»Det krävs faktiskt mycket för att bli elektriker«

yrkesprogram Dagens Arena pratar med elinstallatören David Wikström som berättar om bristerna i elektrikerutbildningen, och en felaktig förväntan om vad som krävs för att klara av ett yrkesprogram och sedan få jobb.

David Wikström är 24 år och utbildad elinstallatör. Han gick ut gymnasiet 2015 och erhöll då ett lärlingscertifikat från Elbranschens centrala yrkesnämnd (ECY). Han är förtroendevald i Svenska Elektrikerförbundet, El-ettan (VK1) i Stockholm och sysslar vid sidan av jobbet med skolinformation för Elektrikerförbundet i Stockholm-Gotland.

David Wikström gick ut grundskolan med höga betyg och kunde ibland få frågan varför han inte valde att gå ett högskoleförberedande program i stället. Han visste att han inte ville plugga vidare och var intresserad av att bli elektriker. Men han läste ändå upp de högskoleförberedande ämnena, som de flesta i hans klass.

– Det är väl bara att läsa upp de här, tänkte jag. Jag ser inga problem med att se till att eleverna läser alla ämnen. Om alla linjer är 2800 poäng, då blir yrkesprogrammen jämbördiga med de teoretiska programmen. Så tänker jag nu när man funderar bakåt, medan de som väljer nu och är skoltrötta i större utsträckning väljer yrkeslinjen för att det är färre poäng.

Han har märkt att det finns flera fördomar om yrkena som lever kvar i samhället. Många gånger börjar dessa uppfattningar om yrket och yrkesutbildningar att sätta sig redan i grundskolan. Att man redan där sänder ut fel signaler till barn och ungdomar.

– Jag har pratat med lärare som är irriterade över att studievägledare säger till elever att om du är skoltrött, gå en yrkesförberedande utbildning. Sen kommer de dit och läraren ställer krav på eleverna. ”Men vadå, jag går ju yrkes det är väl bara att glida igenom?” Så är det inte, du måste klara övningarna ändå. Det här är ett yrke! Du måste kunna någonting när du går ut, annars blir du inte anställd. Det krävs faktiskt mycket för att bli elektriker. Det måste man trycka på mycket, mycket mer. Visst, kanske högskolebehörighet är en väg att gå, men det är ännu viktigare att lyfta att det ställs krav på dig när du går yrkes. Du har tre år på dig, och sen ska du ha jobb. Annars står du arbetslös.

– Sen kan man komma till nästa steg. Många går ut gymnasiet med för dåliga betyg. Företag vill inte anställa praktikanter som de haft, som har slarvat eller inte visat intresse. Andra företag vill inte ta emot praktikanter överhuvudtaget, de orkar inte hantera det, säger David Wikström.

Ibland brister det även i kontrollen av hur praktikundervisningen sköts av företaget. Ett företag som tar emot praktikanter får 18 000 kronor per termin och elev. David Wikström berättar om en egenföretagare som tog emot tre praktikanter från ett gymnasium. Han skjutsade runt dem på olika jobb och var sedan inte med och handledde dem under dagen.

Vissa skolor kan inte erbjuda alla elever en praktikplats, vilket gör att eleverna får ännu svårare att komma ut i arbetslivet.

– Vad är det för skolgång? I tre år? De får inga jobb, det leder bara rätt ut i arbetslöshet. Det krävs mycket, mycket mer styrning från skolan. Sen har jag märkt att det ibland saknas resurser på skolorna. Skolverket har underskattat hur mycket det kostar att ha en yrkeslinje, med material och allt. På många skolor får eleverna jobba med återanvänt material, men mycket är inte gjort för att det ska hålla 20 gånger.

David Wikström sitter med som facklig i programråd som yrkesprogrammen har.

– Det är där man har diskussioner som, vad funkar bäst för era arbetsgivare, hur vill ni ta emot praktikanterna? Ska de komma femton veckor och vara ute med er, eller vill ni ha dem några dagar i veckan? Där har man den täta kontakten. Av 36 skolor som erbjuder elteknik i Stockholm har sex av dem programråd. Hälften av dem har arbetsgivare på sina program. Är du med? Det är den nivån. Det är jäkligt dåligt. Sen har säkert några fler programråd, men dit blir inte vi inbjudna i alla fall.

Han berättar att det är mycket som inte stämmer när det kommer till förhållandena mellan skola och bransch. Förut hade arbetsmarknadens parter en större roll i utformandet av APL, arbetsplatsförlagt lärande. Men det arbetet, menar David Wikström, har marginaliserats det senaste decenniet.

När det kommer till negativa uppfattningar om yrkena menar han att det finns en del som fortfarande stämmer överens med hur det ser ut i branschen. Detta kan påverka hur attraktivt det är för vissa att söka sig in till dessa yrkesutbildningar, och vilka som orkar stanna kvar i yrket.

– Machokulturen kan vara avskräckande. Vi har haft medlemmar som lämnat branschen för den varit för dålig. Och då menar man den psykosociala arbetsmiljön. Det är på väg bort, men stämpeln sitter kvar. Många kvinnor söker sig inte till byggbranschen på grund av det här, och många män väljer att hoppa av. De börjar jobba och tänker ”är det verkligen såhär?”. Det är allt från bögskämt i byggboden till att man genar i arbetsmiljön. Alltså: ”Vafan, vi ska inte upp och jobba på rangliga stegar, vi ska ha liftar!” ”Aja, men skit i det, det gör väl ingenting den här gången!”. Ofta är arbetsgivaren lite äldre, kanske 40–50. Många småföretagare har påbörjat sin resa för flera år sedan och så har de 10–15 anställda som lever i sin värld, som när de började skruva för 20 år sen. Då fanns det knappt dammsugare på borrmaskinerna. Och så står vi och säger: ”Hålla! Vi ska ha dammsugare på borrmaskinerna!”, och de svarar ”Äh, men vafan, det är väl bara att stänga munnen när ni borrar!” Det är såna kommentarer man kan få ibland.

Att elbranschen skulle behöva att fler utbildar sig är en uppfattning som David Wikström inte håller med om. Han menar att det utbildas tillräckligt många elektriker, men att företagen ofta inte vill anställa lärlingar.

När en elev som har gått elprogrammet på gymnasiet tar examen ska den ha minst godkänt i alla ämnen för att få ett lärlingscertifikat. Med lärlingscertifikatet kan man få en lärlingsanställning. Efter 1600 timmar som lärling blir man auktoriserad elektriker och får ut sitt certifikat som 1:e års montör. Detta menar David Wikström också kan bidra till att exempelvis mindre företag inte vill anställa lärlingar. De behöver arbetskraft som kan jobba självständigt ganska snart.

– En lärling får enligt kollektivavtal inte jobba själv de första två och ett halvt åren. Om jag är egenföretagare betyder det att jag ska jobba med dig i två och ett halvt år. Så funkar det inte. När de har jobbat klart sin lärlingstid, 1600 timmar, får de en servicebil och så åker de runt på egna uppdrag. Och det är fel. Men så ser verkligheten ut. Okej, du kan få hjälp genom telefon men du ska inte jobba själv när du bara jobbat ett år, för du har inte koll, du är inte färdig elektriker. På mitt företag är det minst fem år innan du får sätta dig själv i en servicebil.

Han understryker att som elektriker är det viktigt att man har detta certifikat. Det kan handla om stora säkerhetsrisker om en anställd inte har rätt kompetens och kunskap samt inte är auktoriserad.

David Wikström menar att det finns mycket som måste bli bättre i utbildningsleden. Men han påtalar också en negativ trend på arbetsmarknaden, och att det inte ser så ljust ut som företagare och politiker vill få det att verka som.

– Arbetsgivarna har sagt upp väldigt många i elbranschen den senaste tiden. Vi brukar ligga mellan 0,5 till 1 procent arbetslösa, i princip noll, och i november var vi uppe i 2,8 procent. I Stockholm handlar det om hundra elektriker i stället för tvåhundra. Jobben finns, men många projekt är pausade på grund av pandemin. Detta kommer att sätta djupa spår. Vem ska ta jobben när projekten drar igång igen? Det blir ju de utländska underentreprenörerna som skeppar över arbetskraft.