”Ekonomin är medlet – målet är människans själ”

Trots att hon givit upphov till en egen ekonomisk skola – thatcherismen – var Margaret Thatchers stora politiska projekt inte ekonomiskt, utan moraliskt. Det menar Katrine Kielos som inför filmpremiären har skrivit en ny essä om järnladyn.

Inför fredagens premiär av ”Järnladyn” är Margaret Thatcher åter på allas läppar. På onsdagsmorgonen höll Arenagruppen ett fullsatt seminarium på ABF i Stockholm med titeln: ”Myten om Järnladyn – Bilden av Margaret Thatchers ekonomiska politik”. Seminariet hölls utifrån en nyskriven essä av Katrine Kielos, tf politisk chefredaktör på Aftonbladet.

I essän analyserar Katrine Kielos den etablerade bilden av Margaret Thatchers ekonomiska politik. Thatcher brukar beskrivas som en tuff politiker – lite väl tuff i mångas ögon. Men hon beskrivs också ofta som den som trots allt lyckades få ett krisande Storbritannien på rätt köl. Hur kan det komma sig, frågar sig Katrine Kielos, när all tillgänglig statistik samtidigt visar på motsatsen?

Arbetslösheten var till exempel aldrig lägre än när Margaret Thatcher tillträdde 1979 och inflationen var fortfarande tvåsiffrig när hon slutade 1990. Under tiden exploderade fattigdomen och klassklyftorna växte lavinartat.
– Kanske var det så att det inte handlade om ekonomi. Thatchers kritik av 60 och 70-talet uttrycktes visserligen i ekonomiska termer. Men det handlade också om en ungdomskultur med bisarra kläder, droger, Beatles och minikjolar. Minikjolen och den oansvariga finanspolitiken var två sidor av samma mynt för Thatcher där minikjolen egentligen var viktigare, säger Katrine Kielos.

En sorts moralisk uppryckning var den sammanhållande kärnan i Thatchers, i många stycken högst ombytliga, ekonomiska politik, enligt Katrine Kielos. Kanske har hon själv uttryckt detta bäst i en intervju i Sunday Times från 1981: ”Ekonomin är medlet – målet är människans själ”.

Över två årtionden efter att hon lämnade ifrån sig makten har nu debatten om Margaret Thatcher åter blossat upp. På fredag har den omdebatterade filmen Järnladyn med Meryl Streep i huvudrollen premiär i Sverige. Katrine Kielos tolkar det nyväckta intresset dels som ett tecken på att britterna äntligen börjar få lite distans till Thatcher och dels som en effekt av den finansiella kris vi just nu genomlever.
– Det finns en känsla av att finanskrisen 2008 och den nuvarande krisen markerar slutet på det ekonomiska paradigm som Thatcher förknippas med. När vi nu letar efter någonting nytt är det intressant att diskutera och reflektera över företrädarna för det gamla, säger hon.

Din slutsats är att det för Thatcher handlade om moral i högre utsträckning än ekonomi. Tycker du att man kan dra några paralleller till en svensk kontext och begreppet ”arbetslinjen”?
– För det första måste jag understryka att det inte går att jämföra Reinfeldt och Borg med Thatcher och Lawson. Det är två helt olika saker.

– Däremot är det ju så att vi i dag pratar om ekonomi i termer av moral. När det gäller alliansen så är det uppenbart att man har misslyckats med arbetslinjen och arbetslösheten stiger, vilket vi i vänstern ständigt påpekar. Men arbetslinjen och hela retoriken kring utanförskapet handlade kanske inte så mycket om ekonomi, utan mer om moral i termer av beroende och oberoende. Jag tror att det är den aspekten som gör att människor fortfarande attraheras av det budskapet, trots att de faktiska resultaten inte är så bra, säger Katrine Kielos.

Du sa att Thatchers moraliska och ideologiska övertygelser gick före sunt förnuft. Ser du några paralleller till en svensk kontext med till exempel den hårt kritiserade nedmonteringen av sjukförsäkringen eller arbetsmarknadsprogram som fas 3?
– Absolut. Jag skulle säga att Anders Borg är Sveriges mest ideologiska politiker. Punkt slut. Och det är därför han är så framgångsrik, säger Katrine Kielos.