Sudan Inbördeskriget i Sudan har snart pågått i ett och ett halvt år. Dagens Arena har pratat med journalisten och författaren Görrel Espelund om bakgrunden till konflikten och om framtidsutsikterna.
Sedan april förra året råder fullskaligt inbördeskrig i Sudan. Konflikten mellan de två stridande parterna, den paramilitära gruppen RSF, Rapid Support Forces, och armén, SAF, har spridit sig från huvudstaden Khartoum till andra delar av landet och 10 miljoner sudaneser, nära en femtedel av befolkningen, befinner sig på flykt. Som Dagens Arena tidigare rapporterat har kriget lett till världens största pågående humanitära katastrof.
Hittills har försök till fredssamtal varit få och inte särskilt framgångsrika.
Görrel Espelund, journalist och redaktör vid Utrikespolitiska institutet, menar att våldsamheterna går långt tillbaka i historien. Sedan självständigheten 1956 har landet varit instabilt med 30 statskupper och kuppförsök och två långa inbördeskrig som till slut ledde till att Sudan delades och Sydsudan bildades 2011.
Bortsett från några få civila styren har Sudan styrts av militären sedan självständigheten. 1989 kom Omar al-Bashir till makten genom en statskupp och han styrde landet i 30 år.
– Det var Omar al-Bashir som, i rädsla för att själv bli kuppad, försökte balansera upp militärens våldsmonopol genom att skapa paramilitära styrkor. RSF som i dag strider mot armén är en skapelse av Omar al-Bashir, säger Görrel Espelund.
Avsätts av militären
Under hans tid som president präglades Sudan av våldsamma strider mellan rebellgrupper och milisen i regionen Darfur. 2008 anklagade Internationella brottmålsdomstolen ICC al-Bashir för folkmord och brott mot mänskligheten, men utredningen lades på is 2014 på grund av svårigheterna att häkta al-Bashir och att få fram fakta i målet.
2018 utbröt stora protester i Sudan. Efter slopandet av subventioner ökade priser på mat och drivmedel drastiskt och massdemonstrationer spred sig över hela landet. 2019 avsatte militären, under ledning av general Abdel Fattah al-Burhan, Omar al-Bashir och han dömdes till två års husarrest för mutbrott.
Ett militärt övergångsstyre inrättades. Det bestod av ett militärt dominerat råd, lett av Abdel Fattah al-Burhan, och en civil regering som leddes av ekonomen Abdalla Hamdok som premiärminister. Men redan 2021 störtade Abdel Fattah al-Burhan tillsammans med Hamdan Dagalo (mer känd som Hemedti), ledare för RSF, den civila regeringen och ett nytt militärt styre inrättades.
Nytt inbördeskrig bryter ut
2022 undertecknade styret ett avtal med demokratiorganistioner i Sudan. Syftet var att avtalet skulle bana väg för en övergång till ett civilt styre och att RSF skulle införlivas i militären.
– Men de två tidigare vännerna Abdel Fattah al-Burhan och Hamdan Dagalo kunde inte komma överens om hur övergången skulle genomföras. Det fanns en deadline den 11 april 2023 då man skulle öppna upp för ett civilt styre, men när dagen kom sköts det upp och bara ett par dagar senare bröt kriget ut mellan armén och RSF, säger Görrel Espelund.
Att det blev en urladdning kom inte som en överraskning, menar Görrel Espelund. Det hade länge varit spänt mellan de två ledarna. Men att det eskalerade så snabbt var man inte beredd på.
– Efter bara en vecka började alla internationella sändebud evakueras och Sudan lämnades lite åt sitt öde. I början var det mycket mediebevakning, men så fort diplomaterna tagits ut ur landet hamnade det i skymundan. Det har fortsatt eskalera och har spridit sig till flera andra områden i Sudan, som Darfur, säger Görrel Espelund.
Makt och guld
Hela landet påverkas dock av konflikten på så sätt att det har skapat stora flyktingströmmar. I ett land som länge varit instabilt och där ekonomin länge varit på fallrepet med ökade levnadsomkostnader innebär det ett stort tryck på redan små resurser, framhåller Görrel Espelund. Redan innan kriget var en stor del av befolkningen i behov av livsmedelsstöd. Nu är det dubbelt så många som behöver hjälp, nästan hälften av befolkningen på nära 50 miljoner.
– De flesta som flyr finns inne i landet. Vi pratar 8 miljoner människor som befinner sig någon annanstans än där de bor och som har lämnat sina försörjningsmöjligheter. De har ingen jordplätt och ingen boskap att försörja sig på. Det innebär en oerhört stor påfrestning för samhället, säger Görrel Espelund.
Vad är det parterna strider om? Vad är det som står på spel för dem?
– Man strider om makt. Och om kontroll. Sudan är rikt på guld och den som kontrollerar Sudan har kontroll över guldreserverna. Det kan tyckas som ett inbördeskrig men egentligen är det två män som strider mot varandra och inte så mycket två sidor, och mycket handlar om att det finns saker som är värda att kontrollera.
Glömmer civilsamhället
De utländska intressena i landet är ofta obekräftade, säger Görrel Espelund. Men Sudan är ett högintressant geopolitiskt område med en strategiskt viktig gräns till Röda havet. Bland annat är Ryssland intresserade av en marinbas i Port Sudan som kontrolleras av armén, och den ryska paramilitära Wagnergruppen, numera Africa Corps, är intresserad av landets guldreserver som till stor del kontrolleras av Hamdan Dagalo.
Sedan sägs Egypten och Förenade Arabemiraten stödja vardera sida, vilket försvårar fredssamtalen.
– Nyligen hölls samtal i Schweiz men armésidan ville inte delta delvis för att Förenade Arabemiraten var med som observatör, och de misstänker att Arabemiraten förser RSF med vapen. Den som vill pressa fram konstruktiva samtal och försök till fred bör också sätta press på de länder som stödjer respektive sida, säger Görrel Espelund.
Kortsiktigt är hon pessimistisk. Det görs för lite internationellt för att sätta tryck på parterna att komma till förhandlingsbordet. Och konflikten uppmärksammas för lite, trots att det är en gigantisk katastrof, påpekar hon. Vägen till fred ligger troligtvis hos det sudanesiska civilsamhället.
– Jag tror att man glömmer det civila samhället. För en varaktig fred måste man involvera det civila och inte bara de stridande parterna. Det är inte de som kommer att bygga freden. Efter att vapen tystats kommer det att krävas massiva insatser och det blir en lång process, säger Görrel Espelund.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.