationellt. I en värld där demokratierna försvagas har Taiwan på några decennier förändrats från ett repressivt militärstyre till en liberal demokrati.

Institutet V-Dem vid Göteborgs universitet mäter graden av demokrati i stater. I östra Asien finns tre stater som uppfyller kriterierna för den högsta formen, så kallade liberala demokratier, som både har fria politiska val, fria medier och ett fritt civilt samhälle. Dessa tre stater är Japan, Taiwan och Sydkorea. Av dem intar Japan och Taiwan en särställning medan Sydkorea har tappat i position på grund av bestraffning av kritiska tjänstemän.

Från slutet av 1940-talet till slutet av 1980-talet var Taiwan en diktatur där endast det styrande nationalistpartiet Kuomintang var tillåtet. Därefter skedde demokratiseringen i omgångar. En milstolpe var den 14 juli 1987 när den dåvarande presidenten Chiang Ching-kuo (son till Chiang Kai-shek och tidigare chef för säkerhetspolisen) deklarerade att militärlagarna skulle avskaffas efter landsomfattande strejker och protester. Ytterligare ett drygt decennium senare genomfördes det första fria valet och år 2000 tog Demokratiska framstegspartiet makten. För första gången fick Taiwan en president som inte tillhörde Kuomintang. I dag är Lai Ching-te från Demokratiska framstegspartiet landets president, men partiet har förlorat majoriteten i parlamentet och är beroende av stöd från uppstickarpartiet Taiwans Folkparti.  

Feministen Chen Tsao beskriver hur samhället stöpts om i grunden. Ett förbud mot sexuella trakasserier har införts, skolans innehåll är inte längre politiserat, oberoende fackföreningar är tillåtna och som första land i Asien öppnade Taiwan för samkönade äktenskap 2019.

– Liberaliseringen är så självklar, det skulle krävas våld och förtryck för att vrida tillbaka utvecklingen.

2. Den vita terrorn 

I stadsdelen Xindian i södra Taipei finns ett museum som skildrar den ”vita terrorn”. Besökare kan gå in i en fängelsebyggnad med vakttorn, trånga celler och förhörsrum där politiska fångar en gång i tiden låstes in, torterades och avrättades. På museets webbsida finns mängder med filmade vittnesmål, många av berättelserna har textning på engelska. 

Den vita terrorn utövades av Kuomintang och riktades mot all politisk opposition. Dit hörde oberoende medier, fristående akademiska forskare, fackföreningar, arbetarrörelsen och de som misstänktes för att sympatisera med kinesiska kommunistpartiet. Uppskattningsvis 140 000 människor blev bestraffade och 3 000–4 000 mördade under den vita terrorn. Startpunkten för förföljelserna brukar dateras till 1949 då militärlagarna infördes och slutpunkten till den 21 september 1992 då förbudet mot anti-statliga aktiviteter hävdes.

I flera ceremonier har Taiwans förre president och tidigare ledare för Demokratiska framstegspartiet, Ma Ying-jeou, bett den vita terrorns offer om ursäkt och 7 965 personer och anhöriga har fått ekonomisk kompensation av staten för att de utsattes för våld och orättfärdig bestraffning.

3. Gamla fiender blir nya vänner 

I skulpturparken Cihu i Taoyuan i nordvästra Taiwan står ett hundratal statyer av Chiang Kai-shek på rad. De har transporterats dit från olika delar av Taiwan och stjälpts av i parken. Inte för att hedra den tidigare politiska ledaren utan för att människor velat få bort statyerna från andra platser. 

I landet finns totalt över 800 officiella statyer av Chiang Kai-shek. En växande opinion anser att statyerna representerar den tidigare diktaturen. Andra menar att Chiang Kai-shek är en symbol för Taiwan, oavsett vad man anser om hans politik. 

Efter revolutionen 1949 tog Mao Zedong och kommunistpartiet makten i Kina. Den nationalistiska rörelsen Kuomintang, med Chiang Kai-shek i ledningen, flydde med sina styrkor till Taiwan. Mao Zedong ansåg att Kina var den rättmätiga regeringen för hela Kina inklusive Taiwan, medan Chiang Kai-shek hävdade att det var han och partiet Kuomintang som representerade det legitima styret. De två aktörerna var varandras fiende, men överens om en sak, nämligen att Kina, inklusive Taiwan, var ett land.

I dag är relationen omkastad. Regeringen i Peking kan inte acceptera att Taiwan är ett självständigt land. För det kinesiska kommunistpartiet är därför det nuvarande regeringspartiet Demokratiska framstegspartiet ett större hot, medan den tidigare dödsfienden Kuomintang har blivit den nya vännen som stödjer ett-Kina-politiken. 

Motsättningen mellan de två partierna handlar också om identitet. Sympatisörer med Demokratiska framstegspartiet uppfattar sig vanligen främst som taiwaneser medan Kuomintangs anhängare uppfattar sig som kineser. I den dragkampen har Kuomintangs position tappat i styrka. De absolut flesta invånarna ser sig själva mer som taiwaneser än som kineser. 

Under ytan finns en avgörande fråga: Hur stor är sannolikheten för att Kina ska återta Taiwan genom ett militärt angrepp? Få vill ge något bestämt svar på frågan, men helt klart har den många dimensioner.

Kina har trappat upp de militära trakasserierna. Kinesiska stridsplan kränker Taiwans territorium och Kina bedriver ständiga desinformationskampanjer för att påverka politiken och den allmänna opinionen i Taiwan. För ledningen i Peking är målet att införliva Taiwan och det vill man inte överge.

Det finns samtidigt skäl för Kina att avstå från ett militärt ingripande. Kinas och Taiwans ekonomier är sammanflätade och en väpnad konflikt skulle få negativa ekonomiska konsekvenser. Dessutom skulle en konflikt med Taiwan kunna leda till en eskalerande militär konflikt. Risken är stor att det skulle urarta till en stormaktskonflikt. USA har militära rådgivare på plats i Taiwan och har förbundit sig att stödja landet vid ett angrepp. 

Sverige och de flesta länder i världen håller fast vid ett-Kina-policyn. Sällan förklaras policyns grundval. Omvärlden förnekar Taiwan sina rättigheter som nation för att hålla Kina på gott humör. Men det är en hållning med många nyanser. Till viss del är den inkorporerad även i Demokratiska framstegspartiet. Partiet förordar självständighet, men väljer att inte utropa självständighet. 

Priset är samtidigt högt. Taiwan är en fungerande stat men förvägras tillträde till internationella organ som FN. Endast tolv länder i världen har officiella diplomatiska förbindelser med Taiwan, bland dem finns bara ett i Europa och det är Vatikanstaten.

4. Solrosrörelsen 

Brian Hioe håller föredrag i källaren till en bokhandel som är specialiserad på böcker om mänskliga rättigheter. Temat är Solrosrörelsen, där Brian Hioe var en av förgrundsfigurerna. Luften är kvav och det är fullproppat med människor. På väggen visas bilder av unga människor som drabbar samman med kravallpolis. Under våren 2014 ockuperade rörelsen parlamentsbyggnaden och dagarna efter också delar av regeringskansliet. Konfrontationen blev hård, men det var de unga studenterna som vann allmänhetens stöd. Gatorna i Taipei fylldes av demonstranter, en halv miljon människor deltog i protesterna.

Den uppflammade ilskan handlade om ett handelsavtal som Taiwan var på väg att sluta med Kina. Avtalet skulle innebära att handeln öppnades, även inom servicesektorn. I Taiwan fruktade företrädare för Solrosrörelsen att kinesiska företag skulle slå ut inhemska företag. Det skulle leda till en sammansmältning av Taiwans och Kinas ekonomier och vara ett första steg mot ökad kinesisk kontroll. På plakaten stod slagord som ”Taiwan är inte till salu”. Kritiken riktades också specifikt mot Kuomintang som hade förhandlat fram handelsavtalet medan Demokratiska framstegspartiet var tveksamt och hade fördröjt beslutsprocessen. Protesterna blev framgångsrika och ledde till att förslaget begravdes.

Solrosrörelsen fick en stor inverkan på Demokratiska framstegspartiet. Sedan starten hade partiet till skillnad från Kuomintang betonat oberoendet från Kina, men i realiteten legat lågt i frågan. Nu blev självständigheten från Kina en mer markerad del av partiets politik.

Under 2014 genomfördes också den så kallade paraplyrevolutionen i Hongkong. Demonstranter protesterade mot den ökade kinesiska kontrollen. Många ansåg att Kina svikit löftet om att Hongkong skulle få behålla ett eget ”system” inom ramen för det kinesiska styret. Paraplyerna användes i försvar mot pepparsprej och tårgas. I media i Sverige fick paraplyrevolutionen stor uppmärksamhet, men Solrosrörelsen i Taiwan gick under radarn. Vad som i ännu mindre grad har noterats är banden mellan de två rörelserna. I Hongkong användes graffitin ”Solrosor-HK” och efter att rörelsen slogs ner i Hongkong syntes ett nytt varnande slagord i Taipei: ”I dag Hongkong, i morgon Taiwan”.

När Brian Hioe berättar var Solrosrörelsen fick sin inspiration från hänvisar han inte till rörelserna i Hongkong. 

– Viktigare för oss var den amerikanska Occupy Wall Street-rörelsen. Även den protesterade mot kapitalets oinskränkta frihet och använde metoder som vi tog efter.

Brian Hioe driver i dag tidskriften och föreningen New Bloom, en samlingspunkt för progressiva aktivister och förespråkare för ett självständigt Taiwan. För att stärka Taiwans oberoende vill man minska handelsberoendet av Kina. Den uppfattningen delas också av Demokratiska framstegspartiet. Redan nu har också beroendet av Kina minskat. Under årets första kvartal var exporten till USA till och med större än den till Kina. För Brian Hioe är det ett steg i rätt riktning, samtidigt varnar han för en alltför okritisk inställning till USA.

5. Bokhandlaren som flyttade till Taipei

Det är inte helt enkelt att hitta bokhandeln Causeway Bay Books i Taipei, i en korridor på tionde våningen i ett av butikshusen på den bullriga Nanjinggatan. Där säljer Lam Wing-kee litteratur om Kina och Hongkong. När jag kommer in sitter han vid skrivbordet och jobbar med bokföring på en räknemaskin. Bakom honom finns en våningssäng där han sover.

2015 låg bokhandeln och det tillhörande förlaget i Hongkong vid bukten Causeway Bay som givit namn åt verksamheten. Den 24 oktober det året försvann Lam Wing-kee. Några dagar senare anmälde hans fru honom som försvunnen hos polisen. Sju dagar tidigare hade en annan av bokhandelns medarbetare, den svenska medborgaren Gui Minhai, anmälts saknad under sin semester i Thailand. Utöver Gui Minhai och Lam Wing-kee skulle ytterligare tre medarbetare på bokhandeln försvinna under perioden oktober till december 2015. 

I februari 2016 meddelade provinsmyndigheterna i Guangdong i Kina att personerna häktats och att de misstänktes vara involverade i ”illegala aktiviteter på fastlandet”. I statligt kontrollerad television framträdde de häktade och ”erkände” att de skickat förbjudna böcker till personer på fastlandet. Åtta månader efter försvinnandet fick Lam Wing-kee möjlighet att återvända till Hongkong, men han upplevde inte längre Hongkong som tryggt. I april 2019 flyttade han därför till Taipei. 

I bokhandeln hänger banderoller som användes av demokratirörelsen i Hongkong, som pulveriserats av den kinesiska repressionen. Ledande företrädare sitter fängslade eller har flytt utomlands. Det gäller även ledarna för den tidigare oberoende fackföreningsrörelsen i Hongkong och journalister vid oberoende medier. Lam Wing-kee pekar på en av banderollerna där det står ”Revolution of our times”. 

När Lam Wing-kee hör att jag kommer från Sverige berättar han att Gui Minhais dotter varit på besök i bokhandeln i Taipei för bara några månader sedan.

– Vi håller kontakt, säger han.

De nya säkerhetslagarna i Hongkong har skakat om Taiwan i grunden, men det har också förändrat regionens politiska landskap. Tidigare var Hongkong ett centrum för oberoende NGO:s, tankesmedjor och medier. I dag är den verksamheten bortsopad. I stället har Taipei blivit ett nav för oberoende rörelser och kritiska röster. Inte bara bokhandeln Causeway Bay Books har flyttat från Hongkong till Taipei, utan också studenter som sympatiserade med demokratirörelsen. Taiwan har för första gången också tagit emot människor på flykt, både från Hongkong och Kina.

Tillbaka i Sverige träffar jag Gui Minhais dotter Angela Gui den 7 maj på Författarförbundets lokaler i Stockholm. Det är manifestation och födelsedagskalas. Två dagar tidigare har Gui Minhai fyllt 60 år. I samtalet med mig berättar Angela Gui om det ”fina besöket” på bokhandeln i Taipei och mötet med Lam Wing-kee i slutet av förra året. För de församlade håller hon sedan ett födelsedagstal för sin pappa. Hon berättar om en av hans drömmar, som ingen vet om den någonsin kan bli verklighet, att så småningom bosätta sig i ett hus nära havet i Thailand.

6. Sverigehuset som ännu inte har öppnat

Den 27 april 2022 är toppnyheten i den engelskspråkiga tidningen Taipei Times att en den svenska riksdagsledamoten Kerstin Lundgren (C) lovat att driva frågan om att ett ”House of Sweden” ska öppna i den taiwanesiska huvudstaden. Hon förklarar för tidningen att Sverige visserligen står fast vid ”ett-Kina-policyn”, där bara ett Kina erkänns och att vi endast har diplomatiska förbindelser med Folkrepubliken, men att det är upp till Sverige att avgöra hur den policyn ska tolkas. 

Dagen efter behandlas Kerstin Lundgrens motion om ett ”House of Sweden” i Taipei av den svenska riksdagen. Hon menar att de kinesiska påtryckningarna mot Taiwan motiverar stöd och ett närmre samarbete. I debatten är det Jamal El-Haj, numera välkänd politisk vilde, som för Socialdemokraternas talan. Partiet yrkar på att motionen ska avslås. Jamal El-Hajs enda argument är att de svenska förbindelserna med Taiwan är bra som de är.

I omröstningen får det dåvarande regeringspartiet Socialdemokraterna stryk. Många ledamöter är frånvarande, men 205 röstar ja till förslaget. Det är representanter för M, KD, L, SD, C, MP och V. På den förlorande sidan finns 80 ledamöter som röstar nej till förslaget. Alla är socialdemokrater som följer Jamal El-Hajs uppmaning.

I Taiwan bor den svenske journalisten Jojje Olsson. Han ger ut den digitala tidningen Kinamedia. I en artikel ställer han frågan ”vad ligger bakom Socialdemokraternas ovilja mot Taiwan?” Han lämnar själv inget definitivt svar på sin fråga, men resonerar om rädslan för ekonomiska repressalier från Kina kan vara orsaken.

Efter valet 2022 fick Sverige en ny regering och de partier som stödde idén om ett ”House of Sweden” i Taipei har nu möjlighet att realisera förslaget. Men hittills har ingenting hänt. Jag kontaktar Kerstin Lundgren, den mest drivande av initiativtagarna. Hon svarar att ärendet befinner sig under ”beredning”. Sedan tillägger hon: ”Men i grunden händer för lite. Eller inget.”

Vad har hänt? En misstanke är att den ekonomiska rädslan har slagit till. Det kan kosta att stöta sig med Kina.

7. Labour Fronts välbekanta ideologi

Kontoret är trångt och bokhyllorna dignar av publikationer som sprids inom fackföreningsrörelsen. Väggarna är fyllda av dekaler och fackliga klistermärken. Generalsekreteraren Son Yu-Liam förklarar att Labour Front fungerar som en motor för den taiwanesiska fackföreningsrörelsen genom att ta fram rapporter och hålla i utbildningar.

Oberoende fackföreningar har varit förbjudna och förföljda under långa perioder. Först under den japanska ockupationen, sedan under den vita terrorn. Fram till att Demokratiska framstegspartiet vann valet 2000 var bara en facklig organisation laglig, nämligen Chinese Federation of Labour (CFL), som i realiteten var Kuomintangs förlängda arm. Under 1980-talet hade flera underjordiska fackföreningar vuxit fram och de utgjorde en vital del av demokratirörelsen. Under 1987 skakades landet av en våg av strejker, bland annat inom textilindustrin. Strejkerna var illegala, men regimen blev tvungen att backa. Samma år avskaffades militärlagarna och processen mot demokrati var i rullning. En av de allra första av de då illegala organisationerna som bildades var Labour Front. Mer än någon annan existerande organisation har just den gått i bräschen för fackliga rättigheter i Taiwan. 

Labour Fronts symbol ser ut ungefär som en högaffel, med tre vassa pilar som pekar uppåt. Yu-Liam Son förklarar att de tre pilarna symboliserar politisk, social och ekonomisk jämlikhet. Metoderna för att nå målen är flera; politisk frihet, facklig organisering, stark välfärdsstat och fler kooperativt ägda företag. Tankegångarna låter på något sätt bekanta. Yu-Liam håller upp en bok på kinesiska och säger att den sammanfattar deras ideologi. Sedan tillägger han: ”Men det är en översatt bok, det är inte vi själva som har skrivit den.” Först då noterar jag att det finns latinska bokstäver på omslaget. Där står namnet på de ursprungliga författarna och en titel på engelska: Ingvar Carlsson och Anne-Marie Lindgren, What is Social Democracy? 

Under perioden av demokratisering togs flera initiativ till nya fackliga organisationer. Så småningom samlades de flesta av dessa i Taiwan Confederation of Trade Unions (TCTU). 

I det fackliga högkvarteret är det tomt. Bara generalsekreteraren Kuo-Jung Tai och pressekreteraren Shen Wan-Yu är på plats. De medger det inte öppet, men det senaste decenniet har varit en tung period för den taiwanesiska fackföreningsrörelsen. Under den tidiga demokratiseringsprocessen spelade fackföreningarna en central roll, inte minst genom vågen av strejker. Under senare tid är det snarare andra organisationer som har stått i centrum, som hbtqi-rörelsen och feminister. 

Kuo-Jung Tai säger att den fackliga organisationen har 300 000 medlemmar och att medlemsantalet står och stampar. En orsak är landets strukturella omdaning. Basen för den tidigare fackföreningsrörelsen var industriarbetare och i synnerhet textilarbetare, men många av de mest arbetskraftsintensiva industrierna har lämnat Taiwan och etablerat sig i Kina. Det gäller till exempel elektronikjätten Foxconn, som är underleverantör till Apple, och skoföretaget Pou Chen. I dag fortsätter utflyttningen till länder som Vietnam och Indonesien där lönerna är ännu lägre.

8. De smutsigaste och sämst betalda jobben utförs av migrantarbetare 

Francia Balderama torkar bort svetten i pannan med en handduk. Hon bor på en förläggning med 24 andra migrantarbetare, både kvinnor och män. På nedervåningen ligger köket och ett samlingsrum. En brant trappa leder upp till flera sovrum packade med tvåvåningssängar. Förläggningen är ett skydd för migrantarbetare som tvingats sluta jobba på grund av sjukdom eller som har flytt sina arbetsgivare. Det är en av Taiwans många organisationer för migrantarbetare som driver sin inrättning hemligt, utan officiella tillstånd. Även flera fackliga organisationer kräver både en tydligare reglering av migrationen och ett starkare lagligt skydd för migranter. 

Francia slår sig ner i en av sofforna medan doften av varm mat kryddad med chili och vitlök strömmar ut från köket. Snart är maten klar. I elva år har hon arbetat i Taiwan. Först på en fabrik som tillverkar chip till datorer, sedan som hembiträde och barnflicka. Hennes egen son och dotter har blivit kvar i hemlandet Filippinerna. De har vuxit upp utan sin mamma och är i dag 23 och 18 år. Men det är för att kunna finansiera deras studier som hon har arbetat utomlands. 

Under jobbet som barnflicka fick Francia aldrig ledigt och hennes lön var ständigt försenad. Till sist tappade hon orken och blev sjuk. 

– Jag är 45 år och utsliten. Vad gör jag nu? Hur ser min framtid ut?

Francia får sällskap av Alona Merindi. Även hon kommer från Filippinerna och har arbetat som vårdare åt en äldre man med Parkinsons sjukdom. Hon beskriver arbetsdagarna.

– Jag steg upp klockan 6 på morgonen. Förberedde frukost och gav mannen medicin. Sen duschade jag honom. Klockan 10.30 började jag med lunch. Vid 12-tiden sov han en stund och då fick jag rast. Sedan gick vi ut en kort promenad. Vid 15-tiden började jag laga middag. Den serverade jag klockan 16.00, då hans hustru brukade vara på plats. Sedan läste jag för mannen. När han somnade för kvällen behövde jag städa och ibland handla. Men jag måste hela tiden hålla ett öga på honom. Ibland sprang han ut på gatan helt naken. Varje dag likadan…

Även Alona blev sjuk och har fått en cancerdiagnos. Hon blev tvungen att sluta, men vill inte resa tillbaka till sitt hemland. 

– Där är det ännu sämre, säger hon.

Vad har Alona för drömmar?

– Att bli frisk, kunna besöka kyrkan oftare och orka laga filippinsk mat, svarar hon.

På 25 år har antalet migrantarbetare i Taiwan exploderat. I dag finns omkring 750 000 migrantarbetare i landet. De flesta kommer från Filippinerna, Indonesien, Vietnam och Thailand, men en del också från länder i Afrika. För att få tillstånd att arbeta i Taiwan måste de söka jobb genom en agent i hemlandet. Dessa rekryteringsföretag tar ut stora avgifter. Även myndigheterna i hemlandet ska ha sin beskärda del. 

Migrationen har blivit en storindustri där många tjänar grova pengar. Längst ner i hierarkin står migrantarbetarna som ofta blir exploaterade. Migrationsindustrin har tentakler över hela världen. Några av de thailändska bemanningsföretag som skickar bärplockare till Sverige förmedlar industriarbetare till Taiwan. Det handlar bland annat om bemanningsföretag som ägs av den thailändska affärsmannen Pipat som både levererat bärplockare till företaget Norrskensbär i Jörn och försett den taiwanesiska industrin med 3000 migrantarbetare.

9. Taiwan FactCheck Center

– Taiwan saknar ett starkt public service. Vi har tio tv-kanaler som förmedlar nyheter, men ingen håller tillräckligt hög kvalitet. När nyhetsförmedlingen är sensationsinriktad och politiserad hjälper det inte med ett stort utbud, säger Eve Chiu vid NGO:n Taiwan FactCheck Center.

I ett stort kontorsrum sitter ett tiotal journalister framför dataskärmar. De är utbildade i journalistik och källkritik och deras uppgift är att kontrollera fakta som sprids i nyhetskanalerna, i tidningar och inte minst på olika digitala forum. Utöver dem som är anställda finns också ett nätverk av volontärer som rapporterar om sådant som borde kontrolleras. Varje dag kommer det flera hundra förslag.

– Vi är också med i ett internationellt nätverk. Falska uppgifter sprids snabbt mellan olika länder, ofta utan att man vet varifrån de kommer från början. 

Allt oftare används AI för att sprida falska uppgifter. Eve ger flera exempel kopplade till det senaste valet i Taiwan. Det ena handlar om en AI-framställd fejkintervju med DPP:s presidentkandidat Lai Ching-te, där han refererar till sig själv som den ”omoraliska Lai” och förklarar att DPP tagit skada av ”många skandaler”. 

I en annan AI-producerad fejkintervju, som först dök upp på det kinesiskt ägda Tiktok inför det senaste taiwanesiska valet, utlovar den amerikanska kongressledamoten Rob Wittman militärt stöd till Taiwan om Demokratiska framstegspartiet skulle vinna. Enligt den fejkade intervjun skulle USA öka vapenförsäljningen till Taiwan och skicka amerikanska militärer med stridserfarenhet till landet. Uppenbarligen användes klippet för att skrämma bort väljare från att rösta på Demokratiska framstegspartiet.

Eve visar både den fejkade intervjun med Rob Wittman och originalet där han pratar om inflation och oljepris. AI har använts för att byta ut innehållet i vad han säger.

Eve återkommer till varför hon tycker att Taiwan behöver ett public service med större muskler.

– Vad gör man om man hittar en uppgift på digitala medier som man ställer sig tveksam till? Ja, om det finns ett starkt public service, som exempelvis brittiska BBC, kontrollerar man om uppgiften har publicerats där. Har det inte skett finns ofta skäl att bli misstänksam. Med ett svagt public service är man mer maktlös. Det blir betydligt svårare att undersöka om uppgifter som sprids är rimliga.

10. En liberal revolution värd att försvara

Förra året kom statsvetaren Bo Rothstein med boken Grundbulten. I den förordar han en vision som han kallar för liberal socialism. Tanken är att vi bör försvara både demokrati, det som ofta beskrivs som liberala fri- och rättigheter och ekonomisk rättvisa. Det är en analys värd att anamma. 

I Taiwan har det skett en liberal revolution, med demokratisering, pressfrihet, frihet för fackföreningar, jämställdhetsreformer och samkönade äktenskap. Framgångarna inom alla dessa områden är mycket stora och det har gått snabbt.

Däremot imponerar landet inte lika mycket när det gäller ekonomisk rättvisa. Ojämlikheten är stor, lönerna har urholkats, de fackliga organisationerna har blivit svagare och det har blivit allt vanligare med exploatering av migrantarbetare. Roy Ngerng, välkänd social aktivist i Taiwan, säger att gapet mellan de tillbakahållna lönerna och företagens vinster är större än i något annat industrialiserat land. Dessutom är arbetsdagarna långa och semestern kort.

Slutsummeringen blir ändå att utvecklingen i landet är oerhört positiv. I en värld där demokratin backar symboliserar Taiwan ett hopp – att det är möjligt att gå från diktatur och militärlagar till demokrati och mänskliga rättigheter. 

Tidslinje – Taiwans demokratisering:

1986: Demokratiska framstegspartiet bildas, då fortfarande illegalt. 

1987: Över 1 600 konflikter på arbetsmarknaden, varav flera leder till strejker. Nya fackföreningar, fortfarande illegala, kräver reformer på arbetsmarknaden och demokratisering.

1987: Militärlagarna avskaffas.

1988: En omfattande strejk på transportföretaget Miaoli skapar svallvågor i landet.

1989: Ny strejkvåg, arbetare på 45 industrier lägger ner arbetet.

1994: Lärare demonstrerar och kräver förändringar av skolundervisningen. Kuomintang styr fortfarande innehållet i skolan.

1996: Det första fria valet genomförs.

2000: Demokratiska framstegspartiet vinner valet. För första gången får Taiwan en president, Chen Shui-bian, som inte tillhör Kuomintang. 

2000: Regeringen beslutar att tillåta oberoende fackföreningar.

2003: Den första Pridefestivalen arrangeras i Taiwan.

2007: Ny lagstiftning mot diskriminering i arbetslivet.

2008: Kuomintang vinner valet och återtar makten.

2014: Solrosrörelsen protesterar mot ett planerat handelsavtal med Kina. Kravet på självständighet växer i styrka.

2016: Demokratiska framstegspartiet vinner valet. Ny president blir Tsai Ing-wen.

2016: Audrey Tang utses till minister och får ansvar för digitaliseringsfrågor. Tang har beskrivit sig själv som ”post-könslig” och säger att hen under sin uppväxt varken kände sig som en pojke eller flicka.

2019: Taiwan blir första landet i Asien som godkänner samkönade äktenskap.

2024: Demokratiska framstegspartiet behåller makten men blir beroende av Taiwans folkparti för att få majoritet i parlamentet. Partiets kandidat Lai Ching-te blir president.

Text och foto: Mats Wingborg