”Det är en oerhört viktig kamp som vi måste vinna”

Om vi inte förbättrar villkoren för romer så kommer hela det demokratiska samhället att undermineras. Det säger Stieg Larsson-pristagarna Soraya Post och Thomas Hammarberg i ett samtal med Dagens Arena.

Natten till i dag var årsdagen för Kristallnatten. I backspegel har vi enklare för att peka ut historiens brott och fasor. I nuet har vi ofta svårare. Var finns riskerna för övergrepp i dagens Europa?

SP: – Ett av de stora hoten i dag är att de etablerade partierna varken insett allvaret eller tagit sitt ansvar för att bekämpa de hot som finns mot demokratin och de mänskliga rättigheterna.

– Minnet är väldigt kort när det gäller historia. Man skriver om murens fall, man skriver om Kristallnatten. Men det är bara historia. Det är inte här och nu. Det finns hur många murar som helst kvar i Europa. Murar runt romska ghetton. Mentala murar mellan människor.

TH: – Vi ser ofta inte vad som sker medan det pågår. Jag tror att när vi tittar tillbaka på den här tiden så kommer vi se förtrycket av romer och fråga oss: Hur kunde det ske? Varför var det så få som stod upp mot det?

SP: – Det är ingen stor samhällspolitisk fråga i dag. Den behandlas vid sidan av. Men frågan är grundläggande: Ska fortsätta legitimera diskriminering eller om vi ska ha ett samhälle präglat av jämställdhet och mänskliga rättigheter?

– Vi pratar hela tiden om svaga grupper, i stället för att prata om att vi har svaga strukturer, svag politik, svag representation. Det borde vi prata mer om.

Hur kommer vi se på behandling av romer i framtiden?

TH: – När uppvaknandet kommer tror jag att vi kommer att fråga oss: Hur kunde vi prata om romer som ett problem? Problemet var ju majoritetsbefolkningens attityder och förtryck. Det är det som skapade de sociala problem som romerna utsattes för.

SP: – Vad vi pratar om är antiziganism. Det handlar om en nästan tusenårig tradition av avhumanisering av romer. Det gör inte lika ont att se en romsk tiggare som att se Kalle Svensson sitta och tigga. När Kalle sitter där börjar folk fundera: Oj, kanske drogmissbruk, kanske en svår skilsmässa, kanske en lång sjukdomsperiod? Alltså, man börjar leta förklaringar. Men en romsk tiggare ägnar man inte en tanke. Man ser inte människan bakom.

– Den avhumaniseringsprocessen är mycket lång. Man måste bestämma sig för att jobba mot den. Då krävs alla aktörer på banan: Politiker, offentlig verksamhet, ideell verksamhet. Alla aktörer.

Vad görs inom EU för att förbättra romernas situation?

TH: – Jag tycker att EU har svikit sitt ansvar för romerna. Tyvärr. Jag är väldigt positiv till EU som idé. Men jag är väldigt kritisk till hur man har misslyckats på det här området. Delvis beroende på att betoningen inom EU varit på den ekonomiska sidan. När det gäller mänskliga rättigheter har det varit väldigt mycket retorik, väldigt mycket papper, men man har levererat väldigt lite.

SP: – EU spelar en väldig stor roll men skulle kunna göra så väldigt mycket mer. Men i dag uppmärksammas ändå att flera medlemsstater inte följer vad som krävs vad gäller mänskliga rättigheter. Men det saknas mekanismer för hur EU ska hantera dem. Vi jobbar nu för att EU-domstolen ska få mer kraft att sätta press på de länder som bryter mot stadgarna, till exempel genom ekonomiska straff.

Blir de sociala frågorna viktigare i EU?

TH: – Ja, det tror jag. EU handlade i grunden om ekonomi. Men de här frågorna har successivt fått större tyngd.

SP: – I den nya EU-kommissionen har ju Frans Timmerman (kommissionen förste vice ordförande) fått en portfölj där mänskliga rättigheter ingår. Sen vad det genererar återstår att se. Men det är ändå ett symboliskt viktigt framsteg.

På vilket sätt har bildandet av EU påverkat romernas situation?

SP: – Romerna hamnade ju ännu längre utanför samhället när kommunismen föll i öst. Språkligt har det sedan under 1990 och 2000-talet varit mer naturligt att söka sig till Italien och Spanien. Men den ekonomiska krisen i de länderna har nu gjort att de dragit hit upp.

– Det är intressant allt fler nu börjar ifrågasätta EU:s fria rörlighet. Och enda anledningen är romerna. Då ska man hålla i huvudet att det bara är 2,8 procent av EU:s medborgare som utnyttjat den fria rörligheten. Och hur stor promille kan vara romer? Och den lilla andelen får EU att skaka i grundvalarna. Då förstår man hur skört det är.

TH: – Fram till hösten 2010 så ignorerade EU romerna totalt. De fanns inte ens på agendan. Sen visade det sig att Sarkozys styre i Frankrike beordrat polisen att attackera de olika lägren och skicka hem dem som var där. Romerna särbehandlades och då blev det omöjligt att undvika frågan.

– Sedan dess har EU uppmanat alla medlemsländer att göra en plan för att komma tillrätta med problemen. Men det har inte hänt någonting. EU har inte haft förmågan att säkerställa att planerna verkligen verkställts i de enskilda länderna.

– Vårt förslag är att en särskild representant tar hand om de här frågorna. Den personen är i kontakt med medlemsländerna och har mandat att säga att: Nej, det blir inga pengar om ni inte verkställer det här och det här.

Kan det bli verklighet?

SP: – Jag tror det. Flera medlemsstater protesterar högljutt mot den fria rörligheten. Jag tror att det allvarliga läget får fler att inse att man måste agera.

Samtidigt som mänskliga rättigheter blir tyngre inom EU, så växer högerextremismen. Hur ser ni på den polariserade utvecklingen?

TH: – När vi i framtiden ser tillbaka på i dag så tror jag man kommer att se att det här var ett viktigt ögonblick, det som vi befinner oss i nu. Den här polariseringen, motsättningen mellan repressiva åtgärder – som norrmännen nu prövar – och åtgärder baserade på medmänsklig, mänskliga rättigheter och att se alla människor som individer. Det är en oerhört viktig kamp som vi måste vinna. Annars undermineras rättssamhället.

SP: – Ja, det är det som är grejen: I dag handlar det om romer. I morgon handlar det om andra grupper. Folk måste börja ta ställning för det demokratiska samhället i stort. Om man inte agerar kraftfullt kommer i förlängningen drabba hela samhället.

Vi skrev en nyhet häromdagen om Skara kommun som polisanmält romer som tältat på en parkeringsplats. Det visade sig att kommunens strategi var att fortsätta vräka romerna tills de gav sig av. Det var den enda strategi de hade.

TH: – Det är den hållning som Sverige hade som helhet under stor del av förra seklet. Göra det så obehagligt som möjligt tills de sticker.

Varför är det ingen kommun som agerar annorlunda. Sätter ut bajamajor, bygger härbärgen?

TH: – ”Nej, då lockar vi hit de”. Det är så man resonerar. Samma resonemang hörs i frågan om flyktingarna som kommer över Medelhavet. David Cameron vill absolut inte att EU ska fortsätta den italienska räddningsaktionen. Det blir en ”pull factor”, säger han. Man går alltså så långt i dag att man varnar för att minsta gest av humanitet kommer få folk att ”välla in i massor”.

SP: – Man sprider till exempel myter om att den italienska räddningsaktionen har ökat flyktinginvandringen. Det finns det absolut inga belägg för. Det enda som det finns belägg för är att fler konflikter i världen ökar antalet flyktingar.

– Alla sådana här tendenser måste man stå emot med kraft. För just nu sker en normaliseringsprocess för hur inhumant man kan agera.

Hur bör samhället agera för att förbättra situationen för romer?

TH: – Man måste acceptera att det här är människor och att de har rättigheter. Så länge man inte accepterar det så gör man en åtskillnad mellan de etablerade och resten.

SP: – Vi i FI säger öppna gränserna. Både mentala och fysiska. Vi tycker man ska härbärgen. Vi pratar om mänskliga rättigheter.

TH: – Det finns ett paket med lösningar. Det handlar dels om att de måste hända saker i hemländerna. Människor är ju här och tigger av nödtvång. Det som trots allt gjorts i Rumänien, det har gett stor effekt. Det handlar om väldigt fundamentala åtgärder.

– Men framför allt: Man måste ta hand om de som är här nu. De har rätt att ha tak över huvudet. De har rätt att få skydd mot alla de här extremisterna som sparkar bort muggarna eller ger fingret eller vad de håller på med.

SP: – Vad romer upplever i Europa i dag är överhängande hot mot den egna säkerheten. Vem som helst, både på hög politisk nivå och Kalle Svensson på gatan, kan uttrycka sig hur kränkande som helst, utan att nån reagerar. En rom kan bli misshandlad på öppen gata utan att nån reagerar. Det är farligt att vara rom i dag.

– Det här är frukten av århundraden av avhumanisering av romer. Det finns ingen annan grupp som man skulle kunna göra likadant med utan att någon reagerar. Hela det demokratiska samhället måste ställa sig upp och stoppa den här utvecklingen.

Fotnot:

SP = Soraya Post

TH = Thomas Hammarberg