ANALYS. Att LO:s valberedning föreslår IF Metalls Karl-Petter Thorwaldsson och Kommunals Tobias Baudin till LO:s nya ledarduo är inte helt oväntat givet de senaste veckornas spekulationer. Men det har inte varit en okomplicerad resa.
Karl-Petter Thorwaldsson uppfyller åtminstone tre av de huvudkriterier som valberedningen troligen har arbetat med i jakten på en ny LO-ordförande.
Ett ord som ofta hörs som ett mantra inom fackföreningsrörelsen är opinionsbildning. LO anses behöva en ordförande som gärna sitter i morgonsoffan och kan snacka runt såväl med Mats Knutson som med medlemmarna på en fikarast. ”Kålle” kan på det sättet jämföras med Socialdemokraternas tidigare partisekreterare Lars Stjernkvist. De är båda trevliga i rutan – och på ABF-mötet. De är genuina, talar dialekt, känns inte alls som Stockholm – men är inga rörelsenostalgiker som vill att Domus ska heta Domus. Och de har båda en fingertoppskänsla för såväl stämningarna inom arbetarrörelsen som i samhället i övrigt.
Välkänd bland gräsrötterna
För det andra är ”Kålle” populär och väldigt känd inom svensk fackföreningsrörelse. Här finns en likhet med Håkan Juholt, och den handlar inte om Småland eller att skjuta från höften. När Juholt blev S-ordförande publicerade Dagens Arena en bild och en artikel med rubriken ”Bilden som förklarar att det blev Juholt”. Bilden visar en karta över Sverige med nålar på alla de platser som Juholt hade besökt som biträdande partisekreterare.
Thorwaldsson delar Juholts kanske bästa egenskap: En enorm respekt och kärlek till svensk arbetarrörelse. Under tiden som ordförande för ABF har ”Kålle”, om Dagens Arenas uppgifter stämmer, ofta haft en dags tjänstledigt för att föreläsa för och utbilda fackligt förtroendevalda i olika delar av Sverige. Han är, precis som Juholt, välkänd och populär bland gräsrötterna.
En tredje faktor handlar om att bottna i de politiska grundfrågorna, något som arbetarrörelsen har lärt sig att beakta noggrant efter tiden med Juholt som S-partiledare. Thorwaldsson har varit SSU-ordförande och ABF-ordförande. Han har arbetat på Sveavägen 68, i regeringskansliet och på IF Metall. Han är sambo med Carina Persson, tidigare kommunikationschef för S och nu VD för Campus Bommersvik. Han kan politik och svensk arbetarrörelse utan och innan. Ett tryggt val – vilket även mäktiga socialdemokrater tycker. Och det är som bekant aldrig oviktigt i arbetarrörelsen.
Men länge såg det ut som om Thorwaldssons tidiga kandidatur skulle falla på ordförandeskapet i den andra huvudgrenen på arbetarrörelsens träd. Under Juholt: Kan även LO ha en fryntlig smålänning som ordförande. Med Löfven: Kan även LO ha en IF Metallare som ordförande.
Spricka mellan IF Metall och Kommunal
Svaret verkar alltså bli ja, om LO-kongressen i vanlig ordning väljer att följa valberedningens förslag. Huvudanledningen är i så fall Thorwaldssons styrka vad gäller de tre punkterna ovan. Men visst har det funnits en spricka mellan IF Metall och Kommunal som handlar om såväl makt inom LO som bråket kring jämställdhetspotter.
En förmildrande omständighet i Thorwaldssons fall är möjligen att han utredde föräldraförsäkringen åt regeringen Persson och föreslog en kvotering – som dock föll på S-kongressen i Malmö 2005.
Viktigare har i stället varit vissa frågetecken kring huvudutmanaren Tobias Baudin. Norrlänningen Baudin har gjort en facklig raketkarriär och har snabbt blivit känd som trevlig, kunnig och kompetent. Men för bara ett par år sedan jobbade han ännu fackligt åt Kommunal i Norrbotten. Han är född 1974. Frågor har ställts om inte uppdraget som LO-ordförande skulle komma väl tidigt. En LO-ordförande ska inte bara kunna de fackliga frågorna, utan ska även snabbt bli en tungviktare i såväl samhällsdebatten som i rikspolitiken.
Klassisk kompromiss
Lösningen blev följaktligen Thorwaldsson som ordförande och Baudin på tillväxt som förste vice. En möjlig bredare lösning är ett utökat presidium med fyra personer där en balans mellan olika förbund och en acceptabel könsfördelning kan uppnås. Varannan LO-löntagare är kvinna, men endast två av 14 LO-förbund leds av kvinnor. Läggpusslet kompliceras av att Helén Pettersson, den enda kvinnan bland de ursprungliga huvudkandidaterna, har meddelat Dagens Arena att hon drar tillbaka sin kandidatur och inte är aktuell för en plats i presidiet.
Med andra ord: Det första steget i en klassisk facklig kompromiss har uppnåtts. Återstår en bredare lösning med ett utökat presidium som kan förankra förslaget ytterligare.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
