Föräldrakärlek, dåligt samvete, gränssättning, separationsångest, livspussel. Varje epok har sin tids ideal. Och som de har svängt!
Två nya böcker berättar bildande och engagerande om föräldrarnas födelse och barnavårdsmarknadens uppgång och fall.
Maja Larssons bok, Föräldrarnas födelse – 250 år av experter, släktingar och andra som lagt sig i, börjar med hög igenkänning: En äldre kvinna kommenterar att hon har sin baby i bärsele på promenaden: »Usch vad du skämmer bort honom!«
Fast det är tio år sen så sitter minnet kvar som en liten tagg.
Ymniga expertråd
Känslan delas av många nyblivna mammor som serveras tidigare generationers åsikter om amning, mattider, skrik med mera. Mammor, numera även pappor, söker vägledning från sin tids experter. Och såna finns det gott om, äkta och självutnämnda. 1940-talets barnuppfostran sammanfattades i några böcker, i dag finns hundratals, förutom alla bloggar, forum och influerare.
Expertråden, flödar ymnigare för varje generation. Det handlar lika mycket om föräldrafostran som barnuppfostran.
Nya teorier om gener, att det inte spelar så stor roll med föräldrars inflytande, har inte så många år på nacken, men förvirrar nog än mer för dagens informationsöverlastade familjer som till varje pris vill göra rätt.
Föräldraskapets födelse är kantat av klasskillnader, fruktansvärd fattigdom, överbefolkade arbetarhem, och råd om allt från hygien, lämplig föda, separationer och regelsättning, utifrån tidens krav: Att hålla ungarna levande så att de kunde arbeta på 1700-talet, eller vara de kompetenta, kärleksfulla föräldrarna, som kan förena alla behov under dygnets 24 timmar på 2000-talet.
Konflikter och krockar uppstår när barn i nutid fostras för framtiden – men med dåtiden som enda referensram, konstaterar Maja Larsson som underhållande och välkomponerat berättar om en 250-årig resa av föräldraskap med alla dess skiften om vad som är okej och inte.
Barn skulle överleva
Hon tar oss från Fattigsverige när barn ska lära sig veta hut och lyda mor, annars hotar stryk från far till Välfärdssveriges krav på en barndom med kärleksfulla, närvarande och kompetenta föräldrar, som smidigt, jämställt och utan konflikter ska fostra barnen till dugliga, självständiga – men också lydiga – medborgare.
Om 1700-talets fattiga barn skulle överleva, utan för mycket fattighjälp måste mammorna amma och renlighet blev den nya religionen. 1930-talets barn skulle vara friska, självständiga, och inte bära på oönskade gener. A-barn blev begreppet som myntades, och plötsligt fylldes tidningarna av reklam för allt som gick att sälja till en barnfamilj.
Man måste våga säga att många fattiga barn inte är något positivt, sa den progressiva Stockholmsläkaren Anton Nyström, en ensam röst i det tidiga 1900-talet.
Smuts, trångboddhet, svält, allt för många barn, gjorde ett kärleksfullt hem och en god uppväxt omöjligt för de fattiga familjerna. 1897 bodde 40 000 barn under 15 år inte med sina biologiska föräldrar, utan hänvisades till en oreglerad fosterbarnsindustri.
Överklassen däremot kunde njuta av den lyckliga familjen, visar Larssons djupdykningar i dagböcker, skrifter och rapporter. Den »avtagande barnalstringen«, som kan kopplas till införandet av skolplikt i slutet på 1800-talet, liksom kyrkans minskande inflytande, ger arbetare högre levnadsstandard, men uppfordrar också svenska staten att skapa ett föräldravänligare samhälle.
Förlossningshem och barnpensionat
Att föda barn kostade pengar i Sverige, till 1938. Fram till dess var kvinnans eget eller barnmorskans hem, vanligaste platsen för förlossning, berättar Johanna Sköld och Johanna Sjöberg i Barnavård till salu – Förlossningshem och barnpensionat 1900 – 1975. Det är en gedigen genomlysning av den privata marknad, helt dominerad av kvinnliga företagare, som under tidigt 1900-tal uppstod för två kategorier kvinnor: De »obemärkta« eller »kascherade« ensamma mödrar, som riskerade förlora både jobb och bostad om de fick barn. Och de välbeställda gifta mödrar som ville vara lediga och lämnade bort sina barn flera veckor i sträck till barnpensionat.
Företeelsen barnpensionat har journalisten Ylva Mårtens, en av bokens källor, dokumenterat bland annat i Jag minns mina barnpensionat i Sveriges Radio P1 1993.
Privata förlossningskliniker försvann när ensamma mammor slapp skamstämpeln, fick bättre ekonomiska villkor och kunde föda gratis.
Barnpensionaten upphörde inte av ekonomiska skäl, utan för att synen på separationer ändrats radikalt. Experterna svängde och föräldrarna följde med. En mamma som på 1940-talet lämnade barnet ensam hemma i en barnhage medan hon gick ut en sväng fick inte det minsta dåligt samvete. I dag hade hon förmodligen fått en orosanmälan.
Förhala stängning
Sköld och Sjöbergs redovisning av de många juridiska kontroverserna kring kritiserade förlossningshem och privat utbildning av barnsköterskor känns inte obekant. Det gick att förhala stängning av dåliga kliniker och hem då som nu.
I kapitlet Förvirrade föräldrar i en ny tid skildrar Larsson åren 1960 – 1990, då en ny medelklass uppstår och bryter med gamla könsroller och uppfostringsideal.
Progressiva idéer slår rot när ett pärlband av lagar och reformer gör det möjligt, i synnerhet under andra halvan av förra seklet, där pådrivare som socialdemokraten Alva Myrdal och senare Olof Palme såg till att Sverige blev världens modernaste och tryggaste land på familjepolitikens område.
Barnagan förbjuds. Pappor får vara föräldralediga. Hemmafrunormen är på väg bort, en tillvaro där båda jobbar skapar ny stress och begreppet dåligt samvete föds. Det är «ingenting som nämnts tidigare i föräldraskapets historia.«
Födelsetalen stiger igen. Liksom antalet separationer. På 1990-talet har de gått upp med 300 procent jämfört med 1950-talet och delad vårdnad blir ett nytt begrepp – och en ny konfliktyta.
Kommersiell miljö motarbetar
De motsägelsefulla budskapen och höga förväntningarna gör kanske dagens föräldraskap till det svåraste? Barn i dag ska klara livet utan gränssättning, samtidigt som de fått allt mindre rörelsefrihet. Deras föräldrar ska hantera stillasittande, skärmberoende, dåliga matvanor i en kommersiell miljö som motarbetar dem på alla fronter.
Maja Larsson har ett talande exempel: Ed, 8 år under 2000-talet, får bara gå 300 meter på egen hand. Hans mamma fick i samma ålder gå ensam till simbassängen, 800 meter bort. Hennes pappa, 8 år på 1950-talet gick till skogen en och en halv kilometer från huset. och hans pappa, pojke vid 1900-talets början kunde gå ensam och fiska nästan en mil från sitt hem.
Man kan inte tala om en barnuppfostran och en sorts föräldrar i ett land med så olika villkor. Mer om olika trender som fick genomslag i samhället när reformer och lagar gjorde det möjligt att tänka om.
Liv Beckström
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
