En lam upprepning av fjolårets domedagstal som tydliggjorde att KD:s omtänksamhet för familjen bara gäller vissa.
INNEHÅLL
Det var jordgubbar, ängar, hagar och skärgården när KD:s partiledare Ebba Busch Thor inledde sitt Almedalstal på onsdagskvällen. »Sverige, Sverige älskade land« förkunnade hon.
Och hon älskar verkligen Sverige. Mot bakgrunden av svenska flaggan rabblade hon svenska framgångsrika företag, pratade om våra grundvalar som något nedärvt. Deklarerade att vi, vi svenskar, vi är strävsamma, flitiga, tålmodiga, fria och jämlika.
Men våra värderingar är hotade – Sverige befinner sig i en värderingskris. Tecken på det är sexuella trakasserier på festivaler, ungdomsgäng som misshandlar äldre och människor som reser till Syrien. Från denna beskrivning drog hon en direkt parallell till utsatta områden. Och att poliserna behöver bli fler. Dock inte ett ord om de gummikulor och vattenkanoner som hon vill sätta i polisernas händer.
Hon upprepade fjolårets attack på vänstern, identitetspolitiken och jante. Riktade några kängor mot Stefan Löfven. Drog igenom det alliansobligatoriska låglöne-förslaget. Och pratade kort om de integrationspolitiska förslagen hon presenterade tidigare på dagen.
Hon positionerade även KD som det mest EU-kritiska allianspartiet. Busch Thor älskar EU, men unionen bör ha mindre budget och länderna mer inflytande.
De allra största applåderna drog hon hem när hon sa »De mänskliga fri- och rättigheterna måste gälla alla. Alltid.« Ett säg som föregicks av att vi ska stå upp för rätten att vara kristen, kvinna, jude och homosexuell. Muslim nämndes ej.
ANALYS
Det hade varit riktigt svårt att slå fjolårets höga tonläge. Men den konservativa riktning som Busch Thor tog i årets tal är sällan skådad. De nationalistiska undertonerna går inte att ta miste på. Även EU-kritiken var tydlig. Men utrymmet mellan SD och M är svårt att vinna, för någon kommer alltid vara värre.
Det opinionskrisande KD är ett desperat parti. Och frågan är om strategin »värderingsrevansch« kan rädda Busch Thor. Inte bara idén om att plantera svenska värderingar, vilka de nu är, i nyanländas huvuden känns klåfingrig.
Det gör också den strategi hon för fram för att nå sitt mål. Förslag som en »klassikerlista« med litteratur varje barn och ungdom bör ha läst, och att arbetslösa som får försörjningsstöd ska ställa sig till kommunens eller ideella föreningars förfogande för att få behålla sin försörjning är inte annat än smaklösa. Likaså utspelet om att asylsökande ska tvingas skriva på ett integrationskontrakt för att inte förlora sig dagpenning.
»En stödjande familjepolitik handlar inte om att likrikta och detaljstyra, som vissa tycks tro. En stödjande familjepolitik förstår att de små gemenskaperna – familjerna – behövs för att människor ska kunna växa och må bra.«, klämde hon fram i sluttampen av sitt tal.
Men det är tydligt att Ebba Busch Thors familjepolitik inte gäller alla.
KÄNSLA
Spretigt och lamt. Busch Thor lyckades inte uppbåda någon vidare entusiasm kring någon av sina punkter. Allra minst för EU-frågan, som hon ändå slagit på stora trumman för tidigare under dagen.
När hon pratade om terrordådet i Orlando kändes det emellertid relativt fräscht. Kanske inte så mycket för att hon tog tydlig ställning för hbtq-personers rättigheter, för där känns det fortfarande svårt att lita på hennes avsikter. Utan mest för att hon tog tydlig ställning i partiet och satte de motsträviga partirävarna på plats.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
