ekonomi Finansminister Magdalena Andersson (S) skruvar ned nivån på tillväxten i sin ekonomiska prognos, men spår fortsatt goda finanser och hög jobbtillväxt. KI och SKL gör något mer pessimistiska bedömningar av ekonomin.
Det går bra för Sverige – högsta sysselsättningsgraden sedan 1990-tals krisen, låg andel arbetslösa och människor som får bidrag eller transfereringar, etableringen av nyanlända går snabbare än någonsin. Trots det står Sverige inför utmaningar. Situationen i världen, Brexit, Trump och sjunkande tillväxt i Kina – för att nämna några, påverkar såklart. Men även på hemmaplan finns det orosmoln: demografin.
Under en pressträff på torsdagsförmiddagen presenterade Magdalena Andersson regeringens ekonomiska prognos för Sverige.
Tillväxten väntas bli 2,6 procent 2018 och 2,1 procent nästa år och fram till 2021 då den beräknas sjunka till 1,8. På ett övergripande plan är konjunkturbilden lik den som ligger i vårpropositionen. Prognosen för BNP-tillväxten är dock något nedreviderad.
– Det beror mycket på osäkerheten i omvärlden, då inte minst vad gäller handeln, men det rör sig också om bygginvesteringarna som vi bedömer mattas av något i förhållande till den tidigare prognosen, säger Magdalena Andersson.
Jobbtillväxten ser fortsatt mycket god ut,enligt regeringen. Arbetslöshetsprognosen är oförändrad jämfört med vårpropositionen, vilket betyder att den fortsatt förväntas sjunka. Enligt finansdepartementet ligger finanserna över mandatperioden på ett överskottssnitt på 39 miljarder kronor, vilket är i linje med överskottsmålet och som klarar det nya överskottsmålet som träder i kraft 2019.
Men så var det det där med demografin. Vi lever allt längre och försörjningskvoten, alltså hur många personer den arbetande befolkningen behöver försörja, ökar stadigt. Från att ha legat relativt stabilt från 1940 fram till början av 2000-talet, så kommer vi 2030 återigen ha den högsta försörjningskvoten på över 100 år. Skillnaden då, 1927, var att de som skulle försörjas framförallt var barn och unga. I dag är det 80-plussarna.
De som är storkonsumenter av välfärdens tjänster blir allt fler och de som är i arbetsför ålder i Sverige har inte samma branta tillväxtkurva. Magdalena Andersson har tidigare sagt att skatterna inte kommer behövas höjas, men exempelvis SKL, Sveriges kommuner och landsting och Konjunkturinstitutet, liksom LO, flaggar för att mer pengar måste in i systemet för att kunna upprätthålla samma nivå på välfärden som idag.
Den svenska skattekvoten, dvs skatternas andel av nationens produktion, ligger idag på 44 procent. Konjunkturinstitutet (KI) skrev i sin rapport från 2016 att den kvoten behöver öka med 3 procentenheter fram till 2040. I KI:s senaste rapport delar de regeringens bild av framtidsläget till en viss del, men spår att den rådande högkonjunkturen i Sverige kulminerar i år, och alltså mattas av tidigare än vad finansdepartementet spår.
SKL:s bild är även den något mindre ljus än regeringens när det gäller förutsättningarna att klara de offentliga finanserna med rådande överskottsmål.
– Vi räknar med att vi kommer ha en balans i ekonomin från slutet av 2020, regeringen ser att högkonjunkturen varar lite längre. Vi gör en i stort sett liknande BNP-prognos som regeringen, men vi räknar med lite högre arbetslöshet, 6,5 procent 2020, och det innebär att vi får en större utmaning när det gäller att bemanna våra verksamheter, säger Annika Wallenskog, chefsekonom på SKL.
SKL räknar med att kommuner och landsting kommer att höja skatterna med i snitt 20 öre fram till 2019. Trots det kommer bemanningen i välfärden inte klaras av. Hittills har personaltätheten ökat år för år, men den utvecklingen kommer inte hålla i sig. Istället kommer personalen öka jämnt i takt med befolkningsökningen.
För att klara bemanningen krävs att fler jobbar heltid, att arbetslivet förlängs eller att arbetsuppgifter övertas av digital teknik.
– De 10 miljarder som regeringen har utlovat 2019 och 2020 räcker inte för att bibehålla personaltätheten. Vi ser ett behov av 37 miljarder kronor bara fram till 2021, säger Annika Wallenskog.
SKL föreslår ingen lösning på hur intäkterna ska öka, utan menar att det kan ske antingen genom att höja skatter inom staten eller lokalt, eller att utgifterna minskas.
Enligt Annika Wallenskog kommer det att dröja fram till slutet av 2030-talet innan de ökande behoven av resurser till välfärden planar ut, eftersom det är först då som effekterna av den snabbt växande befolkningen efter andra världskriget ebbar ut.
Åsa Plesner från tankesmedjan Balans, är orolig för att Magdalena Anderssons retorik döljer hur stora utmaningarna inom välfärden faktiskt är. Hon efterfrågar en öppen diskussion om prioriteringar och är orolig för att det som egentligen ligger framöver är en outtalad åtstramning.
– SKL:s prognos förra året var att välfärden behöver 62 miljarder fram till 2021, för att klara dagens nivå. I Magdalena Anderssons välfärdslöfte från Almedalen lovade hon ungefär hälften av de pengarna. I stället hoppas och tror man på effektivisering genom digitalisering, men att försöka effektivisera genom att kommuner och landsting gör pengapåsen någon procent mindre varje år fungerar inte.
Läs mer: Så mörkar kommunerna välfärdens kostnader
Åsa Plesner tror att det finns effektiviseringar att göra och ifrågasätter både marknadssystemen och välfärdsutbudet. Som exempel nämner hon skolpengen, som gör att skolor med väl fungerande och presterande barn får mer resurser än de behöver, men också fritids, som redan idag har svårt att rekrytera utbildad personal.
– Ett sätt att driva fram privatiseringar är genom att urholka välfärden så att rika människor till slut köper tjänster vid sidan av. Den budget som ligger nu, och den politik som regeringen för skapar en välfärd som lovar mer än den kan hålla.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
