En alldeles vanlig dag i Hyresnämnden

hyresnämnden I landets hyresnämnder hanteras 30 000 ärenden varje år. Där utspelas en ständigt pågående vardagsdramatik, oftast kopplad till något av det viktigaste vi har: Vårt hem. Vi skickade därför vår reporter till en av nämnderna för att skildra en helt vanlig dag.

Hyresnämnden i Stockholm ligger lite avskilt, ute i Sickla. De har nyligen flyttat dit och lokalerna är rymliga. Nämnden delar hus med Nacka tingsrätt, sammanträden sker från morgon till kväll.
Just denna morgon är det rätt tomt i lokalerna. Några utspridda män i kostym. En äldre dam och hennes dotter har satt sig i entrén och väntar på något. De småpratar om dagen. Damen kommenterar det fina vädret och hur jobbigt det var med hagelstormen som kom. De pratar om den äldre damens son som är i utlandet. Två jurister kommer, och efter att de tagit i hand så går de iväg tillsammans.

Mitt i den stora hallen leder en gigantisk trappa upp till andra våningen. Där finns förhandlingssalarna. I en soffgrupp sitter tre män och pratar. Mannen som är äldst förklarar hur det går till på hyresnämnden:

– De kan inte besluta så mycket egentligen..

– Men hur tillsätter man domare och sånt, frågar mannen mitt emot.

Den äldre mannen funderar lite, sen säger han:

– De är ju anställda från domstolsverket. Sen är det ju ledamöter. De är tillsatta efter hur det passar. Lite kommersiellt kan man tycka.

– Ja då är det som på tingsrätten då. Hur lång tid tar det att få ett beslut?

– Ja så lång tid som det dröjer, fnissar den tredje mannen som hittills bara scrollat mobilen.

De pausar samtalet ett lång stund. De har fäst blicken på en stor blå tavla som hänger mellan två dörrar.

– Den där tavlan hade ju jag kunnat måla. Och namnteckningen också, skrattar den ena mannen till.

– Förr i tiden fanns det ju väldigt fin konst hos domstolarna. De har kanske dragit ner budgeten lite. Jag förstår inte sån där modern konst, svarar den flintskallige.

Samtalet går över i ärendet igen. Hyra, papper, och protokoll. De säger att det är säsong för sånt här. Svårt att hitta ny lokal. De frågar den skallige igen hur lång tid ett ärende kan ta. De säger att de inte kommer hinna. Dygnet har bara 24 timmar.

”Parterna kallas åter till förhandlingarna om konkursen för Angelica XXX” ropas ut i högtalarna. En av männen säger ett tyst ”usch”.

Det finns åtta hyresnämnder i Sverige. Hyresnämnden medlar i hyres- och bostadsrättstvister och kan avgöra flertalet av dessa tvister genom beslut. Oftast nås en förlikning mellan parterna utan att nämnden behöver döma i fallet. Det kommer in mellan 25 000 och 30 000 ärenden per år till nämnden som helhet. Enligt hyresrådet och tillika chefen för Hyresnämnden i Stockholm, Kristian Eriksson, är det minst 11 000 fall som inte behöver ha sammanträden.

– Det kan vara ärenden där hyresgästen inte använder sina rättigheter eller sitt besittningsskydd. Men när fall tas upp i nämnden så når man allra oftast en förlikning mellan parterna, helt enkelt att de kommer överens utan att domaren måste ta något beslut. Det finns en lång tradition som talar om hur vi ska göra. Nämnden ska ju försöka nå en förlikning i fallet, och i hyresnämnden gör vi det nog mer än i andra domstolar. I hyreslagstiftningen finns det ju fler möjligheter så att säga. Fler trådar att dra i. Personerna ska ju bo med varandra och ha en samvaro. Men så klart så går det ju att se rätt omgående om man kommer nå fram eller inte. Om det är en hyresgäst som tydligt stör de andra boendena genom högljutt festande som stör när man ska sova så kan ju den personen inte bo kvar.

Nämnden utgörs normalt av tre personer. Ordföranden är jurist och kallas hyresråd. De andra ledamöterna är så kallade intresseledamöter. En av dem är väl insatt i fastighetsförvaltning och en är väl insatt i hyresgästers eller bostadsrättsinnehavares förhållanden. Vilket ärende man ska närvara vid slumpas fram.

 Berit har en tro om att bara för att lägenheten varit i hennes familj i 50 år så gäller andra regler för henne än för någon annan

Dagens första förhandling handlar om Berit. Hon vill hyra ut sin lägenhet i andra hand ett år till dess hennes son kommer tillbaka från utlandet. Anledningen till att de tar det till hyresnämnden är för att fastighetsägaren, en bostadsrättsförening, inte vill låta Berit hyra ut i andra hand längre.

– Hon har hyrt ut den olovligt i 50 år. Det är bisarrt och måste få ett slut. De som hon nu vill hyra ut till bor redan där, säger ordföranden för bostadsrättsföreningen där även Berit är medlem.

Hyresrådet frågar om det finns något klagomål mot de personer som hon vill hyra ut till.

– Nej inte mot dem direkt. Men det har skett ett antal inbrott i den trappuppgången. De andra boende är oroliga över att de inte vet vem det är som bor i Berits lägenhet. Vi kan inte försäkra dem om att det inte är någon fara. Om hon inte bor där så får hon sälja lägenheten, och är sonen desperat så får han köpa sin mammas lägenhet. Det måste få ett slut, säger han nästan uppgivet.

Hyresrådet frågar om det är något ytterligare parterna vill framföra.

– De säger att jag inte bott där på 50 år. Men det är bara 30 år. Jag flyttade ut när min mor gick bort. Jag har inte varit skriven där men jag har bott där fram till 2010. Mellan 2010 och 2015 har den stått tom ett år medan jag renoverade en vattenläcka som min granne orsakade, säger Berit.

– Men efter 2015 då, frågar domaren.

– Då har den varit uthyrd. Men inte sedan 2010 som han säger.

– Jo den har varit uthyrd sedan 2010, säger värden.

– Ja det är omöjligt att komma fram till någonting, svarar Berit.

Hyresrådet avbryter och frågar om det finns möjlighet till förlikning mellan parterna. Berits ena advokat säger att det borde vara möjligt.

– Det borde inte vara några problem att låta Berit hyra ut fram till årsskiftet, och sen får det vara stopp. Då kommer ju dessutom hennes son hem. Hur skulle det vara om han köpte en andel av lägenheten?

– Det kommer bara bli samma sak igen. Berit har en tro om att bara för att lägenheten varit i hennes familj i 50 år så gäller andra regler för henne än för någon annan. Hon får inte längre hyr ut utan hon får sälja om hon inte ska bo där. Då får hennes son köpa den om han vill ha den så kan de ha kvar den i familjen. Vi kan inte hålla på och ha någon annan som bor där mer. Situationen är så bisarr.

– Om vi bortser från lagboken ett tag. Vi skjuter den åt sidan. Tänk om det blir så att nämnden får besluta i ärendet. Då kan det hända att den förlorande parten överklagar till hovrätt och så håller det på fram till årsskiftet. När man lika gärna hade kunnat komma överens om att Berit får hyra ut hela 2019 och sen är det stopp, säger advokaten som nu lutat sig tillbaka i stolen och snurrar på sin kaffekopp.

– Om parterna når en förlikning behöver nämnden inte ta något beslut. Men du vill kanske prata med de andra ledamöterna i föreningen först, frågar hyresrådet ordföranden.

– Jag kan inte ta något beslut idag om Berits situation. Det handlar om de andra medlemmarna också. Om Berit får ha sina regler, vad stoppar de andra som bor där från att få göra likadant? Vad ska jag säga till dem?

– Du kan berätta att hon fått ett ultimatum, säger advokaten.

– Vi antecknar att ni inte kommer överens idag. Om två veckor startar nämnden en process. Når ni en förlikning innan dess så får ni höra av er. Har ni ytterligare kommentarer?

– Jag har hört snacket om att en son ska komma tillbaka från utlandet i 10 år. Nu lovar de åter igen att han ska komma tillbaka och bo i lägenheten. Jag tror att det är ett spel för galleriet, säger föreningens ordförande.

– Om ni når en förlikning inom två veckor får ni återkalla. Tack för oss.

Utanför den mattbeklädda salen har det börjat fyllas på med människor. Flera har stannat upp vid tavlan och kommenterar att de skulle kunna måla något bättre själva. Berit och hennes sällskap går till kaffemaskinen. Berit frågar efter en mjölk som funkar för hennes känsliga mage. Hon får inget svar.

Nere på entréplan diskuteras det hur man ska gå vidare. Det är ett vittne som inte dyker upp och som heller inte svarar i telefon. Nu har sammanträdet skjutits upp en timme. Någon nämner advokat-taxan. En man vankar av och an och läser papper från en enorm portfölj. Han stryker sig i nacken och rättar till slipsen.

Inne i receptionen står det travar med lagböcker.

– Det finns ännu mer i förrådet, säger kvinnan i blå dräkt som just nu är ensam bakom glasväggen.

Det kommer in en man med vardaglig klädsel. Han håller i en grå låda fylld med sallader, frukt och vattenflaskor.

– Hallå. Matleverans, säger han.

– Ja, det är antecknat, säger kvinnan i receptionen och tar fram en välfylld pärm.

– Behöver jag skriva in mig?

– Du börjar bli kändis här nu, skrattar hon.

Sen får hon ett anrop. Går iväg. Kommer tillbaka.

– Josse! Är det någon förhandling i tvåan? De har kommit från arresten. Bara om det är någon advokat som frågar.

Sedan ringer det igen.

– Precis. Ja, vi ligger i ett nytt område, det kan vara svårt att hitta. Klockan? Hon är 10.38. Det ska vara skyltat. Ingen karta? Ring igen om du inte hittar men det låter som att du är i närheten. Vi ligger in bakom hörnet.

De kan komma in och vara väldigt upptrissade och stressade.

Kristian Eriksson har arbetat länge inom domstolsväsendet. Han vet inte riktigt själv exakt hur länge han har jobbat. Ungefär 27 år tror han. Kristian Eriksson har två veckor kvar till pensionen. Han kommer tänka tillbaka på sin tid på hyresnämnden med glädje.

– Det är en väldigt trevlig stämning här. En fin arbetsplats. Även fast fallen kan vara svåra så råder det god stämning. Jag försöker att aldrig glömma bort hur viktigt bemötandet är. Det kan vara första gången som någon befinner sig i en tingsrätt och i en situation där man ska berätta sin bild och kan bli dömd. De kan komma in och vara väldigt upptrissade och stressade. Men bemöter man dem lugnt och berättar hur det går till så brukar de allra oftast lugna ner sig. Då blir det lättare att medla också.

Sina sista dagar i tjänst ska han städa skrivbordet så hans efterträdare slipper det.

– Och hinna avgöra så många mål som möjligt. Det ska bli skönt att bli pensionär, men jag kommer sakna jobbet.

En ed svärs. I förhandlingen behövs en tolk och han lovar att översätta korrekt och inte lägga till eller ta bort information. I förhandlingen möts Mohammed och hans hyresvärd. Mohammed bor i en lägenhet i Tensta, men hyresvärden menar att han själv inte bor där, utan hyr ut den olovligt till två familjer. Mohammed säger att det inte stämmer.

– Enligt den svenska lagen är det väl inte olagligt att ha inneboende, frågar Mohammed via sin tolk.

– Vi svarar inte på frågor idag. Motsätter du dig hyresvärdens yrkande, frågar hyresrådet.

– Ja, jag motsätter mig det han säger, svarar Mohammed.

– Då ska vi höra den yrkande.

Mannen som representerar hyresvärden är ung. Han medger att han slarvat lite med sina papper. Det är något datum som inte stämmer.

– Hyresgästen ska flytta då hans kontrakt gick ut i maj 2018. Grunden till varför han inte får ett förlängt kontrakt är för att han åsidosatt reglerna alldeles för mycket. Han har olovligt hyrt ut lägenheten under en längre tid, och befinner sig sällan eller aldrig i lägenheten själv. Han har fått besök av bovärden som sett att det bor andra där än Mohammed. Framför allt har man sett en kvinna och flera barn. Vi har haft uppsikt på lägenheten i 8 månader, och under den perioden har han inte synts till. Detta kommer mitt vittne berätta mer om.

Ordet lämnas till Mohammed som sitter med jackan på.

– Jag arbetar natt. Jag går hemifrån 01.30 och delar ut tidningar. Sen klockan 05 går jag till mitt andra jobb som städare. Jag kommer hem på kvällen igen. Självklart kommer jag då inte befinna mig i lägenheten. Jag sover bara där. Jag hyr inte ut i andra hand, jag har inneboende. Tjänstemannen kommer hem till mig klockan 05 på morgonen. Det får han inte göra. Han kommer när han vill. Jag vill ha en kallelse.

Mohammed berättar också att hans lägenhet är i väldigt dåligt skick. Han vill ha en ny spis och kan tänka sig att betala extra för en renovering. Enligt honom har han inte fått något svar på detta.

– Vi har läst ditt yttrande. I det framkommer att din fru och dina barn inte öppnar för främlingar.

– Ja, det är klart att man inte öppnar dörren klockan 05.

– Vem är det som bor inneboende hos dig?

– Det är en kvinna till. Men jag har sagt åt henne att hon måste flytta ut. Hon har också två barn.

– Hur länge har de bott där?

Tolken och mannen tittar på varandra en längre stund.

– Sedan innan 2018, säger Mohammed.

– Hur går det till att sju personer bor i lägenheten, frågar hyresvärdens företrädare.

– Jag arbetar och vi har utgifter att betala. Jag hjälper också mina anhöriga i Irak.

– Ja, men fysiskt, hur går det till?

– Vi är inte hemma samtidigt bara. Mest sover vi där. Min fru och barn reser också bort tre månader under sommaren, och två veckor på vintern.

– Men delar ni på sängar då?

– Nej vi har varsitt rum, säger Mohammed.

Domaren förklarar att varje gång det är ett ärende där någon riskerar att förlora sin bostad så måste de fråga ifall personen vill ha uppskov. Alltså en period från att domen fastslås tills personen måste flytta.

– Ja självklart. Vart ska jag ta vägen? Jag har ingen annan adress. Jag har bett om lov att få byta lägenhet men det får jag inte. Jag har till och med hittat personer som kan tänka sig att byta lägenhet med mig.

– Vi antecknar att du vill ha uppskov.

Det blir paus i förhandlingarna. Domaren måste få tid att överlägga med sina kollegor. Salen utryms. Mohammed tar en kopp kaffe med tolken. Hyresvärden sätter sig och pratar med en man som sitter i en gulnad soffa. De viskar till varandra och hukar över bordet.

Det hörs ett utrop. Staten och något AB ska mötas i förhandlingar om konkurs. Hyresvärden och vittnet rätar upp sina ryggar. Ett nytt utrop meddelar att parterna ska samlas i sal 12. Vittnet, som är bovärd i området där Mohammed bor, får sitta kvar utanför.

Ärendet återupptas. Ingen har några ytterligare kommentarer så vittnet kallas in. Han beskriver hur en arbetsdag ser ut. Att han är ute på gården i alla fall fyra timmar per dag. Mellan sina utevistelser pratar han med de boende och tittar till de gemensamma utrymmena. Han har bara sett Mohammed en gång under åtta månader. Mest har han sett en kvinna som bor i Mohammeds lägenhet. Persiennerna är alltid neddragna.

– Jag har förstått att det är två familjer som bor i lägenheten. Familjerna bor i varsitt rum. Jag fick reda på det när en person kom fram till mig förra året och sa att det hela tiden är nya människor i den lägenheten. Sen dess har jag haft koll.

Bovärden berättar att han försökt få tag i Mohammed. Då säger Mohammed upprört att det inte stämmer. Domaren avbryter. Vittnet har sagt sitt och får gå.

Parterna får komma till tals en sista gång. Hyresvärden sammanfattar skälen till varför han menar att Mohammed ska flytta. Han kan ge Mohammed en månads uppskov. Mohammed undrar i sin tur vart han ska ta vägen efter det.

Utanför salen är det ingen som vill prata. Hyresvärden och hans vittne går iväg en bit och pratar tyst med varandra. Tolken kommer fram och tackar för sig. Hyresvärden undrar hur det gick med tolkningen, om sånt är svårt. Tolken berättar att det inte alls är komplicerat. Han kan både svenska och arabiska väldigt väl och kan växla fort mellan språken. Att prata samtidigt som andra har han fått öva på. Mohammed går förbi och säger ingenting. Slänger sin pappersmugg i farten och trycker ner händerna i fickorna. Han tar sig snabbt ner för trappan bort till utgången. Om två veckor meddelas beslut i hans ärende.

På första våningen börjar det bli tomt igen. Det sitter en barnfamilj i en soffgrupp. En bebis gnyr. Mamman hyschar och vaggar. Någon utbrister ett hurra. På frågan om det gick bra svarar en kvinna att det gått strålande. En man bakom ser inte lika glad ut. Efter ett tag kommer tre män i kostym ner. En håller i en pappersbunt och letar frenetiskt efter något som han vill visa de andra två. En äldre man försöker få på sig jackan igen efter att ha gått igenom säkerhetskontrollen. Han lyckas inte trä sin andra arm genom jackärmen. En kvinna försöker hjälpa honom men han skrattar bara åt situationen. En enorm karl på säkert två meter pratar i telefon. ”Du vet att det kan vara grund till en uppsägning” säger han i samma mening som han frågar om någon i sällskapet ska med ut på en sen lunch.

Det är en helt vanlig dag i hyresnämnden.