Vinster i skola, vård och omsorg kan inte regleras på ett och samma sätt. De olika verksamheterna ställer olika krav, säger Ardalan Shekarabi, som för Arena Idés räkning har utrett de rättsliga aspekterna av hur vinst i välfärden kan regleras.
Lite över ett år har hunnit passera sedan den första bomben i frågan om vinst i välfärd briserade. SNS-rapporten ”Konkurrensens konsekvenser” visade främst på att ”det råder en anmärkningsvärd brist på kunskap om effekterna av konkurrens i den svenska välfärdssektorn.”
Men sedan dess har Caremaskandal och avslöjanden om riskkapitalbolag som gör storvinster på välfärdsverksamheter, och som slussar vinsten till skatteparadis, lett till att hela havet stormar över vinsterna i välfärden. Något som regeringen i sin tur försökt möta genom förslag om att sätta stopp för räntesnurror. Men så sent som på fredagsmorgonen avslöjade tidningen Arbetet att ett assistansbolag i södra Stockholm i praktiken skänktes bort till ett riskkapitalbolag.
– Det här är konsekvensen av att det har skett stora förändringar vad gäller att organisera välfärden under de två senaste decennierna. Då är det naturligt att börja överväga vad det finns för behov av förändringar och hur vi reglerar dem, säger Ardalan Shekarabi som på uppdrag av Arena Idé har utrett rättsliga aspekterna av hur vinster i välfärden kan regleras.
– Det finns all anledning att utvärdera om vi uppnår de mål som vi har med de här verksamheterna. Men det har kanske funnits en rädsla eftersom frågorna är kontroversiella, säger Shekarabi.
Välfärdsmarknaden är inte någon liten marknad. Det är en marknad som för privata aktörer beräknas omsätta 82 miljarder kronor varje år. Den årliga vinsten på samtliga offentliga uppdrag landar någonstans mellan 75 och 85 miljarder kronor, enligt SCB:s beräkningar.
Sverige har också en av världens mest oreglerade marknader på det här området, och som Shekarabi konstaterar i rapporten: Man har frivilligt lämnat fältet fritt för privata aktörer mer än vad som är nödvändigt enligt EU-rättens principer om fri konkurrens. EU:s lagstiftning är heller inget hinder för att begränsa vinstuttag:
– Jag konstaterar i rapporten att EU-rätten inte utgör ett hinder för reglering av den här frågan. Det går också att se att det finns ett antal sätt att reglera vinstuttagsfrågan, säger Ardalan Shekarabi.
Tre olika modeller stakas i rapporten ut. Alla med olika för och nackdelar.
– Den första modellen handlar om att inte reglera frågan specifikt, och bygger på nuvarande lagstiftning. Man får då arbeta på andra sätt för att garantera en hög kvalitet, som att ställa höga kvalitetskrav.
– Den andra modellen innebär att man inte inför en nonprofitmodell, men däremot begränsar vinstuttaget. Det kan exempelvis införas ett procentuellt tak på vinstutdelning som skrivs in i kontrakt eller som det lagstiftas om.
– Den tredje lösningen är den så kallade nonprofitprincipen där man omöjliggör vinstutdelningar. Bolaget som bedriver verksamheten ska inte ha vinstsyfte. Då riktar man in sig på själva drivkraften, incitamentet i systemet.
Är det någon av modellerna som du anser att man främst borde titta närmare på?
– Mina slutsatser är att det är väldigt olika verksamheter det handlar om. Vi pratar om skola, barnomsorg, hemtjänst, akutsjukvård och avancerad sjukvård. De kan inte styras på samma sätt och inte heller kan man garantera kvaliteten på exakt samma sätt. Därför är det möjligt att välja olika vägar beroende på hur behoven av kvalitetsstyrning ser ut.
– Jag tror att en möjlig väg skulle kunna vara att kombinera de här modellerna. Att införa tydligare och högre kvalitetskrav i avtalsvillkoren och då kombinera det med uppföljning och sanktioner som verkligen fungerar. I de verksamhetsområden där man ser störst behov av kvalitetssäkring kan man också införa ett tak eller ett villkor för vinstutdelning.
– Slutligen kan man tillåta kommuner och landsting att i specifika upphandlingar i ställa nonprofitkrav. Ett bra exempel på det är upphandlingen som genomfördes förra året där Röda Korset förlorade rätten att driva sitt center för tortyrskadade.
Samtidigt, om man ser helt till den debatt som förs inom Socialdemokraterna, det hårda tonläget och att fler och fler arbetarekommuner röstar för en nonprofitprincip. Är då en kombination av de här modellerna en framkomlig väg?
– Att det förs en debatt om vinster i välfärden är en sak. Men vad man menar med nonprofitprincip är väldigt olika saker. Vissa talar om ett fullständigt stopp för vinstuttag och andra om vinstbegränsning. Det är bra att debatten förs. Men det behövs en djupare utvärdering.
– Ett handlingsprogram, som det jag har redogjort för, för att säkra kvaliteten i välfärden skulle kunna få ett brett stöd. Jag tror att en stor del av aktörerna och politikerna vill hitta pragmatiska lösningar för att stärka kvaliteten. Det borde finnas ett utrymme att nå enighet. Det finns en poäng att skapa långsiktiga förutsättningar.
Läs rapporten i sin helhet här >>
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
