De nya flexibla reglerna för arbetskraftsinvandring skulle öka möjligheten för människor att röra sig över gränserna. Men i regeringens avregleringsiver öppnades också fältet fritt för skrupelfria arbetsgivare och en svart handel med arbetstillstånd. Och i Åsele satt 145 thailändare och väntade på den lön de aldrig fick.
– Jag har förlorat så mycket… Jag hatar Sverige och vill aldrig mer återvända, säger Shalad i den thailändska byn Kaeng Khra till reportern från Dagens ETC.
Shalad drömde om att tjäna stora pengar på bärplockning i Sverige. För att ha råd att komma hit pantsatte han sitt hus och jordlott och reste sommaren 2010 tillsammans med 150 andra thailändare till Åsele i Västerbotten. Med ett svenskt arbetstillstånd på fickan skulle de plocka bär för det numera ökända företaget Lomsjö bär.
Tre månader senare var företaget plundrat och ägaren Ari Hallikainen hade gått under jorden. Thailändarna hade lämnats utblottade i de lappländska skogarna. Hemma väntade lånehajarna. Shalad har i dag tvingats till nya lån för att täcka de gamla. Fattigdomen knackar på dörren.
Shalad är varken den första och knappast den sista som blir blåst i den ruffiga bärbranschen. Men sedan regeringen med hjälp av Miljöpartiet avreglerade arbetskraftsinvandring den 15 december 2008 har liknande historier i flera branscher duggat tätt i medierna.
I händerna på arbetsgivaren
De nya reglerna innebar att det gamla systemet där ansökningar om arbetstillstånd först prövades mot den inhemska arbetsmarknaden slutligen slopades. Tanken var att arbetsgivare bäst själva kunde bedöma huruvida de behöver rekrytera utländsk arbetskraft eller inte. Varken myndigheter eller fackförbund, som tidigare fungerat som remissinstans, skulle längre vara en del av processen. Arbetsgivarna gavs det fulla ansvaret.
För individers möjlighet att migrera och arbeta i Sverige och för företagens möjlighet att rekrytera personal i utlandet är de nya reglerna en klar förbättring. Även asylsökande som fått avslag på sin ansökan kan, om de har jobb, få arbetstillstånd. Efter fyra år finns även möjlighet till permanent uppehållstillstånd.
Ingen kontroll av arbetsvillkoren
Problemet är bara att ingen, förutom arbetsgivaren, längre har kontroll över hur arbetsvillkoren eller lönerna ser ut i praktiken. Dessutom har arbetskraftsmigranten svårt att hävda sig gentemot arbetsgivaren om en konflikt skulle uppstå. Reglerna anger att den som förlorar jobbet utvisas om han eller hon inte hittar ett nytt jobb inom tre månader.
– Problemet är inte arbetskraftsinvandring i sig. Men vi ser hela tiden hur vissa arbetsgivare utnyttjar situationen och den beroendeställning som arbetstagaren hamnar i, säger Thord Petterson som är utredare på LO.
Migrationsverket har visserligen fortfarande den formella makten att utfärda arbetstillstånd. Men utan kontakter med aktörer på arbetsmarknaden har myndigheten liten möjlighet att kontrollera hur företagen eller arbetsvillkoren egentligen ser ut.
– Kontroller av företag är inget vi gör generellt. Det är otroligt många företag som passerar här, säger Gunilla Wikström som är beslutsfattare på Migrationsverkets arbetstillståndsenhet i Norrköping.
Myndigheten är inte ens själv säker på hur den kan agera om den väl upptäcker att något som inte stämmer. Så här skriver Migrationsverket i sin egen årsredovisning:
”Det är emellertid oklart vilka sanktionsmöjligheter Migrationsverket har när oegentligheter av olika slag upptäcks. Det är också oklart vilket lagstöd som finns för att avslå en ansökan när oegentligheter upptäcks…”
Även företagarna missnöjda
Därför var det inte heller så överraskande att ett företag som Lomsjö bär – trots att de redan drogs med enorma skulder och hade kronofogden flåsandes i nacken – utan så mycket som en fråga från Migrationsverket beviljades drygt 150 arbetstillstånd för bärsäsongen 2010. Ett förhållande som inte ens bärföretagarna själva är nöjda med.
– I princip kan vem som helst få igenom ett arbetstillstånd i dag. Hälften av bärföretagarna sköter sig jättebra, resten är en gråskala nedåt. Det behövs bättre kontroll av företagen och ett enhetligt regelsystem. Det måste löna sig att vara ärlig, säger Ivan Harnesk, ordförande för Skogsbärsbranschens intresseförening, SBIF.
För att få ett godkänt arbetstillstånd för en arbetsmigrant behöver arbetsgivaren skicka ett papper med ett anställningserbjudande till Migrationsverket. Myndigheten kontrollerar om lönen verkar ligga i nivå med svenska kollektivavtal eller praxis inom yrket eller branschen. Stämmer villkoren på pappret utfärdas tillståndet. Men anställningserbjudandet är inget anställningsavtal och därmed inte heller juridiskt bindande. Hur lönen och arbetsvillkoren ser ut i verkligheten har Migrationsverket ingen aning om.
– Nej det kontrollerar vi inte vid första ansökningen. Men när man söker igen efter två år, då kontrollerar vi om personen har uppfyllt inkomstkraven, säger Gunilla Wikström.
Den lägsta inkomst som arbetsmigranten måste ha uppnått är nämligen satt till 13 000 kronor i månaden. Om arbetsgivaren betalat en lägre lön, och löneutbetalningarna skiljer sig från det ursprungliga anställningserbjudandet, är det dock inte arbetsgivaren som drabbas. Då förlorar i stället arbetsmigranten sin rätt att fortsätta vistas i Sverige.
– Vi ser exempel på hur arbetsgivare skriver en sak på anställningserbjudandet och sedan är arbetstider och löner i själva verket något helt annat. Systemet garanterar inte arbetstagaren någonting och binder inte arbetsgivaren vid någonting. Det är i princip fritt fram för arbetsgivarna att ljuga hur mycket som helst, säger Thord Pettersson.
Systemet missbrukas
Effekterna av den avreglerade arbetskraftsinvandringen har granskats av Institutet för säkerhets- och utvecklingspolitik, ISDP. I deras rapport konstateras att systemet med arbetskraftsinvandring har ”missbrukats”:
”Uppgifter har kommit till polisen att det svenska systemet utnyttjas i människohandelssyfte i åtminstone fem EU-länder”.
Enskilda handläggare på Migrationsverket vittnar i rapporten om att de ”medverkar till någonting de inte borde eftersom de har svårt att neka arbetstillstånd till företag som formellt sett har allt i ordning.” Det vittnas om skräckexempel där 170 bärplockare i Sälen under sommaren 2010 bott i ett nedlagt ålderdomshem med kapacitet för 40 personer:
”Skatteverket var på besök med gränspolisen och fann att plockarna hade kokat soppa på gräs och tillverkat pilbågar av pinnar i skogen för att kunna skjuta kråkor för att äta.”
Ministern duckar
Ansvarig minister Tobias Billström duckade länge i frågan om bärplockarnas situation och menade att branschen i stället behövde ”självsaneras”. Inte förrän Dagens Nyheter även avslöjade en omfattande svart handel med arbetstillstånd reagerade ministern. Men först genom att skylla på facket, trots att facket förlorat sitt inflytande just genom de nya reglerna.
– Den svenska modellen bygger ju på att arbetsgivare och arbetstagarparter tar sin respektive del av ansvaret, sa Tobias Billström till SVT i november förra året.
Först därefter lovade han att kalla till sig parterna och ansvariga myndigheter för att förhöra sig om situationen. Men enligt migrationsminister Tobias Billström är regeringens ståndpunkt klar.
– Regeringens inställning är att invandring av arbetskraft behövs och att Migrationsverket ska handlägga ansökningarna.
– Skenanställningar ska bekämpas, men behovet av arbetskraft kommer att växa. Systemets grund är bra, konstaterade Tobias Billström.
Sedan dess har åtgärderna lyst med sin frånvaro.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
